Varför är alla fruktträd okulerade/ympade? Hurdan blir kvaliteten på t.ex. ett äppleträd om man driver upp ett från kärna? Blir det inte samma kvalitet på frukten? Blir stammarna dåliga?

Kan någon med insikt om detta berätta mer. Gärna mycket information.

/Claes

Är för övrigt ny på forumet. Har nyligen köpt ett torp med MASSOR av mark. Torpet är sedan 1700-talet, men det mesta av kulturväxter, bär och frukter tycks ha gått förlorat med tiden.

Sök gärna i tidigare diskussioner om ympade fruktträd. Det fungerar utmärkt med rotäkta äppelträd, men skall man veta vad man får för frukt så måste man ympa. Sedan kan man ju i stället diskuttera vad man ympar på:

1 Svagväxande grundstam

2. Frösådd grundstam.

Sedan finns det ju många andra skäl till att man bör fröså äpplen, det är ju tex det anda sättet man får fram nya soter. Om man tex frösår ca 10000 äppelträd så kommer man med stor sannolikhet att hitta någon ny sort 8som man själv får namnge!) som har intressanta egenskaper. Så har man bara utrymme så skall man definitivt fröså äpplen (och andra fruktträd), man kan ju alltid använda dem som grundstammar.

Andra fruktträd är ibland sprtäkta så att man kan fröså , tex endel plommon och körsbär.

Hej och välkommen Claes! Om du följer Kurts råd och söker med grundstam så får du svar på de frågor du ställde. Hittar du inte - fråga igen!

Hej igen,
Känner mig alltid lite taskig när jag hänvisar nya till att söka... Men sök ändå efter dessa kortfattade svar:

1. Grovt svar: Man har valt de bästa rötterna och de som har bästa frukterna och satt ihop dem. Sällan är de desamma.

2. Själva trädet på en frösådd blir långlivat, stort och bra. Frukten blir ofta lite si och så. Sällan så bra att det kan bli en sort som sedan förökas, även om man själv kanske gillar äpplet.

3. Beror på vad du menar med kvalitet. Alla sorter vi odlar idag, och det är många, är korsningar mellan olika äpplen. De flesta har uppstått spontant, dvs genom att bin pollinerat dem, en kärna fallit/satts i marken, frukten blivit bra och man ympat vidare med detta träds ris för att föröka sorten. Vissa sorter har kommit av mänsklig medveten pollinering, dvs man vet vilka som är föräldrarna. De sorter som odlas kommersiellt i Sverige och säljs i handeln har kvalitetskrav som att kunna transporteras, vara uppskattade, kunna lagras, ha storlek mm. De sorter som många tycker om är svåra att lagra, frakta, plocka på ett ekonomiskt rationellt sätt (t ex Transparente Blanche). Kvalitet kan vara olika saker.

4. O du menar grundstam, dvs rot och basen av trädets stam, så blir en kärnsådd osm klarar de första åren inte dålig. Tvärtom blir det et starkväxande träd som klarar en hel del påfrestningar mm.

Tack för svaren. Jag har tidigare sökt på odla kring just frösådd och liknande, men tycker inte att jag har fått svar. Tack även för "Fruktträdtipset", vilket jag faktiskt lusläste för någon vecka sedan.

Bakgrunden är att vi köpt ett torp med mycket stor tomt/mark. Här finns plats för 100-tals fruktträd om man vill. Torpets innersta del är från 1700-talet, men det tycks ha bott folk på marken sedan åtminstone 2500-3000 år (det finns röse och stensättningar från tidig bronsålder bara ett halvt stenkast från huset). Riktigt magiskt.

Senast det bodde en ordentlig bonde på torpet var 90 år sedan, därefter några damer som jag inte tror gjorde så mycket åt markerna och de senaste 50 åren har det varit sommartorp med ganska lågt utnyttjande som jag förstår. Det finns inte mycket kvar av kulturväxter eller fruktträd och annat.

