I söndags morse dog min älskade mamma oväntat, i ambulansen på väg till en operation för att få bort en stor propp i lungorna.

Allt känns så futtigt och oviktigt.

Jag som annars är en sån känslomänniska, är bara tom inuti.

Hur 17 hittar man tillbaka?

Jag Beklagar verkligen... måste vara så jobbigt för dej!

Man hittar tillbaka så småningom... det tar tid... man sörjer.. gråter och pratar om det.. så småningom lättar det.

Stor tröstande kram till dej!

Jag sänder dig tröste kramar
Jag vet hur det känns eftersom min mamma dog i början av Maj.
Man behöver stanna i denna tomhet tills det är dags att gå vidare för vidare går man.

Känner med dig boxer !

Det där med känslorna kommer , det tar bara ett tag att fatta vad som hänt. Bli inte " rädd" när de kommer utan släpp fram allt. Låt tårarna flöda om det är vad du vill men bli heller inte rädd om det kommer ilska. När något sådant här händer kan det dyka upp många känslor och inget är mer rätt än andra.

Kram

Så hemskt!
Jag känner för dej!
Stor kram!
M-B

Stor varm kram från amaira

Skickar tröstekramar

Det finns inga ord som kan trösta dig just nu kanske, men att veta att andra bryr sig om, det kan kännas gott det med. Bamsekramen kommer från mig med, var sak har sin tid tårar har sin och skratten har sin, snart sitter du med dom ljuvaste minnena av din mor och ler åt just en rolig episod av ert liv.

tröstkramar från mej

Vet hur det känns och att tiden får det att bli lite bättre men en mamma är alltid en mamma och saknaden kommer nog alltid att vara där.

Kram ifrån mej åxå andersen.

Åhhh..jag vet hur det känns...det blir sååå tomt så tomt
men släpp ut sorgen och den tar tid om den ens går över...till slut kan man leva med den.
Känner med dig just nu...skickar dig tröstekramar

beklagar din stora sorg boxer.
Det finns en tid för att sörja, och en tid för att gå vidare.
just nu sörjer du och alla känslor och minnen far runt i huvudet. du vet inte hur du ska klara dej utan henne.
men det tar tid, och sedan märker du att du kan gå vidare utan din mor.
låt allt få ta sin tid och sörj färdigt, sen kan du gå vidare.
kram på dej, från mej också.

Det du befinner dig i just nu är ju chocken efter det som hänt, när den släpper kommer tårarna.
Just nu är det mycket praktiskt som du/ni ska ta itu med, den stora sorgen brukar infinna sig efter begravningen.
Försök prata och älta det som hänt med omgivningen. Så småningom kan du minnas med ett leende.
Jag tror jag kan prata för oss alla här på odla och säga att skriv ner din sorg i en tråd så kan vi trösta så gott vi kan.
Jag tänker på dig!
kramizar!! Neta

En kram från mej med. Vet också hur det känns och det är jäkligt. Allting blir kaos i en, och omkring en. Man gråter och är ilsken och har svårt för att hantera sina känslor, men det lättar så småningom. Sorg och saknad är tunga känslor att bära på, och det gör man länge, men det övergår med tiden i ljusa minnen.

Jag skulle vilja påstå att man inte gör det, hittar tillbaka, man hittar till något annat......

Hon som alltid funnits där är oåterkalleligt borta. Man är moderslös. KAN NÅGON STANNA VÄRLDEN OCH TIDEN, MIN MAMMA FINNS INTE MER!
Men tiden och världen fortsätter snurra och man fattar inte hur det är möjligt. Är ett människoliv inte värt mer för resten av världen? Hon var faktiskt min mamma, en av de mest betydelsefulla människor jag känner......

Med tiden fylls tomheten i bröstet av smärta och sorg. Alla har sitt sätt att ta farväl, släppa taget och låta minnena ta plats. En dag är man glad att tiden rullar på och att världen inte stod stilla - den där gången när chocken höll en i ett förlamat grepp. Med tidens gång blir man också starkare. Med tiden lär man sig att acceptera det obegripliga. Med tiden blir det inte lättare att bära förlusten men man har funnit tröst i att man aldrig var så ensam som man kände sig.
Älska och njut av de människor som står dig nära och finns idag - och låt dem veta det!

KRAM!