Sitter här vid datorn o ser hur åskmolnen blir mer o mer hotfulla!
Jag avskyr åska o Tessi blir så rädd!

Är inte åskrädd direkt men har respekt för den .

Bara man befinner sig inomhus och drar ur kontakter och TV-antenn så brukar jag känna mig ganska säker.

Hur reagerar ni , du och Tessi? Kan inte vara roligt varken för dig eller Tessi.

Tessi gömmer sej i skafferiet, finns ju inga fönster där!
Jag blir darrig o orolig!
Vi bor ju på landet, ganska högt, s a s. Ingen åskledare.
Upplevde en kulblixt som barn, det skrämde mej--verkligen!!

Stackars er båda två. Att reagera så går inte att råda över med hjärnan.

Hoppas för er skull att det , om det blir åska, inte håller på allt för länge.

Det där med hur man reagerar sitter bara där det sitter. Har jobbat ihop med en östtysk kvinna och varje gång det åskade var hon på väg att slänga sig ner under skrivbordet. Hon hade som barn varit med i kriget och deras hus blev bombat så för henne var åskan detsamma som bomber.

Förstår din oro... jag bodde på landet, upplevde kulblixtar och hus i brand vilket gjorde att jag vid åska alltid låg under täcket med extra kudde över ögonen så jag skulle slippa se blixtarna...
men 1979 (tror jag det var)... då bodde vi i stan... "botades" jag genom att jag tvingade mig själv att tillsammans med maken stå ute på balkongen och se "skådespelet"... det var jobbigt men allt eftersom jag såg blixtarna så minskade skräcken... vet att det låter konstigt ... men sedan dess är jag inte rädd fastän jag fortfarande har respekt för blixtarna.

Numera är vi helst ute på balkongen när det åskar och jag har till o med försökt fånga blixtar med kameran

Åskledare tycker jag att ni ska fixa... det hade vi på landet och vårat hus råkade inte ut för fler kulblixtar efter det den hade monterats.

Gör det snälla ni, annars är vi sååå oroliga för er!

När jag tittat ut mot havet och Kungälv nu ikväll, så ser det också väldigt mörkt ut! Tror åskan år på g här också.

Åska är fantastiskt vackert, men visst kan blixtar och väder vara skrämmande. Stoora moln som tornar upp sig på himlen, högre och högre, kommer närmare och närmare...*mys* och *rys*

Men jag är rätt feg vad gäller åska...sitter gärna i bilen, vill absolut inte tala i telefon, bada, vara på höjder, osv...

Maken säjer att "det behövs" ingen åskledare här, för slår det ner, så blir det i lönnarna eller ekarna...........

Är han säker på det... och eftersom du tycker det är obehagligt med åska och vill ha åskledare så borde han väl fixa dit en så fort som möjligt...tycker jag.

Bevisligen så gör de nytta.

Det känns så bra, Felix Matte, att du redan skrivit det jag tänkt
Åskledare kanske inte behövs rent praktiskt - men mår någon bra av att ha den tryggheten är det självklart att den ska upp!

Zaaritha, din man fixar nog det för din skull!

Usch ja Åskväder är obehagliga.
Som barn hade vi stuga på landet och det var så otäckt när det åskade för det blixtrade små blixtar ur vägguttagen och det plingade i telefonen. Oftast var det ju på natten också. Jag och min syster brukade krypa ihop i samma säng och vara rädda ihop. Det var ganska tryggt trots allt.
För några år sedan åskade det väldigt mycket på morgonen och jag var på väg till jobbet. Jag var tvungen att gå 500m för att byta buss och medan jag gick (sprang snarare) kom det sådana åskknallar som ekade mellan husen och det lät som om husen var på väg att rasa. Det var otäckt det med.
Idag när jag bor i stan har jag fortfarande väldig respekt för åska men är inte alls rädd på samma sätt.

Ciczi