Jag var och rastade mina hundar i morse och vovvarna höll på pinka på gräset vid trottoaren.
Då såg jag en man som stod och titta,stirrade på oss Först trodde jag att han beundrade vovvarna men sen såg jag att han var ilsken
Då ropade jag:ville du någonting!?
Mannen hojtade då argt:detta är privat område och en lång ramsa därefter och sen rusade han in i porten av huset(bostadsrätt).
Jag ropade efter honom:ha en bra dag

Visst fattar jag att människor blir trötta på att hitta hundarnas skit överallt, men måste somliga alltid gå till nästan attack när de vill säga vad de tycker!?!

Saken är den att jag ALLTID plockar upp efter mina hundar!!!

Lite ledsen blir jag när människor beteer sig på mannens sätt

Han kanske hade hundskräck och fick panik! Eller också var han bara knasig.

Du hanterade det ju i alla fall bra

Kay pollak berättar på sina föreläsningar och i isn första bok om hur man bemöter ilska och du gjorde helt rätt.=)
Han menar att man ska vara lugn, sansad och snäll och gärna säja:-
-Det ligger nånting i det du säjer!
Sen är för det mesta ilskan bortblåst och det går att eventuellt diskutera.

han var nog trött på hundskit även om du plockar efter dina hundar kanske inte andra gör det, och den här gången fick han syn på dig och du fick därmed bära hundhuvudet den här gången...
krister

Jag tycker faktiskt synd om människor som blir så där ilskna eftersom det är inte bra för människan att vara så arg.
Jag har själv varit på det viset förrut och det var oftast de oskyliga som fick ta emot min ilska

Ja det är lättast att avreagera sig på dem
krister

Det är nog som de andra säger, du fick ta skit för någon annan.

Fast en sak tänker nog folk i allmänhet inte på .

Min bror bodde förut i en hyreslägenhet på första våningen. Alldeles nedaför honom var en ca två meter bred gräsmatta utanför den asfalterad gångväg.

Alla gick förbi just ( hela hyresområdet) antingen på väg till parkeringarna eller på väg till affären.

Nästan hela bostadsrättsföreningen med några få undantag tog mycket ordentligt upp all hundskit efter sina rara vänner. Men varenda hund i hela området kissade på gräsmattan nedanför hans balkong.

Resultatet blev att det luktade hundkiss så till den milda grad att han inte kunde använda balkongen än mindre ha några fönster öppna sommartid.

Han beslöt att flytta till slut. Det gick ju bara att vädra inåt gården. Inte tänker vi väl vanliga på att det kan bli så. Det är ju "bara hundkiss"och det är "bara min lilla vovve".

Fast om alla små rara vovvar ca 35 st kissar två gånger per dag på 20 kvm så är det inte så lite längre.

Men jag skall nog inte kasta sten i glashus. VI hoppas få åka och titta på vår valp i helgen.

Har ingen hund nu tyvärr (bor mestadels i liten lägenhet), men hade många när jag växte upp. Jag har full förståelse för att många retar sig på både hundar och hundägare.
De flesta som läser här är säkert medvetna och ansvarstagande hundägare, men det finns tyvärr folk som inte borde få ha hund. Som låter dem springa lösa i parker i städer där folk sitter och har picknick. "Ja, men våran lille Klinton, han är SÅÅÅ snäll så..." (samtidigt som Klinton perforerar en frisbee med huggtänderna och avlägger några visitkort i närheten)

Dessutom har många människor hundrädsla. Rationellt eller icke, en äldre släkting till mig är hundrädd och skulle kanske kunna falla död ned om Käcke Karo galloperade mot henne med tungan slående för vinden. Och jag hade gladeligen satt en rejäl fot i Karos revben om han vänligt skuttade på små eller äldre släktingar till mig.

Trist att "vettiga" hundägare får klä skott för kritik som egentligen borde riktas åt de dåliga ägarnas håll, men så är ju vi människor, vi baserar vårt agerande mycket på erfarenheter (eller fördomar kanske, viss nyansskillnad mellan begreppen), och drar ofta snabba slutsatser. Bra ibland, dåligt ibland. Men där är vi som hundarna, vi lär av erfarenhet, handling, konsekvens.

Usch, nu låter jag som hundhatare Men det är jag inte, men som i episoden ovan, om hundpisset utanför balkongen, det som kan tyckas harmlöst för den ene kan vara en mycket stor påfrestning för den andre.

Solis jag kan förstå honom,om det är så att du rastade hunden på bostadsrättsföreningens område? för i så fall är det ju samma sak som att rasta hunden på en villa tomt,bostadsrätts ägaren äger ju en bit av föreningen och värnade kanske om det som var hans.

Jag förstår mer än väl mannen, men jag hade ingen aning att just den plätten tillhörde fastigheten

Snart vet jag inte vart jag vågar gå med mina kära vovvar eftersom det är väldigt mycket privat överallt och förresten vart jag än går så är det så många människor som stirrar med arga ögon på mig som har 4 hundar

Aj vad tråkigt,var går dom andra hundägarna med sina hundar?hemma hos mej så brukar hundägarna träffas på en äng där hundarna kan få sträcka ut samtidigt som både hundar och hundägarna träffas och har det trevligt.

Många människor har hund och därmed så borde förståelse för hund vara stor hos dom flesta och hunden har en hög status pga att det är dyrt att köpa hund i dag, då är det tråkigt att människor kommer i konfligt ang hundar.

Här går människor med sina hundar överallt och det finns massor av hundar i Strängnäs.
Det finns även ställen där jag vågar släppa min vovvar lösa.

Och det finns nån klubb för hundägare men den är så långt borta

Jag har köpt endast min blandrashund Molly; de andra är omplaceringar.