I fredags fick vi hämta hem pojken vår från sjukhuset...på dagen 2 veckor efter olyckan....
Han har läkt otroligt bra...nu är det mjälten och revbenen kvar att vara rädd om...inte så lätt när man har sommarlov och vill allt annat än ligga hemma i sängen...men att cykla eller bara att snubbla kan ju vara ödesdigert om mjälten spricker igen...
Tur i eländet ändå kanske att revbenen gör ont eftersom det håller honom stilla..
Han är för det mesta vid gott mod men ibland så rasar det och han ser bara en låååång trist sommar framför sig...och jag har lite svårt att trösta eftersom jag bara är såå lycklig att han FINNS och kan ha ont... förhoppningsvis ser han också det så till slut...

Den stora tröttheten har liksom lagt sig över en nu....när han kom hem trodde jag i min enfald att jag skulle ha hur mycket tid och ork över som helst när jag slapp köra 20-30 mil om dan...
...men jag upptäckte ju allt det där som inte blivit gjort på ett par veckor...och så djäklas en massa annat också...
...bilen la av...en kviga fick vi slakta efter förlossningssvårigheter...gräsklipparen vägrar att gå...datorn gick inte att starta idag...och så regnar, regnar, regnar det så djuren trampar sönder betena och lerar ner sig så det är ett helsike att tvätta dem rena...igår kväll skulle gubben vara redig och städa undan lite spannmålsspill och råkar gräva av en elkabel så vi var inte färdiga i lagårn förrän vid 23...
man är lite trött då kan jag säga...gnäll, gnäll


......men pojken vår mår bra och då tar jag det....

Gnäll du, alla dom där besvärligheterna är ju bara "bagateller". Men åh så skönt att allt gott väl med pojken!

Ha det nu gott med honom!

Underbart att höra att han tillfrisknar såpass fort, Tesa! )

Jag tycker att det är ganska vanligt att jag "sjunker ihop" när den värsta spänningen efter nåon stor grej har lagt sej, oavsett om jag varit spänd för något roligt eller något tråkigt - det kanske är det som har hänt dej nu när du fått hem sonen?

Jag håller tummarna för att det fortsätter åt samma håll med pojken och för att det ska gå åt motsatt håll med allt praktiskt strul!

Kramar från Ina!

Så gott att det gick så bra
Vilket läkkött han måste ha.

Ta vara på dig och försök att vila så mycket du kan. Tänk på att regnet är bra för svampen....

Så roligt att han är hemma igen , mjälten kommer att läka ihop snabbt -snart kan han göra vad han vill , med tanke på det kanske det inte är så dumt att det regnar ett par dar nu
jag tror han kommer att hinna med en fin badsommar i alla fall
<hälsar K

Skönt att höra ifrån er och att det trots allt gick såpass bra.

Hoppas ni kan få en BRA sommar i fortsättningen !

Varma tankar och kramar .

Skönt att sonen är nu hemma

Lycka till i fortsättningen, önskar er familj det allra bästa!

härligt att han fått komma hem.
nu kommer snart solen så han kan ligga i trädgården och slappa.
en olyka kommer sällan ensam, så småtrasslet är nog svansen som kommer nu

underbart att det är så pass bra ändå
känns verkligen skönt

småstrulet som ioförsej säkert känns tungt de me ;men de e värdsligt
sonen hemma o på bättringsvägen de e ren lycka

blir glad då lag läser det
kramar om

Instämmer med alla andra!!

Kram!

Jo den stora tröttheten kommer när man kan slappna av igen, det kan jag skriva under på.
Och händer det något sånt här så kan man slå sig i backen på att det händer något mer, för oss var det tre grejer på mindre än en vecka.
Det lindrigaste var att sonen kvaddade vår bil, men klarade sig med ett brutet lillfinger.
Det värsta var ju naturligtvis att Elle fick en hjärntumör.
Att min bror dog samma vecka, det fick jag bara lägga åt sidan. Tror fortfarande att jag inte riktigt fattat det. Var inte ens med på begravningen, då satt jag på intensiven och läste sagor för en medvetslös unge.

Ta vara på tiden, skit i det andra det ordnar sig!

Så skönt att sonen är hemma igen och återhämtar sig.
De praktiska tingen ordnar sig säkert,var rädd om dig.



Så tråkigt netaave,hoppas det ordnar sig för er med.

SÅ glad jag blev för er skull allt det praktiska löser sig så småningom - även om det inte känns så just nu......

gillar er...

Joo...man får lära sig att prioritera när sånt här händer...men ändå måste ju livet gå vidare någorlunda som vanligt för resten av familjen...
Man gråter en skvätt ibland av ren utmattning...och så kör man vidare...

Och på lördag ska jag ut och åka med "trädgårdsamatörerna" här...vi skall till Orust och pelargonmuseet och kika i nån trädgård också...för som sagt...livet måste ju gå vidare...även för mig..

netaave...
...är detta som hänt er längesen eller nåt som hänt nyligen??
Det låter ju helt fruktansvärt..med din bror och allt också...

Det är 11 år sen, men.....tar aldrig slut eftersom Elle fick skador av strålningen.
Vardag idag!

Fantastiskt att han redan fått komma hem....hoppas att han blir helt återställd snart.
Önskar er en lugn och skön sommar...ta hand om varann.