Vi flyttade till huset för ett par år sen. Båda grymt ointresserade av trädgård. Jag vill inte att trädgården ska se ut som en skamfläck och har i år börjat ta reda på lite mer och visa lite större intresse, men vi har en STOR trädgård som är mycket för en person att sköta då vi även har hus, hem och barn att ta hand om.

Min sambo vägrar hjälpa till med trädgården om jag inte ber honom alldeles specifikt "snälla, kan du rensa lite i jordgubbslandet, jag kan inte pga **" Då suckar han och stönar och gör det under protester.

Hans åsikt är att eftersom han inte är intresserad så ska jag ta hand om hela trädgården själv eftersom det är "min grej". "Min grej" blir det för att jag inte vill att trädgården ska se ut som en skamfläck och lite lätt har börjat tycka att vissa saker är intressanta, lite kul att planera etc. Samtidigt är det tungt at ta hand om 2500 kvadrat trädgård själv när man samtidigt är mammaledig och extrajobbar två dagar i veckan.

Vi hjälps ju åt med saker som handlar om hus/städning/reparationer etc. Men det tycker han är nödvändigt och trädgården är strunt som lika gärna kan vara.

Detta är ingen större konflikt hos oss även om jag kan tycka att hans tänkande är lite orättvist, jag tänker att eftersom vi båda bor här och båda tycker att det till viss del är tråkigt (han njuter också av vackra blommor dock) så ska vi hjälpas åt. Inte kanske dela exakt lika, men båda gör så mycket som de hinner.

Jag undrar därför lite om vad ni tänker, är det ok att lämpa hela ansvaret på den andra för att man själv inte är ett dugg intresserad, eller ska båda hjälpas åt att få det som de vill ha det på ett plan som man kan tänkas orka med att sköta?

Jag vill till exempel väldigt gärna ha en damm, men jag vet att jag inte själv skulle klara av att bygga och sköta den helt på egen hand och han kan tänka sig att köpa en damm så länge som jag tar hand om allt annat - så det blir ingen damm. Han tycker dock att det skulle vara fint och mysigt med en damm men kan inte tänka sig att hjälpa till med den - då är han hellre utan.

Hur resonerar ni?

Trädgård har man till sin egen glädje, inte fär grannar eller för svärmor.
(Vad är orsak till att ni flyttade till hus? Många trivs bättre i lägenhet.)

Jag har hela tiden jobbat för att få så underhållsfri trädgård som möjligt.
Eftersom jag inte hinner allt, så prioriterar man:

1) Sänka ambitionsnivån en aning.
2) Välja tåliga lättskötta växter (men även de behöver skötsel under etablering).
3) Ta vara på självsådder, lära sej av naturen.
4) Aldrig titta på grannens perfekta gräsmatta, som alltid är grönare.
5) Resa runt och få inspiration & idéer av andras "rufsiga" romantiska trädgårdar.
Många kanske strävar efter att skaffa "fel" sorts trädgård? Som i tidningsbilder.
Kanske funkar det med självsådda plantor i gångarna och lite mer friväxande häck?
6) Fullständigt strunta i svärmor och farfar och moster.
Tycker man själv, att trädgården är fin, så är den det!

Hur man delar upp arbetet, är olika i olika familjer.

Vi flyttade till hus för att vi ville bo på landet. Vi har katter som vi ville ha ute och vill att våra barn ska få växa upp på landet, och huset vi hittade fyllde alla kriterier vi hade (många) bortsett från att vi helst inte ville ha nån trädgård alls. Men det kom på köpet så att säga.

Relativt underhållsfri trädgård är vårt mål också, men de som bott här innan oss har ju planerat massor av träd och buskar, blommor och annat dylikt som behöver skötas om. Ett alternativ är ju att ta bort allt sånt, men det sköter sig inte heller självt. Jag skulle bara vilja att vi satte oss ner och planerade tillsammans en trädgård som är så lättskött som möjligt och jobbade tillsammans för att skapa den och sen kunna "släppa" det. Men det är där han bromsar.

