* 2004-11-20
+ 2005-08-05

Du kom till oss med din kärlek och du stannade en stund.
Vi förstår att det är dags för dig, du modiga lille Elliot, att gå vidare utan oss för att uträtta underverk på en annan plats.
Vi hoppas att du kommer trivas under ditt äppelträd, sniffandes på en blomma samtidigt som du tittar ner på oss och spinner förnöjt.

Du har satt dina tassavtryck I våra hjärtan och du kommer alltid finnas hos oss.

Oändligt älskad, oändligt saknad.

Lotta & Jesper

Tror jag också.

Vi var uppe hos svärmor i helgen...



...och vi tittade till lille Elliot...

...då kom allt tillbakas och ramlade över mig...

...saknaden...sorgen...det stora tomrummet han lämnade efter sig...

...jag är tillbaka på ruta ett.

Men med tiden blir groparna du rasar ner i grundare och kommer mer sällan, allt har sin tid och vem har sagt att man inte ska sörja.
Du behövde nog åka dit nu, och du behöver åka dit flera gånger, men till slut ger den akuta sorgen vika för tacksamhet över att han fanns.

spelar väl ingen roll om det är en raskatt eller ej, man älskar den väl lika mycket för det. Men man har ofta mycket kärlek kvar som man kan dela med sig av. och jag menade inte direkt efter. ibland är man förblindad av sorg och tänker att man aldrig någonsin kommer skaffa fler katter(eller andra djur). och med "meningen" så menade jag inte att de ska vara glad, utan mer se möjligheterna. Självklart ska man sörja sin katt, och iallafall jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på de djur som försvunnit ur ens liv, även om det var länge sen.

Snälla Hippiespellan!!

Kan du ta din diskussion i någon annan tråd, är du snäll?

Huruvida jag behöver hjälp med att "se möjligheterna" efter att "vara förblindad av sorg" vet du mycket lite om eftersom du inte känner mig.

Jag uppskattade inte dina ord då, och inte nu heller.

Alla mina varmaste tankar och kramar!
Mulle

tröstekram och varma tankar fråm mej också.
lider med dej.