Som Cilla har efterlyst så startar jag här en tråd där vi kan diskutera varför så många vill och väljer att beskära sina träd som en åtgärd på trädets problem.

Cilla skriver:
"Kan det vara att det tuktade verkar mer civiliserat än det vilda, av människan oskötta? Att vi har tuktade slottsträdgårdar som ideal någnstans i bakhuvudet? Eller skogsmänniskan i ryggmärgen som måste kämpa mot naturen för att kunna få plats, odla och leva? Att vi glömt eller aldrig vetat hur naturen sköter tillväxt och annat? Att det vi gör med rötterna (det viktigaste, gräva rätt och vattna) inte omedelbart syns, men att en beskärning gör det och att synligt arbete alltid är finare än osynligt?"

Hybrisen i tron att vi kan styra och kontrollera naturen har vi ju diskuterat innan, men detta är en mycket bra reflektion och jag tror du sätter fingret på minst ett av problemen.

Vi är kortsiktiga människor. Resultat krävs väldigt snabbt. Problemen ska lösas snabbt och genast. Trädet ska blomma, växa, bli friskt eller se ut si och så. Men det är inte bara åtgärder som krävs snabbt, även resultat krävs också snabbt. Men eftersom resultaten när det gäller trädvård ofta spänner över 5-10-20, kanske 50 år, glöms åtgärden bort.

Låt oss dra en jämförelse till vvs-branschen eller snickeribranschen. Många "händiga" personer tänker sig att lösa sina vvs-, snickeri, byggnads- och måleriproblem själv. Resultaten är ganska talande och direkta. Tusentals personskador kopplade till detta per år flera miljoner kronor i kostnader för att rätta till fel som begåtts av personer med bristande kunskaper i ämnet (Källa: Konsumentverket).

Här ser vi väldigt snabbt kopplingarna mellan felaktig åtgärd, dåligt resultat, kostnader och eventuella skador, något som vi inte ser i trädvårdsproblematiken. Ingen drar därmed lärdom av sina misstag eftersom resultaten ligger så långt fram i tiden.

I grunden ligger ju naturligtvis bristande kunskap och viljan att ta reda på fakta. Det positiva är ju att alla som är på detta forumet faktiskt har sökt sig hit för att inhämta mer kunskap. Men grunden till detta problem bör kanske var och en bör söka djupare inom sig...

Ett stort fel är att man vill göra som "proffsen", som det "ska" göras. Problemet är att man inte inser att yrkesodlarna har andra mål med sina träd. De vill inte ha ett gammalt trevligt äppelträd som barnen kan klättra i eller som man kan ha som ena fästet för hängmatta.

Som du säger så är det nog snabba resultat som räknas också, och det är ju synd. Jag försöker sköta våra äppelträd så att de ska vara friska när jag själv sitter i hammocken som pensionär (vilket är några decennier framåt i tiden) och jag blir sur när jag ser folk som terrorbeskär äldre träd. De tar ju bara livet av dem i förtid.

Jag tycker inte om hård beskärning, men i år var vi hårdare än vanligt mot ett Lobo-träd. Sorten är ju känslig för skorv, och nu försöker vi få in luft i trädet mer än vanligt. Några hattar blir nog svåra att kasta genom det dock.

Roligt att ni tar upp tråden! Jag tycker det är intressant med alla våra olika inställningar, förväntningar och förhållningssätt till träd och trädvård.

Känner mig träffad av det du skriver om att vilja pula själv med VVS, Birger. Jag har något sorts motstånd till att behöva bo i en låda som ska vara så komplicerad att jag inte kan meka dit vatten till huset själv, och börjar fundera på om jag verkligen då i sådana fall ska ha komplicerade system alls. Om jag inte klarar mer än att dra in en enkel slang eller använda brunn kanske det är så jag ska ha det. Jag gillar inte att bo och inte fatta vad som sker när jag vrider på en kran!

Så jag har stor förståelse till dem som har motstånd till att lämna bort jobb med att vårda träden i trädgården till någon annan. Kvar blir att förstå varför det alltid är med sekatör och såg det ska uppnås resultat. Eller med "terrorbeskärning" som Pirum skriver, eller skönhetsoperationer av Jacksonmått där stora träd ska bli små eller höga bli låga mm.

Kortsiktigheten i våra liv styr säkert vår inställning till träd också - snabba resultat, könsmognad i blom och frukt på spädbarnsträd, omformningar av de träd som redan finns mm. Det kan säkert bero på det sätt vi bygger våra hus också - med hjälpmedel som gör att allt i markerna kring huset försvinner under grävmaskiner och sprängmassor. I en helt tom trädgård vill vi sedan skapa en miljö som inte vittnar om grävperioden.