Hittills har jag planterat lite perenner i en rabatt som det växte meterhögt ogräs i förra sommaren - för att försöka hålla ogräset nere så det inte blir ormmarker precis där man ska gå in i huset. Att gräva upp allt och göra om det till något basic och enkelt är för mycket jobb för bara mig så jag måste bara springa och försöka ta hand om det som de gjort som bodde här innan oss.

Mest jobbar jag på att hålla ogräset borta överallt runt alla träd, buskar och rabatter för att det inte ska bli "ormvänligt" och jättehögt gräs överallt. Så det inte ska ligga pioner vissnade längs med marken etc. Det är svårt att förklara hur trädgården ser ut, men av 2500 kvadrat så kanske 1500 är planteringar som måste tas om hand på ett eller annat sätt, annars har vi tomten full av tistlar, knähögt ogräs etc. Så vill ju ingen av oss ha det.

Hög ambitionsnivå har vi definitivt inte.

Det är just planerandet och etableringen det handlar om. Där han vill att jag ska ta hand om allt, och jag vill att vi ska göra det tillsammans och planera det så enkelt som möjligt så vi orkar ta hand om det, men det är ju som du säger - allt behöver skötsel under etablering och plantering och det är där han vägrar hjälpa till.

Vad tycker du om att byta växellåda i en bil eller fixa isolering till huset eller laga diskmaskinen?
Ibland är det så, att man inte kan samma saker eller inte är intresserad?
Om han åtar sej att klippa gräset, kan du vara nöjd med det?

Jag mekar inte med bilar eller andra apparater! Men, C hjälper mej att plantera, ändå....... Det är nog för han är så himla snäll! Lyckost mej!

Så du menar att han kan hjälpa Latmask också?

Har man en så stor tomt så tycker jag definitivt att man måste hjälpas åt oavsett om båda är intresserade eller inte. Tycker dessutom att man kanske borde ha diskuterat detta innan man flyttade in men det kan ju vara så att man då inte insåg hur mycket jobb som krävs med en trädgård överhuvudtaget och en så stor trädgård i synnerhet.

Ni måste kompromissa och hjälpas åt. Göra trädgården så lättskött som möjligt så att du klarar av att fixa det som du orkar och hinner i trädgården och så blir förhoppningsvis då den delen som din sambo måste fixa inte så betungande.

Att anlägga en damm som bara du vill ha men som du vet att du inte klarar att sköta själv känns kanske inte så bra i det här läget. Det hade jag nog undvikit. Ni får ju båda ge och ta och du kanske får ge upp dammen i det här läget.

Jag har en bekant som inte är ett dugg trädgårdsintresserad och hon är dessutom, ärligt talat, väldigt lat och bekväm av sig. Nu har hon tjatat sig till att hon och hennes man ska bygga nytt hus och de har köpt en tomt som nog t.o.m. är lite större än er. Hennes man vill egentligen inte men har fallit till nåder. Eftersom hon har klagat så på att det är så jobbigt att sköta den lilla tomten de har idag så frågade jag henne hur de skulle fixa en så stor trädgård som de kommer att få och som dessutom inte är anlagd - vi byggde själva nytt för 4 år sedan och vår tomt på ca. 2000 kvm bestod av leråker så jag vet vilken energi och tid som måste läggas på den - så svarade hon att "det får XXXX (hennes man) fixa - jag tänker inte göra någonting". Det tycker jag är lite omoget. Han som aldrig ens från början ville bygga nytt hus och skaffa större tomt ...

Jag och min man är båda trädgårdsintresserade och det är tur det. Jag hade inte klarat av vår stora trädgård själv. Vare sig tidsmässigt eller orkesmässigt.

Hoppas att ni reder ut detta. Kanske blir din sambo intresserad under resans gång? Jag håller tummarna!

Njaää, Hannele!
Där går nog gränsen!!

En sån man har jag också! Även om det är något han inte är intresserad av så skulle han göra vad som helst för att hjälpa mig om han såg att jag slet och hade tagit mig vatten över huvudet.

