
Bakänden är den vita, och fram den bruna (inte så lätt att se)
Det är sådär ett tiotal som jag har haft koll på en tid. (Finns väl ett tjugotal allt som allt tror jag) De är "stationära", håller sig till sitt eget humleblad och flyttar sig inte mer än att det går att följa de olika individerna och veta vem som är vem. De är också olika i storlek, och i färgskiftning. En del är mörkare och några klart ljusare.
Jag har sett ut den största, och följt den några dagar, jag ska nämligen kläcka den i fångenskap. Men den får äta i frihet så länge som möjligt, eftersom den inte alls "rymmer".
Här är "min":

och här är en lite ljusare:

Känner de sig störda, så "knollrar" de ihop sig till en liten fågelbajs. Nåja, numera har de vuxit till sig till en större fågelbajs, men fågelbajs är de.
Lustigt hur de kan reagera så att effekten blir så! De vet ju ine hur de ser ut.

Här mumsar min i sig mat:

I morse klockan 9 så höll "min utvalda" larv på att äta. "Snart spricker den" tänkte jag, för han börjar bli stor.
"Snart spricker jag" tänkte nog han också, för klockan 11 hade han lämnat humlen för att leta efter ett bra förpuppningsställe.
Här vilar han på Hjärteväns vägg:

Numera finns är han trygg i en stor burk jag har

Med lite tur kanske det till och med blir en fjäril.
Vad det blir annars? Ett stort antal steklar

Men, men vi får se det från den ljusa sidan. Till och med larven har ju "ljusa ögon" att se med...

Det blev många bilder. Ni får ursäkta mig, men jag blir så "till mig"