Jag blir ledsen av att se att vi som har en mängd hjälpmedel i byggen så ofta väljer de som helt förstör både befintliga träd och markmiljöerna för kommande. Detta skapar trädgårdsstress hos så många husägare!

Sedan undrar jag om det kanske kan bli möjligt för oss hetsproducerande människor att njuta av att träden representerar en helt annan livsdimension. Som långsamma, dröjande, livsstarka väsen omkring oss. Som representerar ett långvarigt förhållande, som inte hetsar fram, som vi kan följa och känna igen år från år.

Träd är långsamma och pålitliga. Kanske är det därför vissa av oss gillar dem?

Fast du Cilla, inte måste man förstå allt man använder? Inte förstår jag hur datorn jag skriver på fungerar, tex.

Tack och lov är världen full av andra människor som förstår just det som jag inte förstår. Det här forumet är ett av de bästa exemplen faktiskt. Det är fantastiskt att det finns människor som alldeles frivilligt tar sig tid att förklara när jag kommer hit med mina korkade frågor - helt gratis!

Att anlita en rörmokare är visserligen inte gratis, men en del saker är det rätt skönt att överlämna till proffs och veta att det blir bra gjort. Säkert tänker även dina kunder så, Cilla, när du har tagit hand om deras träd.

Men nu tappade jag visst bort tråden.

Jo, jag håller med om att det är tragiskt att se hur en del misshandlar sina träd. Många tycker nog det är himla kul att klippa och såga, helt enkelt. Och en hel del tror att träden blir förstörda på något sätt om man inte kapar lite i dem varje år. Varför i hela friden tror så många det???

Min svåger, nybliven villaägare, visade stolt upp hur han hade "beskurit" deras stora gamla syrén. Galningen hade kapat av varenda kvist en bit ut. Vartenda blomanlag för de närmsta 2 åren eller så hade han klippt bort! När jag försynt frågade vad han ville uppnå med beskärningen hade han inte en aning. Han trodde att träd "behövde" bli beskurna för att må bra.

Min svärfar (inte släkt med svågern) suckade varje år över att han måste beskära sin gamla mammas äppleträd. Och så gnällde han över att ingen i släkten kom och tog vara på alla äpplena. Varför ansåg han då att han måste beskära? Jo, för att det skulle bli mycket frukt. Som ju ingen ville ha...

Nästan varje dag åker jag förbi ruinerna av en serie praktfulla gamla träd (lindar har jag för mig, eller kanske lönnar?) utmed landsvägen intill en gård. För 3-4 år sen var någon klåpare där med skylift och kapade träden i 5-6 meters höjd. Efter det har allihop dött undan för undan. Detta kan ju inte rimligen ha varit vad ägaren ville, för då hade han väl sågat ner träden på en gång. Men någon måste ha förespeglat honom att det skulle fungera att kapa bort hela kronan från nästan 100 år gamla träd.

Idioti. Borde vara kriminellt att utföra sådana (både för trädet och omgivningen) plågsamma amputeringar. Jag var för ett tag sedan ute på en skärgårdsö, där (antar jag) en hel del nyinflyttade höll på att renovera gamla kåkar och trädgårdar för sitt sommarboende kanske. Eller åretruntboende, vad vet jag. Men, det som man kunde se var att mängder av träd stympats å det grövsta. Förstår inte varför. Skuggade träden så att man inte kunde steka sig i solen tillräckligt bra? Passade inte de (mysiga!) vildvuxna gamla träden ihop med de nyrenoverade husen? Vill de ha mer och bättre frukt att lagra i jordkällaren kanske?
Jag tror, som nämnts ovan, att en del helt enkelt tror att man "måste" beskära träden, och att man är "extra duktig" om man tar fram fogsvansen istället för sekatören.

Får dock inflika att jag såg en del ljuvliga träd som var ytterst varsamt beskurna. Gamla och trevliga.

Hej Karin - Nej inte behöver man förstå allt man använder! Vad man vill förstå är dessutom mycket individuellt - vatten- i avloppsledningarna i huset hör till ett av de mysterier som jag har velat begripa mig på.

