CITAT (Sulawesii @ 03-06-2005, 12:06)
I går gick jag och lade mig när jag var hemma på rasten. Och när jag kom hem gjorde jag likadant, och låg tills jag somnade. Idag släpade jag mig upp vid elva och la mig i soffan.
Låg där en stund och tänkte att om jag bara kommer upp och sätter mig på odla en stund, så piggnar jag nog till. Men, nu är jag helt slut! Känner att jag måste vila en stund.
Konstigt.... nån som brukar bli sån här?
Jaa... känner igen mig fullständigt.
Men för mig är det något jag har att leva med. Är redan "uppkollad" framifrån och baklänges och uppifrån och ner och utifrån och in: frisk som en nötkärna kan man säga... Förutom "tröttheten" som jag får leva med. Ett av symtomen på mitt skuggsyndrom av damp.
(damp/adhd ser jag inte som någon "sjukdom, jag ÄR ju frisk som en nötkärna!!)
Har en extra "sårbarhet" som gör att jag lätt blir utbränd. Har inte "skyddet" gentemot sinnesintryck, inget som "silar" dem, utan allt går in. Fast det alltför ofta verkar som om INGET går in...
På ett vis har jag haft min trötthet hela mitt liv, men när jag var ung fanns det ju liksom "reservkrafter" att använda.
När jag har mina värsta trötthetsperioder blir jag bra trött på det

, men i stort lever jag gott, och "fritt" att utnyttja mina pigga stunder som jag vill.
Så
känslan känner jag väl igen, Sulawesii. Men inte "orsaken",
din orsak alltså. Att kolla upp det är en bra idé.