Bland det första jag gjorde efter det att vi köpte torpet var att plantera några äppelträd - en Katja, en Transparent Blanche och en Gyllenkrook Astrakan. Så kanske man egentligen inte skall göra, om man skall vara riktigt trogen hembygden. Kanske man skulle forska i gamla sorter och försöka ympa kvistar från rester av äppleträd i socknen. Men jag är allt för ivrig - det tar ju så lång tid innan träden kommer upp. Och skulle jag börja lära mig ympning och sådant, vet jag att det skulle dröja år innan jag kommer till skott....

Ett stenkast (av Klüft-längd) bort finns en beteshage som grannen har sina får på. På Lantmäteriets kartor är denna hage markerad som "fruktodling", konstigt nog. Där finns en gammal apel - men "en apel gör ingen fruktodling" som man skulle kunna säga.

Har dock lekt med tanken att återväcka beteshagen som fruktodling i mindre format. Det finns ju inget som hindrar att fåren fortsätter att beta i hagen. Det borde väl nästa bara vara positivt - gräs hålls undan och marken tillförs naturlig näring. Eller vad säger ni?

Nåväl, vid leken med denna tanke så inser man att det behövs dussintals plantor för att det skall bli en liten odling. Men att rusa iväg till plantskolan och pynta upp 3-400:- för ett 30-tal fruktträdplantor är ju lättare sagt än roligt. Om man lika gärna kan driva upp dem själv - vad är bästa sättet att göra det? Novis som man är, tänker man att det är bara att utgå från kärnorna från några av de äpplen man gillar bäst. T.ex. från astrakanen och Transp Blanch. Förodla dem i kruka och plantera ut dem nästa år.

Men vad händer då? Cilla, du skriver att "frukten blir ofta lite si och så". Jag förstår inte varför det skulle vara så? Finns inte allt genetiskt material som behövs i äpplets kärna för att göra ett bra rotsystem och för att göra äpplena identiska med äpplet som man tagit kärnorna i från? För det är väl bara rotsystemet (grundstammen någon decimeter ovanför gjord och nedåt) som skiljer frösått från det fruktträd man köper hos plantskolan? Eller kan det bli helt andra sorter och varför då? "Gudahov Astrakan" låter ju i.o.f.s. inte fy skam.......det kan ju bara bli gudomligt gott. Eller?

/Claes

Hej, vilket roligt projekt!
Att vänta med att plantera träd är ingen god idé, särskilt inte när man har plats som du har. För varje träd man planterar i början lär man sig också och det är bättre än att lära sig av misstag man gör i större skala...

För att dina nysatta ska klara sig - håll gräset borda under kronan och vattna vid torka. Sätt om dem om du planterat med smalt, djupt hål. Om du inte har sandjord - sätt dem på kulle i vid växtbädd.

För att billigare och med mer egna krafter bygga upp en fruktgård kan du gräva upp ett stycke mark, sätta kärnor från träd och frukter osm verkar friska och stora. På de spön (ettårigt träd) som kommer upp ympar du in sorter som du tycker om, med ympris från träd som verkar friska och med sorter du gillar, eller med ris som du köper eller får genom Pomologiska Sällskapets medlemmar www.svepom.com.

Genetiskt är det med äpple som med oss människor, där kärnan motsvarar barnet. Det har TVÅ föräldrar. Den ena föräldern är det träd som den sitter på, den andra föräldern är det träd som biet som pollinerade blomman varit hos tidigare. Därför kan man inte säga hur kärnan, barnet ska bli. Här slutar kanske jämförelserna med människor. Det kan bli mycket likt den ena föräldern, det kan bli en blandning som blir helbra, det kan bli en blandning som blir OK men inte lika god som någon av föräldraträden osv. Som Kurt skrev så är det en frösådd per 100 000 eller om det är 6 000 som jag läst tidigare, som man tycker blir så bra att det får bli ny sort med namn osv.

De äppelträd vi köper i plantskolan är satta på en grundstam som heter A2. Den har många goda egenskaper men en negativ är att trädet inte lever så länge som om trädet stått på fröstam.

Visst kan du sätta kärnor och vänta 10-15 år på frukten för att se om den blir bra också. Men om du sätter kärnor, använder dig av deras grundstammar för att ympa på sorter du vet att du tycker om, får du både fördelen med en rot som gör trädet långlivat, och en fruktsort som du vet att du tycker om och som dessutom sätter frukt lite snabbare.