Jag är ytterst medveten om alla fördelar med mänskligt samarbete som innebär att man tar hjälp/köper tjänster som man inte förmår eller hinner fixa själv. Det jag menade med att visa mitt motstånd inför att behöva lämna varenda liten VVS-krök i huset till experter att det säkert kan vara samma känsla som många har med att lämna trädjobben till några som specialiserat sig på det. Man tänker: "Men tusan, det här skulle jag väl kunna klara själv - sköta min egen trädgård/rörkrök! Och om jag inte klarar det så ska jag väl inte ha några träd/komplicerade rörkrökar heller, eller så får det gå som det går med beskärningen/rörledningarna..."

Hur jag gjorde med VVS-historien till slut? Jag lämnade det mesta till en expert förstås. Som dessutom hade tålamod att visa mig hur man drar rören hit o dit för att få det att fungera... Snäll typ!

Hur jag gör med egna träd? Jag sköter de flesta men inte alla själv. Nu när barrträden visar sjukdomssympton kallar jag hit kollegor som är bra på barrträdens sjukdomar och ber dem hjälpa mig diagnosticera... Likadant när jag ville göra markförändringar vid mina favoritekar - jag anlitade tre arborister att ge mig olika idéer om hur jag skulle göra det. Ändå är detta ett område som jag har en del erfarenheter av - men man kan alltid lära sig mer och det är lätt att bli "låst" i den egna trädgården.

Trevligt att läsa att det finns felr som reagerar på stympningar och beskärningar för "att träd ska beskäras"! I våras stympades några träd som jag tycker mycket om, och för att dämpa min sorg lite gjorde jag den här sidan om andra stackars träd http://www.juniper.se/tradvard/stympning.htm

Jag förstår vad du menar, Cilla. Det viktigaste i denna fråga tror jag inte är att man måste vara specialist på allting, utan snarare vara generalist.

Man bör kunna klara av så mycket som möjligt själv, i sin trädgård, så väl som i hemmet. Inget bör vara för komplicerat för detta. Samtidigt måste man veta sina begränsningar och vika sin "kan själv"-mentalitet när man inser att ens kunskaper inte är tillräckliga. Det är därför vi har specialister som kan gå in och göra det jobbet åt en.

Beskärningskunskaperna har blivit något av en "var mans och kvinnas kunskap" i och med all beskärningslitteratur som kommit ut i och med trädgårdsbommen. Dessvärre måste jag säga att ingen beskärningslitteratur egentligen är särskilt bra skriven och har förvånandsvärt svårt att nå ut med de kunskaper som bör förmedlas. Grunderna i beskärning av lignoser är i sig ganska enkel (lätt för mig att säga!) Säg emot om ni inte håller med!

Samtidigt är viljan att inhämta kunskap ibland dålig, som jag tidigare påpekat. Incitamenten för detta är inte tillräckligt stora eftersom de ekonomiska förlusterna och de negativa konsekvenserna inte märks på tillräckligt kort sikt.

Jag tycker att natur är natur, park är park och trädgård är trädgård.
Vill jag se stort och vildvuxet, tar jag en promenad i skogen,
det skulle vara extremt tråkigt att ha vild natur överralt.


Engelsk park, Stourhead av William Kent.

Vanlig gran med topiary beskärning.
Med lite formklippning kan man framhäva det vilda i sin trädgård.
En grön massa är inte lika intressant.


Ulla Molin visste, hur man med enkla medel fångar blicken.

Själv har jag totalt tappat lusten att tänka på "nästa generation",
jag bryr mej inte om att köpa frukträd, som har lång livslängd,
för jag vet, att den som köper vår trädgård, kommer att hyra grävskopa och förinta allt.
Alla vill göra sin egen prägel, efter de senaste modetrenderna.

Att en nyinflyttad har en 70-årig manifig magnolia i sin trädgård,
struntar dom fullständigt i, de väntar inte ens med att se den blomma,
utan plockar fram motorsågen för just där ska trädgårdsmöblerna stå.
Hur många såna skräckhistorier har man inte hört.

Jag gillar det att beskärning upplevs som var mans och kvinnas kunskap, och att viljan finns att forma och sköta träd och trädgård med egna händer.

Snarare är det vad man tror om träden som kan förskräcka mig. Och att det görs så många beskärningar utan någon slags medkänsla, respekt eller ska man kalla det kärlek för de egna träden. Att det verkar som att idealen är brutalitet, att tukta och styra, att träden har fel och sågen alltid är rätt.

Håller med Birger om att ingen beskärningslitteratur är bra, inte ens Vollbrechts Nya Beskärningsboken ger tillräckligt bra stöd. Jag tycker det viktigaste saknas: Kunskapen om att se vad ett träd behöver. Hur man diagnosticerar ett träd.

