Vi hade besök i helgen. Hjärteväns son och ganska "nya" sambo.
Jag känner inte sambon så väl, har bara träffats några gånger som hastigast.

TV:n var på, och prinsessan Viktoria var i bild ett tag,
och sambon kommenterade Viktorias haka. Ganska grundligt dessutom.

En smula "småirriterad" (fast utan att visa) lyssnade jag. `Vad är det där för "kroppsfixering", varför haka upp sig på det!??´
"...men hon har vackra ögon" sa jag sen.

Sen var intermezzot glömt. Men nästa morgon, när jag sovit och min stackars hjärna lagt saker och ting på plats, så förstod jag vad hon pratat om!

Hon jobbar som sjuksköterska med förlossningsskadade spädbarn, och lite tidigare på kvällen hade vi två pratat om det, och hon hade berättat om en liten pojke hon hade hand om just nu, som inte hade någon haka och alla komplikationer det medförde.

Så tacka sjuttsingen för att hon var intresserad av hakor!

Man ser och förstår verkligen bara det som finns i ens egen värld...

Oj. Jodu. Känner igen det där. Jag kan också reagera på hur folk tänker för att senare komma underfund om varför de tänker just så... och känna mig lite generad över mina egna snabba slutsatser.

Men håller med om att kronprinsessan har vackra ögon...

Och tur är väl att man blir generad över sina egna trångsynta tankegångar, så att man någon gång i framtiden samlat på sig så mycket erfarenhet att man inte dömer människor så!

Nä precis! Dömer andra människor för att de dömer, och så var det inte den andre som dömde, utan JAG .

Visst ger det erfarenhet! Ändå trillar jag spontant i "fällan" gång på gång, igen och igen ...

Men, nån gång ska väl polletten trilla ner? Hoppas jag!!!!

Att "ha en syn på världen", går väl inte att leva utan att ha?

Hjärnan strukturerar, av "livs-nödvändighets-behov", och den utgår från sina egna erfarenheter, hur skulle den annars kunna arbeta? Och jag leva?
Och känslorna finns i botten, som spontana reaktioner och Livets Drivkraft

En del saker går bättre, en del sämre, "fulländad", vem blir det?

Är jag mycket annorlunda tro ... om min "polett" emellanåt tar semester???

Det är ju möjligt, men av vad jag sett av människor, så tror jag inte det...

Det enda jag vet att jag kan göra åt det hela, är att INSE min begränsning, i dess vidd. Kanske kan det få mig att döma mindre, på ett annat vis.
Och tänka två eller tre gånger innan jag "svarar", försöka att inte vara "utagerande" för att jag vet att varje gång jag dömer en människa, är det något som jag inte förstår.

Nej, nu trasslar jag in mig. Det är på "olika plan" och jag kan inte hålla isär det. (än?)

Amiara, du verkar ha något slags krav på dig själv att alltid göra rätt, att alltid vara den som kan, vet och förstår och aldrig får säga eller göra något som är "fel" eller kan missuppfattas.
Men Amiara, ingen är perfekt, hos alla slinker det grodor ur munnen och alla gör vi, som omgivningen eller vi själva tycker, "fel" ibland. Det är lika tillåtet som det är tillåtet att vara lycklig.
Huvudsaken är väl, att när vi klantat till det ordentligt, har modet att be om ursäkt.
Anki

?? men det är ju det jag INTE har ... Det är ju det jag pratar om, friheten av att SLIPPA det.

Eller ... har du rätt... ??? ...det ligger nog något i vad du säger... är jag rädd för...

kanske är det därför jag behöver "bekräfta det" genom att sätta ord på det...

Hmmm, tack för den anki. *fullträff*