Man får ju hjälpas åt med allt som hör vardagen till. I nöd och lust heter det ju!

Precis!

Satsa på buskar och perenner som sprider sig........... som kväver ogräset

Vem klipper gräset ?

perenner buskar och träd -samlade i grupper -med klippvänliga kanter runt om
Upphöjda bäddar ger mindre ogräsjobb
Tättplanterat efter ogräsrensning -finns fö inga växer som konkurrerar ut ogräs
Tips kan man ju alltid få genom att titta i album
Att tvinga nån att delta i trädgårdsjobb -mer än att möjligtvis klippa gräset -tror jag är lönlöst
Om du är intresserad själv av trädgård? -Känns som du börjar vara det ?-så vill du snart inte ha nån annan med som lägger sig i
Snart är branen större -satsa på lättskött fram till dess

Vi hjälps åt med gräset fast han tar den större delen av det. Jag är gravid igen till saken hör och ber honom just nu om de mest fysiskt påfrestande grejerna.

Innan vi flyttade hit enades vi om att inte bry oss om trädgård alls. Jag insåg inte då att det redan naturligtvis FANNS en trädgård som måste tas om hand. De två första åren gjorde vi ingenting och inte förrän i år när jag har satt mig och plockat ogräs dagligen har jag upptäckt att vi har rätt fina rabatter med iris, daglilja och pioner som innan var täckta av ogräs.

Dammen har jag redan släppt, det inser jag att är en önskedröm. Jag vill inte tvinga på honom nånting heller, jag tycker dock att vi borde kunna hjälpas åt med det som redan finns.

Alla planeringsideer om trädgård låter jättebra, men problemet är ju att det måste ju också göras för att det ska bli så. Jag kan tänka mig att om vi bara planerade och anlade trädgården tillsammans så kunde jag sköta den efter det - så länge som jag får den så enkel att jag klarar av den på egen hand.

Men detta är egentligen ingen konflikt hos oss, vi har diskuterat ämnet bara och han var också nyfiken på vilka svar jag skulle få.

När det gäller isolering och diskmaskinen så sköter ingen av oss det eftersom ingen av oss kan, men skulle problemet uppstå skulle vi nog sitta där och traggla båda två.

Vi gör det mesta tillsammans, så därför var det så tråkigt att han tyckte att detta var enbart mitt. Rensa ogräs ensam är tråkigt, rensa ogräs tillsammans är roligt.

Väldigt många killar tycker det är roligt med stora, bullriga maskiner. Skulle han kanske tycka det var kul att klippa gräset om han fick köpa en värstingklippare? En del planteringar fick nog stryka på foten då, men om han får köpa en kul "leksak för stora pojkar" kanske han rentav går med på att hjälpa till med att göra dem till gräsmatta?

Bara en tanke, kanske helt fel i ditt fall.

Många säger att gräsmatta inte alls är lättskött jämfört med perennodlingar, men kan man få hjälp med gräsmattan men inte med perennerna är den väldigt mycket lättare!

Kanonbra tips Susanne, jag tror det stämmer på de flesta män, det där med matcho maskiner(?)
En annan idè kan vara att flytta in staket eller häck en så där 1500 kvm. så ni får lite mindre arbetsyta några år, man kan ju alltid ångra sej sen!
På den avstyckade ytan kan ni så många fina vilda blommor, blåklint, vallmo, fingerborgsblommor, prästkragar, lupiner mm. Jag tror det räcker med att sedan slå gräset bara en gång på sensommaren, när alla blommor fröat.
Förövrigt kanske ditt barn snart vill vara med ute i trädgården?
Min 2,5`årige son hjälper mej hela dagarna med att rensa o flytta plantor. Det tar lite längre tid men vi har ju roligt hela tiden!
Din man kan ju ta hand om snöskottningen istället??
Lycka till
(Du ska veta att jag är avundsjuk på din stora trädgård, håller på att växa ur min på 1100kvm.)