Kan man se vad ens träd behöver och vet med sig själv vad man vill uppnå med det, är det lätt att välja grenar. Både för odlaren som främst vill ha stora frukter, Molin som vill skapa nya former och för den som vill åstadkomma längsta möjliga överlevnad hos trädet.

Häftiga bilder som alltid Hannele! Sköna möten mellan mänsklig kultur och natur!

Jag blir ofta tillfrågad om saker som har med trädgård att göra av vänner och arbetskamrater. De tror jag är jätteduktig. (Sedan går jag ut här på forumet och frågar/läser och bevisar att det är jag.)

Men alltid när jag får frågan angående trädbeskärning frågar jag: "Varför vill du beskära? Vad vill du uppnå?"

Ingen enda gång har jag fått ett verkligt vettigt svar på den frågan!! Många beskär "för att det skall vara så/andra gör ju det"!!

- - -

Ett riktigt praktexempel var tidigt på våren för tre år sedan, när jag tvingades beskära min Purpurapel på framsidan. Dels var trädet våldsamt risig, dels skulle jag göra ett Woodland under det till hösten.
Grannen bredvid såg att jag var i gång med sekatör och grensax = han gick också ut och beskar sitt träd. Ett körsbärsträd!

När hans träd dog på sommaren (för det gjorde det faktiskt), då först frågade han. Han tyckte han hade gjort precis som jag.

Jag var tämligen nyinflyttad och hade ärligt talat inte en tanke på att det var körsbär, tog nog för givet att det åtminstone var äpple.

Jag beskär för att få plats för mer träd - och för att det är snyggt med formklippt.


Utsiktsfönster i en skånsk häck.

Och jag går fortfarande o kliar mig i huvudet o funderar... Jag har 4 gamla äppelträd o ett risigt plommonträd på gården. Alla ger frukt men de har blivit fruktansvärt illa beskurna av den tidigare ägaren (jag flyttade hit för ett år sedan) och ser ganska tragiska ut (tycker jag).
Jag har valt att inte ta bort minsta lilla pinne på dem, för det känns helt enkelt inte rätt. De träden är nog ganska rädda för sågen... Jo, plommonträdet var jag 'tvungen' att kapa en gren på i höstas, tyvärr.
Jag vill ha frukten de ger och har valt att låta dem leva 'fritt' utan ingrepp från min sida, så ska jag sätta nya träd o när de vuxit upp ta bort de gamla.
Tänker jag rätt? Eller kan jag göra något annat för dem som är bättre?

Så länge man gör på rätt sätt håller jag fullständigt med om att formklippning är väldigt snyggt. Då uppnår man en arkitektonisk form som kan passa in på väldigt många platser.

Formklippning fordrar ju också en hel del kunskaper och inte minst rätt växtval om man vill formklippa. Att beskära för att få mer plats är inte något bra argument, men jag förstår vad du menar. Man bör ju naturligtvis välja träd vars slutstorlek inte är större än vad man klarar av. Men om formklippning görs som ett ändamål från trädets eller buskens unga år så fungerar det fint. Misstaget som ofta begås är att man börjar för sent och inte tänker på hur mycket arbete som faktiskt måste läggas ned för att få det ordentligt och snyggt.

Jag tror att det dels är så att begreppet beskäring är så djupt inympat (!) i de flesta människor så att man tror att det är något man MÅSTE göra, dels så tror jag också att det finns en ganska stor andel människor som helt enkelt tycker att det är kul att såga och klippa ner. det händer något på en gång och man ser skillnad direkt. ungefär som högstryckstvättar.

Herzogin Elsa, päron och det blir många på detta
annars har vi tre spaljeträd, som tar orimligt mycket tid och pyssel
ett av dom krånglar sedan flera år, i år testar vi Cillas majsolja special. Trots det skulle trädgården bli mycket fattigare utan våra spaljeträd.

Till huset där vi flyttade in i höstas hör ett ungt plommonträd, som förre ägaren stympade totalt för 2 år sen. Alla de kapade grenarna dog en bit in, men det arma trädet har skjutit en skog av vattenskott tätt intill stammen. Alla vattenskotten sitter tätt ihop intill stammen och pekar rakt upp. Jag har inte vågat röra dem, men inser att de behöver glesas ut. Dessutom skulle jag vilja få bort dem från trängseln i mitten. Funderar på om det funkar på plommon att hänga tyngder i de grenar jag vill behålla, för att forma dem utåt? Annars artar det sig till stans första Pelarplommonträd...

