Ifrån hörlurar kommer nu låten:The road to hell,av Chris Rea och alla minnen ifrån 1996-1997 väller fram och det gör såååå oändligt ont inom mig

Jag som trodde att jag hade bearbetat allt

Min läkare sa: Bara låt det forsa.... oavsett om det finns en orsak eller ej..




Så gråt du...

Jag är lite rädd för att gråta;vet jo inte vart gråten för mig

Min NYA läkare sa ung så här:

NÄR du känner att du vill gråta, BARA släpp fram det OAVSETT om det finns någon "orsak"... om du är ute och kör bil, bara stanna vid första bästa P-plats och låt tårarna komma.....



jag blev SÅ glad att jag NÄSTAN grät.... för ibland är det ju så... INGEN "ORSAK" bara en känsla...

Men varför måste dessa kännslor stöka efter så många år

vadå MÅNGA år..... tror du att känslor har kortare livslängsd än LUKT??




ånä.... så enkelt är det inte...



gråt och snyt nu

Tack gulliga gammelnalle och du jag älskar dig för att du bryr dig TACK

är nog inte ensam om att bry mig

Alldeles sant härinne på forumet finns det så mycket kärlek

Förstår dej, solis!
Har just själv haft en så´n där djup sorgebearbetning om min barndom!
Jag grät, när vi åt.
Christer vet ju hur jag hade det med min far! Han försökte trösta mej.....
Det som satte igång alltihop var enbär!! Hade krossade enbär i renskaven o började gråta!! Man känner sej som en freak!!
Far tog med mej o plockade enbär--ja, det räckte nu!

ÅÅÅÅ Gulle Zaaritha Här kommer M A S S O R av Kärleksfulla kramar till dig

Tack, solis!
Du vet vad, kommer i veckan!
Kram!!

JIPPPIIIII;så glad jag bliiiiiir