Stor bullermaskin sneglar han suget på, det är en ekonomifråga just nu. Men för framtiden - absolut tänkbart! Han sköter det mesta av gräsklippningen nu också men det är inte roligt att vara i hans närhet då. Men det förstår jag.

Sonen är bara 10 månader, men han har rensat ogräs runt körsbärsträdet han fick i födelsepresent av gudfar. Sliter och drar friskt i gräset. Han har precis kommit ifrån detta "allt ska ätas utan undantag-skedet" och det är lättare att ha honom krypande på gräsmattan när man jobbar lite, men det är ändå stenkoll som gäller. Men nästa sommar kan det nog vara lättare att få honom att hjälpa med nåt pyttigt. Det han är väldigt bra på nu är att plocka de röda smultronen.



Tipset om att flytta in staketet är ett jättebra tips! Vi har elgräsklippare som det ser ut nu och den räcker inte hela vägen ut fast vi har långa skarvsladdar så det är hööögt gräs längst ut överallt. Vore perfekt att ha det på utsidan och sen fina blommor där i stället med lite ängskänsla! Tack!

Om några år ska vi bygga en låg mur på ca 70 meter runt en del av tomten. Det är sambons önskemål och där ska vi hjälpas åt. Man kanske ska fundera på att bygga den en bit in på tomten i stället...? Man är ju lätt lite fast i "min tomt"-tänket och vill ha så stort som möjligt, men för oss är det ju en nackdel... hmmm...

Vad bra att du lagt dammen åt sidan. Det är inte roligt med små barn och damm upptäckte jag idag. Hade en kompis på besök och hennes ettåring trillade i dammen. Tur att det var i den grunda delen och att vi stod alldeles brevid. Kunde gått illa.
Min man gnällde jämt om gräsklippningen förr men i vintras köpte vi en åkgräsklippare med snöplog. Nu tycker han att det är hur roligt som helst att klippa gräset!
Köpte egentligen snöplogen till mig för jag kan inte skotta alls för min kropp säger ifrån och var insöad i 4 dagar i vintras när gubben var på resa. Till slut var det en snäll granne som hjälpte mig att få ut bilen så jag kunde åka och handla.

Ja fy, det är läskigt det där med barn och vatten. Jag vet inte om jag (hönsmamma nummer 1) hade klarat att ha en damm och låta honom vara ensam på tomten förrän han blir 15.

Lika bra att strunta i det och ta det på pensionens höst i stället, då kan det bli mysigt och då har man mer tid att sköta också. (inbillar jag mig i alla fall nu)

Du får väl säga till mannen att han får ta hand om lillen och laga middag medan du går ut och tar hand om trädgårdens förpliktelser. Obs! hjälpte inte på min man.

Jag tycker nog att man måste dela på ansvaret om man båda varit med och köpt huset. Samtidigt är det ju HEMSKT tråkigt att s a s bli tvingad att göra saker som man satt sig i sinnet att man inte vill. Och det blir tråkigt när en tjatar och en blir tjatad på. Kanske kan ni sätta er ner och göra en översyn över ALLA sysslor och ansvarigheter och utgå från det. Kanske det finns innesysslor som han kan tänka sig att ta över mer? Men för att det där ska fungera (dela upp) så krävs ju först att man är överens om vad som behöver göras ute.

Sen tror jag det löser sig med tiden, dels att trädgården blir mer lättskött när ni fått ordning på den, dels att vissa sysslor faktiskt kan börja verka attraktiva - det där med bullriga maskiner är ju t.ex. ett väldigt bra förslag. Min man gillar att göra väldigt tunga saker, som att skotta jord, och har ställt upp med det mycket, och då har intresset väckts lite för trädgård över huvud taget.

Att lägga upp trädgården och skötseln av den på ett rationellt sätt tror jag också är viktigt. Gör en plan och ta det stegvis, så kan ni känna er nöjda med det ni uppnått. Och läs på. Jag älskar Karin Berglunds "Din trädgård", och det finns många andra bra böcker och tidskrifter. Kunskap hjälper faktiskt mycket! Gör man rätt så får man ju resultat och kan gå vidare till nästa grej!