Att det stackars trädet skulle orka blomma och få frukt är väl knappast att tänka på de närmsta åren. Men jag hoppas det går att rädda det på något sätt iallafall.

På rätt sätt??
Jag ser uppstamning som en del av formklippning, vilket ger bra med plats för annat.
Kan många gånger vara ett bra allternativ till nersågning.

Dessa träd är alldeles för stora för en liten trädgård,
men kan de få vara kvar för att man har stammat upp och fått mer plats.




Mer plats, lite höjd och spänning i en rabatt.

Fint. Har själv stammat upp några björkar hemmavid, då det blir finare så. Men ett exempel på "fel sätt" är väl om man tycker att björken blir för hög, och därför sågar av toppen. Då är det ju bättre att göra processen kort och ta bort hela trädet direkt

Hannele, jag menar inte att det vi borde införa beskärnings-förbud i landet. Men jag gav exempel på ganska många fall där folk har beskurit på ett okunnigt sätt och fått effekter de inte ville ha. Jag tror att de flesta i mina exempel skulle ha avstått från att beskära om de insåg vad det skulle leda till. Mina exempel handlade inte om formklippning. Jag tror med en dåres envishet att många beskär / stympar sina träd bara för att de tror att "det ska vara så", utan att ha en aning om vad de vill uppnå eller om just det trädet kommer att tåla behandlingen.

Jag håller ju inte med om att formklippning och uppstamning faller inom samma beskärningskategori, även om jag förstår vad du är ute efter.

Vi borde införa förbud att inte använda orden formklippning och stympning i samma mening...

Jag kan inte komma på något träd, som man inte skulle kunna forma.



Man kan formklippa även en björk vackert,
men många ser björk som ett "heligt" träd, som man inte får röra.

Vår granne, vid sommarstugan, har totalt stympat vår cypresshäck som står i tomtgränsen.
På frågan varför så fick vi till svar att hon fick inte någon sol pga häcken, dem skuggar inte in till henne. Det ser ut som om hon har kapat den med en slö morakniv, arma häck. Vi har försök gottgöra den med att vattna den rikligt.

Jag är en stympare!

Mitt första besök här på forumet kom sig av att jag ville få lite information om hur man lämpligen skulle kunna beskära de två gamla höga äppelträden som står på tomten. Jag tittade bl.a. på Cillas utmärkta sida och förstod att det jag tänkte göra inte var "beskärning" utan svår stympning. Denna för mig nya syn på saken avskräckte dock inte.

Det ena äppelträdet var skyhögt och i stora delar i mycket dåligt skick . Det har en sorts stora hårda syrliga äpplen som fungerar bra till paj men inte att äta rakt av.

Det andra var friskt, men högt, och var i höstas fullt av gulgröna mjöliga äpplen utan smak.

Inget av träden hade så låga grenar att man utan besvär kunde plocka äpplena. Marken blev full av mer eller mindre oätliga äpplen, jag drog fyra eller fem äppelfulla skottkärror till tippen.

Cilla och andra trädvärnare må avsky mig men träden är numera stympade till oigenkännlighet. Mer än hälften är borta, de kapades helt sonika av på mitten och några av de lägre grenarna togs också bort. Just nu är träden verkligen fula. Luftskott lär jag ju få många av, men jag kommer i alla fall att nå dem utan att behöva klättra för högt mot skyn när de skall bort.


Som svar på frågan i rubriken "Varför beskärning?" svarar jag istället på "Varför stympning?" - Syftet med stympningen var i första hand att få färre äpplen och mindre löv att köra till tippen. I andra hand att kanske, kanske få ut några lägre grenar att plocka lagom få äpplen från så småningom.

Jag beskär knappt något. Men... eftersom jag inte kunnat låta bli att plantera ett tulpanträd så får jag hålla det nere lite. Det gör inget om det blir 7-8 meter, men det kan bli större och därför får jag se hur det utvecklas. Om det blir för stort får jag kapa det om 20 år.

En idegran funderar jag på att forma. Den är 5 meter hög och lika bred. Den passar bra där den står, men är lite stor. Jag hade helst velat ha ett titthål igenom som på Hanneles bild på häcken. Men jag vet inte än, jag ska fundera på det ett år till. Börjar man forma får man fortsätta.

Äppleträden har vi bara tagit bort döda grenar och en gren som skavde mot grannens hus.

Man klipper så mycket häckar i trädgården, så träden följer väl med av bara farten för många. Jag gillar det mer vilda, det är därför jag kan låta bli att kapa.