Hmmmm. Kanske är hålen för smala. Marken under två av träden verkar väldigt fin - gammal matjord. Det är på gammal odlingsmark som legat i träda i mången år - men det verkade fint under det tjocka gräsrotstäcket.

Det tredje trädet (astrakanen) hade en väldigt stenig mark bara 40 cm under markytan. Jag gjorde hålet hyfsat brett - men är rädd att rötterna skall få svårt att tränga ned genom det sandiga/steniga lagret. Detta träd planterade jag för 2-3 veckor sedan. Men för en vecka sedan trillade jag på din trädvårdssida och läste om gröngödsling. Åkte direkt och köpte blålusern och lade ut fröer i en ring, i en diamter av cirka 80 cm kring trädet. Min förhoppning är att lusernrötterna skall tränga ned genom den steniga sandjorden och luckra upp och bereda vägen för astrakanrötterna. Läste på någon amerikanska sajt - Experiment med alfaalfa - amerikansk sajt - att rötterna kan gå riktigt djupt. Är det rätt tänkt?





Ahaaaa! Tack för aha-upplevelsen. Det vill man ha en varje dag. Och det fick jag nu. Tack!

Men..... om det är på detta sättet. Tag min astrakan och en blomma på våren. Det kommer en humla med pollen från Katjan och befruktar Astrakanblomman. Är det då bara kärnan i äpplet som växer ut som får två föräldrar? Blir inte själva äpplet också en blandning? Varför blir äpplet en astrakan - och inte en Katjakan?



Du har en poäng där...... Fattade inte att kärnan hade två arvsanlag - trodde att om äpplet var astrakan så var äpplets kärna det också. Men så är det alltså inte?

Själva frukten kommer genetiskt från modern (i detta fall Astrakanen), det är bara fröet som uppkommer genom meios och befruktning. Och fröet kommer att bli en blandning av de båda föräldrarnas ALLA egenskaper.

tack
Skall följa era råd och försöka fröså och använda stammarna och därpå ympa bra sorter (tack för tipset om svepom).

Ytterligare en novis fråga: vad är för- och nackdelarna med att fröså direkt i mark och att förodla?

Kurt: du skrev något:



Menar du t.ex. Stella körsbär som är självfertil? Kan man utifrån dessa kärnor få fram identiska Stella?

Det är alltid fröerna som ger upphov till nya individer. Skydden runt fröerna kommer från plantan som fröerna växer på.

Med äpple tenderar vi att se det som att hela frukten är fröet. Så är det inte. I trädets perspektiv kan man uttrycka det som att det bygger ett skydd mot fröerna. Fruktköttet är detta skydd.

Tror du att de nysatta träden har för smala växtgropar - vidga dem genom att gräva runt om på ca 40 cm djup. Är jorden starkt lerblandad och behåller fukt väl och trädet ställts på samma nivå som marken - gräv upp och ställ trädet på kulle i en mycket vid och ev grusdränerad planteringsbädd. Särskilt Transparente Blanche får oftare kräfta i starkt lerhaltiga jordar. Genom att ställa det på kulle minskar man risken att det de första åren står med fötterna i kalla lerjorden, som gör att kräftbenägenheten ökar mycket.

Sten i mark brukar inte vara problematisk, frågan är vilken typ av jord som finns mellan stenarna. Med moränjord brukar man kunna vidga växtbädden lite på om på, dvs man gör någon grävtimme varje eller vartannat år på ca 40 cm djup och hjälper på det sättet trädet att finna näring och syre. Att också lantera gröngödslingsväxter med djupa rötter är en god idé.

Skuggmorell och många andra surkörsbär är sortäkta, d v s man kan plantera kärnor och få likadana plantor . I dessa fall har de inte förädlats utan "vildformen" har dessa egenskaper och då går det bra att sätta kärnor. Och det kan man ju göra med många andra typer av bärbuskar tex havtorn. I många andra fall kan man i alla fall ta rotskott, tex från plommon som inte är ympade .