En liten ursöt snok ringlade fram på den lilla tomtvägen. Mitt i vägen - dumma ungdom! Oj vad han ringlade när jag kom och tänkte ta den, men han kom just ingenstans. Det
ser så fort ut, men är inte så fort.
Jag blev kär

det var det sötaste jag sett på länge! Så mjuk och len mot min hand. "Svansen" virades ett par varv runt mitt finger, och sen försökte han dra iväg. Det gick ju inte, han låste fast sig själv. Det var bra, då slapp jag hålla i så dant, medan jag flyttade honom in till ett stenröse sådär hundra meter från vägen.
Jag vill inte se fler överkörda ormlik!
Den här goseormen hade jag gärna velat ha, men jag har inte utrymme i mitt liv för orm just nu. Jag har ju två möss och en fjärilslarv, det får räcka.