Något som aldrig riktigt framkommer är vad som händer med t.ex. ett äppelträd om man inte beskär det alls. Speciellt undrar jag vad som händer med ett ungt träd om det inte formas alls.

Konkret exempel: vi köpte hus med trädgård tidigare i år, och i trädgården står det ett äppelträd som är yngre än 15 år. För min del skulle anledningen till beskärning främst vara att jag vill göra trädet användbart för kommande generationer. Både jag och min sambo är allergiska mot äpplen, så vi är inte intresserade av stora skördar, men jag vill gärna bevara trädet för "kommande generationer" när det nu ändå står där.

Jag kan möjligtvis se en orsak att hålla ner äppleträd för att lättare nå frukten. Men med en äppelplockare når man ganska högt. Vi har 9 gamla äppleträd, mycket går i komposten och till fåglarna, men det gör inget! Oslagbara när de blommar, vilket de gör nu.

Jag tycker de är vackrare som de är nu än hårt beskurna med vattenskott. Jag vet knappt om de är beskurna, i så fall försiktigt.

Noora, hej
Jag kommer ofta till trädgårdar där de äldre äppelträdet skurits så grovt och mycket att de endast prodcerar vattenskott, medan de nyplanterade äppelträden fått stå obeskurna i flera år.

Det borde vara tvärtom.

Våra kulturaplar överlever visserligen även om de inte beskärs som unga, men de blir svagare. Grenarna blir långa i förhållande till sin tjocklek och träden satsar halvhjärtat på många stamgenar istället för att satsa mycket på några färre, som då blir starka. Ofta blir kronorna smala och upprättstående en lång tid, och när de sedan får frukt är grenarna för svaga för att kunna hålla dem. Grenar fläks och frukt faller av.

Vildaplarna är det annorlunda med, deras frukt är inte så stor och tung och dessutom växer de ofta flerstammigt så att grenar kan luta mot varandra.

För den som vill att det egna unga planterade äppelträdet ska bli ett som man kan klättra och hänga hängmatta i, dricka saft under och få goda äpplen av, blir syftet med beskärningen av det unga trädet att
- hjälpa det att välja krongrenar (grenar från stammen)
- hjälpa det att satsa på bra grenar som växer ut från stammen (grenvinklar)
- hjälpa det att tidigare än det själv vill förlora sina lägst sittande grenar (uppstamning)
- korta in grenar så att de blir tjockare i förhållande till sin längd
bland annat.

Beskärning av unga äppelträd är viktig och kallas uppbyggnadsbeskärning. Med vuxna träd som man satsar på lång och frisk överlevnad av kallas den underhållsbeskärning och är proportionellt mycket mindre än med det unga trädet.

Kajsa, din päronspaljé är en av de mest lyckade och väl gjorda jag sett. det är himla roligt att kunna spaljéra frukt och kunna ha många sorter på liten yta!

Hannele - björk har man formbeskurit mycket länge. De förgrenar sig mycket väl när man årligen beskär yttersta grenspetsarna. Det är ett styvt beskärningsjobb när björkarna blir större. Jag har själv några sådana uppdrag. Träden har blivit för stora för ägarna att hantera.

Ibland råkar vi in i diskussioner om beskärning här som jag tolkar som om de mest handlar om semantik, dvs ordens betydelse. Här är ett förslag och försök till beskrivning av beskärningstyperna:

Formbeskärning
Inriktar sig på den yttre delen av kronan/busken för att skapa en särskild form av denna. Att påverka den yttre formen görs bäst om man börjar när växten är mycket ung eller när man endast behöver beskära ung ved.
Exempel: Häckar är vanligt att formbeskära. En gran/granhäck som formbeskärs rätt förgrenar sina årsskott och blir mycket tät i yttre grenverket, men liksom sin obeskurna like helt tom på gröna barr innanför årsskotten. Björk, asp, pil, bok mm som formbeskärs bildar stam med sidogrenar men en yttre krona som är tätt förgrenad och formad. Vissa arter såsom idegran, buxbom m fl lämpar sig mycket bra för formbeskärning.

Uppstamning av träd
De nedersta grenarna av ett träd tas bort för att mer utrymme eller ljus ska skapas under det. Görs med fördel när trädet är ungt så att snitten inte blir så grova. Man kan även stamma upp vissa busktyper så att de liknar träd - slån är ett sådant exempel.

