Satte ut lite jättevävarbebisar i ett smalt hett, totalt solexponerat sandgjordigt land förra hösten. Där växer just nu lavendel, kornvallmo, pärleternell & vitpytta, vilka alla trivs ypperligt. Bladrosetterna var fina & gröna vintern igenom, men nu plötsligt i veckan så bokstavligen pulvriserade vårsolen dem.

Inte ett spår finnes kvar...

Innan så har jag sällan haft mina kardor så utsatt, utan de har snällt växt i vandrande skugga.

Läste att vävarkardan oxå går att ha i de horribla förhållandena som de senaste har satts i, men nu är jag osäker. Har de med största sannolikhet gått hädan, eller brukar de bete sig så i dyl. läge & komma igen framemot sommaren..? Ngn som vet??? *hoppas, hoppas, skulle vara sååååå läckert med en strikt rad av dem, kantandes gången till etrén...