Vi hade städdag i vår förening för två veckor sedan. Under städdagen var vi flera som tillsammans hjälptes åt att gräva ner buskar, alla tog med sig sina egna spadar. Jag skulle i slutet av städdagen, hämta in min spade, den hade använts av flera personer under städdagen, vilket är brukligt, man lånar ut sina egna verktyg. Kvar stod bara en spade som inte var min, däremot kände jag igen den som vår grannes spade, som också hade varit med på städdagen. Jag tänkte att han tagit fel spade, och tog in hans, för att fråga honom vid tillfälle nästa gång vi sågs. Två dagar senare såg jag honom i trädgården och frågade om han möjligen tagit fel spade på städdagen, för min spade var borta men en annan spade fanns kvarlämnad. Till saken hör att min spade var en röd fiskars modell större medan den kvarlämnade spaden (som jag kände igen som vår grannes) var en röd fiskars modell mindre.....

Nej, han var säker på att han tagit rätt spade, varpå jag började känna att jag kanske mindes fel, kanske var det inte hans spade, den kvarlämnade, utan någon annans.... hmmmm. Men han hämtade fram sin spade, bara för att visa mig, varpå jag gick för att hämta den kvarlämnade för att visa upp om det ändå inte var hans. Döm om min stora häpnad då jag ser vilken spade han tar fram ur sitt förråd, om inte MIN SPADE..........

När jag håller fram det som jag nu VET är hans spade, så säger han "nej, det där (pekar mot den lilla fiskarsspaden i min hand) är DIN spade, det vet jag för jag märkte att din spade var mycket kortare än MIN spade, (varpå han viftar med min spade lite grand innan han ställer in MIN spade i sitt förråd). Jag frågar honom igen om han är säker, för så som hans spade ser ut, såg också min ut...... Nu är han lätt irriterad och upprepar igen att det där, som jag håller i handen, är MIN spade, det vet han..................................................


Till saken hör att jag är en storanvändare av min spade, och använder den flera gånger i veckan, medan han använder spade en gång varje år, vid städdagen.............

Känner mig sur och ledsen, och arg! Men känner också att det är svårt att hantera. Till slut ställde jag in hans spade i vårt soprum, där vi har en anslagstavla och andra verktyg på väggen som är gemensamma, med en lapp om att min spade är borta, har någon tagit fel och känner igen spaden som hänger här, säg till mig, min spade ser ut som den här, men den är STÖRRE, annars samma märke och färg, en röd fiskars...............

Men jag tror min spade är borta, och jag misstänker att jag får köpa en ny, skall då köpa en exakt likadan, men skriva namn på den, liksom på alla andra verktyg..........

Har ni hört maken till fräckhet, eller varit med om något liknande!!!! Hur skulle ni hantera det hela?

Jag hade snabbt slitit spaden ur handen på mannen, och sagt både du och jag vet att du ljuger och lyft min spade i luften!!!

Är det träskaft så brukar det vara bäst att bränna in namn, det går inte att ta bort (om man inte hyvlar bort det). Är det metallskaft så finns det ristningsverktyg.

Problemet är ju att han faktiskt TROR att han tagit rätt spade..... därför är det svårt att hävda att han har fel, går ju inte heller att bevisa då ord står mot ord.............. Min plan är att spara spaden som eg är hans, för att nästa städdag, om han är med och gräver, byta ut den när han inte märker det och ge honom hans spade tillbaka.......................................

Bra ide

Himla tråkigt och förargligt.

Men ändå inte förutsättningslöst "medveten stöld" av honom, är det? Vem VET?
Det är ju faktiskt mycket möjligt att han verkligen ÄR övertygad om att han har rätt.
Själv friar jag hellre än dömer, även om jag blir urförbannad över hur det hela urartat sig. Och så lär jag mig, till nästa gång...
För vad annat kan man göra??

Än att göra som du gjorde förstås, Mi:



(Om det är värt att ställa till en scen och förstöra grannsämjan, för en spades skull - det kan man ju bara själv avgöra, vad som känns viktigast i längden, för en själv.) tänker amaira omkring det hela.

Nej, jag tänker lite som du Amaira, att det är inte värt att ställa till en scen, vår relation är redan lite frostig då våra grannar är ett äldre par som inte gillar barn (vi har två) och som inte gillar att jag ställt en sandlåda modell mini utanför min tomtgräns på föreningens allmänning.............. och som inte gillar....oss alls vad det verkar................

Jag bidar min tid, köper en ny röd fiskars modell större som jag märker med namn, något jag såklart borde gjort från början........ !