Uppbyggnadsbeskärning
Görs av unga träd för att skapa framtida stabil krona och av buske för att den ska bilda tät förgrening. Med kärnfruktsträden sker främst uppbyggnadsbeskärning de första 10 åren. Med de flesta andra träd är den beskärning som gjorts i plantskolan oftast tillräcklig. Att ta bort dubbeltoppar på äldre träd innan topparna blir grova är ett undantag. Vissa trädslag som t ex lärk har tendens att bilda sådana dubbeltoppar som sedan blir instabila.

Underhållsbeskärning
Görs främst på vuxna kärnfruktsträd och buskar för att trädet/busken ska föryngra sig i något snabbare takt än det gör av sig själv, för att grenar ska bli stabila och frukten solbelyst. De första prioriteterna i all underhållsbeskärning är att ta bort död eller skadad ved. Exempel: Gamla tappar och död ved tas bort i ett äppelträd, trädet gallras för att bli något glesare, nya skott riktas för att få stabilitet när de blir äldre. Ett par-tre stammar av syrénhäcken sågas ned helt till marken för att stimulera nya rotskott från marken. Våvinterbeskärning av träd och buskar stimulerar vegetativ tillväxt (gren och blad) på de arter som tål den, medan sensommarbeskärning inte gör det men är de flesta arters bästa läketid.

Hamling
Påbörjas när trädet är ungt. Man bygger upp mycket korta välriktade krongrenar varifrån man sedan skär av ungveden. Från dessa "knutor" skär man av ungveden så att trädet kan läka snitten. Träd som är rätt hamlade kan leva mycket länge. Lind är i städer vanliga för hamling, pil är vanliga hamlingsträd i södra Sverige.
Förr hamlades för att få fram rikligt med ungskott till djuren, numera sker prydnadshamling. Vanlig periodicitet var förr att man tog alla ungskott vart annat till vart fjärde år. Idag prydnadshamlar man oftare genom att ta vartannat eller vart tredje ungskott årligen så att trädet inte måste skapa blad genom att också ge energi till grenbildning vid varje hamling.

Stympning
Trädens grovgrenar kapas. Alltid livsavkortande för träd. Ofta gjort utan medvetenhet om konsekvenserna. Många träd stympas på höjden i syfte att bli lägre, men effekten blir mer upprättstående och mycket snabbare grentillväxt (från 5 cm per år till 150 cm och från 1 toppskott till 10 toppskott är en vanlig effekt). De arter som har förmåga att bilda epicormiska skott, vattenskott, gör detta med instabila greninfästningar som följd. Den övriga grenmassan som lämnats ostympade stannar av och utvecklas inte. I övrigt blir träden ofta snabbt och kraftigt rötskadade. Med fruktträd är kräftsvampen vanlig som effekt, som sedan sprider sig också till icke stympade lövträd.

Toppning
Toppkapning är en form av stympning där man tar bort det som de flesta träd har som mest vitala växtdel, toppen. I stort sett alltid det mest besvärande och livsavkortande för träd om det inte görs i mycket ung ålder när toppen är späd och sedan följs upp som formbeskärning.

Flera beskärningstyper samtidigt
Varken träd eller buskar är helt okomplicerade anatomiskt, och därför görs ofta flera beskärningstyper av ett träd/buske samtidigt. I ett vuxet träd kan purung ved behöva uppbyggnadsbeskäras medan underhållsbeskärning är det som görs i övriga kronan. I en forsythiabuske kan både den älsta veden tas bort (underhållsbeskärning) medan de yngsta toppas för att fördela sig och i framtiden ge fler blommor (uppbyggnadsbeskärning). Vidare kan en häck beskäras på sidorna (formbeskärning) samtidigt som man låter topparna växa fritt för att uppnå högre höjd i häcken. Och till sist finns björkar som både toppkapats och sedan gjorts försök till formbeskärning av i det yttre okapade grenverket.

Och allt detta Cilla skrver om går att praktisera på de flesta träden.
Dessutom flera beskärningstyper samtidigt.
Tänk, om nyinflyttade funderade på Cillas alternativ, innan de sågade ner.

När man formbeskär med sådan känsla och kunskap som här på pilens och idegranens växtsätt kan växten leva mycket länge. Likadant när hamling görs och man respekterar trädens behov av sårläkning.

Har aldrig sett sådan uppstamning + formbeskärning av en idegran förr - kul!

Med rött beskärning blir det inte heller större än att det får plats

Jag beskar mitt familjäppleträd jag planterade i höstar. Två av sorterna hade långa ympar, de andra korta. Vill ha balans.

