Tesa!
Du kan förmodligen inte ta till dig det här jag skriver precis nu, men jag gör det ändå, kanske någon som känner dig kan printa ut det och se till att du får det.
Jag vet exakt hur det är att sitta som förälder på ett sjukhus med ett svårt sjukt barn.
Det du går igenom nu kommer senare bara att vara ett grått töcken så mitt råd till dig är att skriva dagbok och fotografera under tiden.
Man tror man kommer att minnas allt men det gör man inte. Även din son kan ha hjälp av dokumentation under sitt rekreation.
Den här händelsen kommer att ha en mycket stor plats i ditt/ert liv även efteråt, om inte förr så kommer hans barn en gång att fråga mycket om det här.
Konvalecensen kommer att bli lång kan jag förstå, ekonomin kommer att bli lidande, det blir den så gott som alltid vid långa sjukhusvistelser och dubbelt boende som det innebär för er föräldrar nu. Man orkar inte heller leva som man gjort på mycket länge, matlagning och storbak måste nu komma i andra hand.
Försök inte vara duktig! Gör bara det du absolut orkar, lägg hela din energi på det som nu är annars kollapsar du. Tänk inte på hur dom där hemma klarar sig, överlämna det, dom överlever! Liver är annorlunda från och med nu!
Se till att ni snabbt får en tid hos kuratorn, hon kan hjälpa till med ansökan om vårdbidrag med mera ni behöver under konvalecensen, lägg allt det praktiska på henne det har hon betalt för, lev med block och penna bredvid dig och skriv ner
allt du kan tänkas komma på, tankar, funderingar, frågor, praktiska grejer, allt.
Sök också kontakt med andra föräldrar som varit med om samma sak, det kan kuratorn hjälpa dig med, du kommer att behöva sådana kontakter.
Hör gärna av dig för hjälp och råd!
Jag tänker på dig!
Jösses!
*Ryser*
*kammar tillrätta ståpälsen på ryggen*