...skrev du sist i ditt inlägg...
Du skriver också följande:


Jag vill helst inte tro att han medvetet har tagit din spade. För min egen del är grannsämjan värd mycket mer än en spade så om det inte gick att övertyga honom att han hade tagit fel så skulle jag i alla fall låtit saken bero.

Jag skulle nog inte byta ut spaden nästa städdag ni har. För han kommer vara mycket noga med att få sin STORA spade hem då.. Nu är han ju uppmärksam på detta.

Däremot tycker jag att du ska påtala just det faktum att du faktiskt använder din spade flera ggr i veckan och han bara ibland.. och du vet med säkerhet att den stora spaden är din.. du vet ju, eftersom du använder den så ofta.

Det eller så glömmer du historien och skaffar en ny... Fast det måste svida en hel del för dig varje gång du sen kommer se han stå och jobba där med din spade.

Ta inte illa upp Mi70, men plötsligt fick jag en bild i huvudet som jag tyckte var lite komisk:

Du och grannen står i varsitt hus och säger samtidigt argt till er partner:
"Grannarna är inte kloka! Nu fösöker de lura till sig VÅR spade!"
Och båda är lika heligt upprörda...

Hej magnolia.........

Du har rätt, det ÄR lite komiskt, på ett plan.........!

Ja vad gör man, Fiskars spadar är ju inte billiga heller.
Det jobbiga är ju att det går åt så mycket energi till sådant här.

Kan du inte gå över och be att få låna hans spade för din är ju borta. Sen lämnar du tillbaks den andra. Säger han något då, så se bara oförstående ut och säg, "men jag har inte haft någon annan spade nu!!!!!"

Glöm bara inte att korsa fingrarna bakom ryggen

*fniss*

Ja, eller köper en exakt likadan spade som jag hade och gör så här, nästa gång jag ser honom ute i trädgården med MIN spade, håller jag upp min nya spade, dvs en exakt likadan som han har, och säger:

"jo, förresten, jag hittade min spade - den var någon som hade tagit fel spade, och glömt bort att hans var mindre än min.........."


Fast det lutar väl åt att jag köper en ny likadan spade, mest för att jag verkligen gillade den, och glömmer bort det som hänt................

Men det är en kul historia så här lite i efterhand, då den värsta ilskan runnit av mig......................

"Låna aldrig ut dina verktyg" *gammal sanning

Men, jag lider med dig. Jag har ett halvt personligt förhållande till många verktyg och skulle bli mkt upprörd om någon snodde något av dem. Men, som sagts tidigare, eftersom den här snubben uppenbarligen är både okunnig och ointresserad av trädgårdsarbete så tror han kanske helt ärligt att det ÄR hans spade.

Byta ut hans spade på nästa städdag låter riskabelt Bättre att köpa egen ny ÄNNU bättre spade och sen märka den rejält. Märker man i träet med ritstift blir det dessutom vackert

Det är nog ingen medvetens stöld i alla fall, för jag tror inte att någon vill ha en spade (hur fin den än är) i utbyte mot grannosämja...
Fast jag kan ju givetvis ha fel...

Köp en ny spade och strunta i grannen. Antigen är han vimsig, eller fräck som fan. det finns människor av båda slagen. Du kommer nog på vilket, vad det lider. Det är dumt att disskutera med folk som inte vill fatta, och inte kan inse att de kan ha fel. Bara jobbigt att slösa energi på en sådan!
Trevlig helg!

Mycket konstiga saker kan hända.
Min man lånade videofilmer av en bekant en gång. Sedan så dröjde han med att lämna tillbaka dom. Sådant avskyr jag, så jag tog filmerna och åkte hem till min mans bekant. Han var inte hemma men väl hans sambo.

Jag ursäktade mig att min man inte lämnat filmerna osv.

Ett år senare så kommer bekantingen hem till oss och vill ha tillbaka sina filmer. Min man började leta efter dom. När jag kom hem så frågar han mig.
Hörru du, sa jag. Du dröjde flera veckor med att lämna tillbaka filmerna så jag åkte hem till dom och lämnade till sambon.

Sambon ville inte komma ihåg det. Senare fick jag reda på att sambon lånat ut filmerna till en annan bekant men glömt bort det. Riktigt uschligt kändes det.

En sak lärde jag mig i alla fall. Det är inte helt säkert att sambos eller gifta personer talar med varandra. Aktar mig nogsamt efter detta att betala mitt hö till hustrun inte till lantbrukaren själv.

Var det en ergonomisk spade? Om inte så köp en sån, du kommer inte att ångra dig. Jag köpte en sån för nåt år sedan - är jättenöjd!