Dessutom vill jag forma trädet så att det blir bredare - "spänner " ut det.

Hmm...den idegransbeskärningen kanske vore något att ta efter. Men idegranen ger mängder med nya skott på gammalt grenverk, så man får hålla efter dem för att få den så fin.

Ja, man undrar om de går med rakhyveln varje dag över stammarna. För en som vill lämna trädgården under semestertiden eller inte vill klippa ofta är nog uppstamning av idegran inte det mest lämpliga. Inte någon formbeskärning heller förresten, den är den helt klart mest arbetskrävande beskärningen.

Själv har jag en idegran som sträcker sig ganska platt längs marken. Snön på vintern hjälper till att skapa denna form, och den passar på stället.

En gräsmatta är nog inte det mest lämpliga för en som vill lämna trädgården under semestertiden
eller inte vill klippa ofta.
(För idegran räcker det med klippning två gånger per år.)

Nej gräsmatta är en mycket svårodlad rabattyta tycker jag också. Någon gång i livet ska jag odla och ta hand om annat gräs än skogsgräs, men jag har inte kommit dit än. De som jobbar med sina gräsytor är beundransvärda!

Däremot tror jag inte att det räcker att klippa två gånger i idegranen som du visade på bild - om man vill hålla stammarna "skäggfria". Eller har jag fel?

Cilla, du har nog rätt, men jag vet inte tidsintervallet
(mina egna är ganska små, jag är för snål för att köpa stora plantor).

Orakad skäggig idegran.

Det är roligt att se dina bilder! Och det är kul att börja med små plantor också. Dessutom kan man experimentera mer då. Både ekonomiskt och utrymmesmässigt.

Får det inte plats om 30 år kan ju någon börja gallra...

Varför beskärning?

Jag har i alla fall levt i tron att fruktträd, p.g.a. de är kulturväxter, mår dåligt av att inte beskäras varje år. Att de slutar bära frukt, att de får sjukdomar av att kronan är för tät, ja, att dom helt enkelt riskerar att föråldras och tyna bort om dom inte får sin årliga beskärning..... Jag har haft ångest över detta de år som jag inte har haft möjlighet att beskära, och jag har jämfört mina egna risiga trädkronor med fruktodlarnas stramt ansade och kännt mig misslyckad....


Om ni nu säger att allt detta inte är nödvändigt så är det ju en befrielse, en börda mindre att bära i livet!

Det är bara att andas ut och börja njuta... Kulturaplarna har fler likheter med sina vilda släktingar än med något annat.

Vuxna äppelträd i våra trädgårdar behöver inte alls beskäras varje år för att frukten ska bli bra eller träden leva friskt och länge. Tvärtom är det en fördel om man med det uppvuxna trädet kan komma i balans med det så att man inte behöver göra nya sårytor varje år.

Äppelträd för trädgårdsbruk kan också bli mycket tätare och bära god, hållbar frukt, än vad många tror. (Inte ens i kommersiella odlingen där man prioriterar högt att frukten ska bli stor kan man kasta hattar genom träden.) Tvärtom behöver ett vuxet träd både många grenar och blad för att må bra.

Har man skorv på äpplena är det en annan sak, då är det bra att göra träden lite glesare så att kronan torkar ut snabbare efter regn. Men lika viktigt är att kratta upp löven på hösten för att svampsporerna inte ska leva vidare.

Det hjälper att titta på tillväxten i ens träd för att avgöra hur och hur mycket man ska beskära. Normalt är att ett vuxet, friskt, välmående äppelträd i 40-60årsåldern växer med ca 20 cm per år i snitt. Växer det mer har man ofta klippt för mycket, då stressar det fram vattenskott och man kan upphöra med beskärning under något elelr några år och sedan långsamt gallra i JAS. Växer det mindre än 10 cm per år är det bra att stressa det lite med vårbeskärning, men lika viktigt att gröngödsla vid rötterna.

Vuxna päron tycker jag oftast endast behöver lätt underhållsbeskärning där man tar bort död och mycket gammal ved, stabiliserar det genom att lätta i tunga grenpartier och ta bort fruktgrenar där infästningarna verkar dåliga mm.

Stenfrukt osm körsbär och plommon tycker jag inte behöver mycket beskärning alls i normala fall. Mina egna plommonträd har jag kanske gjort 5-6 snitt i på 10 år, och det har mest varit död ved. Körsbären stammar jag endast upp.

Men det går att beskära på annat sätt också. Men inte med syftet att de ska leva friskt och länge. Det klarar de själva.