Lycka till! Du kanske blir helt biten av det!

Det där med att inte ha damm pga av barn är lite speciellt. Barn som bor vid vatten lär sig att det är farligt. Klart man får ha uppsikt över barnen, men det har man ändå. Svårast är väl besökande barn som inte är vana. Bor man nära skogen lär man sig att inte gå för långt in för då går man vilse.

Det är som min kusin som köpte induktionshäll bara för att deras son inte skulle bränna sig. Vilket gör att han inte lär sig att spisar är heta i normalfall...

Jag skulle också delat av trädgården så länge. Sätt något lättskött så ni inte får mer arbete med att klippa häcken. Den behöver ju inte gå över hela tomten utan kunna vara kvar även om/när ni odlar resten, som lite avdelare. Annars det som jag tänker på är:

Marktäckare, sätt dem tätt från början
Rätt växter för jorden/läget så ni inte behöver vattna en massa
Kantstenar till gräset så rabattkanten håll fin - syns mycket!
Lite ogräs i rabatterna syns knappt, täck med gräsklipp för att hålla borta ogräs och för att hålla fukten. Tycker du inte det är vackert så lägg bara under buskar.

Och se till att ni har ungefär lika mycket fritid, dvs delar på hemarbetet.

Jag har trädgården som hobby så det gör jag på min fritid. Men min sambo börjar uppskatta trädgård mer och tycker långsamt att rabatter är ok, allt måste inte vara gräs Han har pumpatävling med några grabbkompisar, gödslar och vattnar och funderar på om de behöver beskäras. Killar gillar tävlingar och maskiner så det är ett bra sätt att få med dem på.

Han har problem med ryggen så det är jag som gräver. Vi hämtade 6 släp med hästgödsel i våras. Varför ska man alltid som kvinna vräka över tunga saker på männen? Ta bara lite mindre åt gången.

Och det är klart att du klarar av att bygga och sköta en damm! Läs om det innan och ställ frågor t ex här! Fast vänta med det projektet tills du har mer tid

Marktäckande tramptåliga örter som inte behöver klippas är t ex gåsört, smultron och backtimjan.

Vill man planera en riktigt lättskött trädgård från grunden kan det vara ett tips att kolla upp litteratur för handikappanpassning, t ex boken "Möjligheternas trädgård - en trädgård för alla" som jag har för mig är ett samarbete mellan utbildningsradion och Hjälpmedelsinstitutet.
Man behöver inte vara funktionshindrad för att ha nytta av deras tips och idéer.

Utbildningsradion gjorde en väldigt inspirerande tv-serie på temat för några år sen, och boken är väl inte fullt lika spännande men praktisk.

Själv är jag fullt rörlig, men jag gillar inte att klippa gräs eller krypa på knäna och med rätt planering (och markberedning) kan man slippa det!

/Pfaffan

hmm..


nu är jag ute på halt vatten... men det må bära eller brista....


men jag förstår inte RIKTIGT...

då anser jag att han har trumf på hand... ni ville ju inte ha en trädgård...

TYVÄRR!!

Jag hoppas verkligen att din sambo kommer att UPPSKATTA hur kul det är att slita i trädgården men jag TROR INTE att du kan tvinga fram det.... möjligen locka...

Stora maskiner... ja visst .. skillnaden på små pojkar och män är bara prislappen på deras leksaker.....


men KRÄV inte (dvs gör inte om spelreglerna i efterhand) att han skall vara intresserad när ni båda har enats om att .....

men locka....


lycka till

Ett boktips Latmansträdgården av Kerstin Engstrand

Gammelnalle: Det var som jag skrev tidigare, vi insåg inte att det redan fanns en trädgård som måste skötas om. Vi hade inte ens ägnat en tanke åt att det fanns planteringar, buskar och träd som måste beskäras, vi har tre äppelträd, åtta vinbärsbuskar, tre hallonbuskar, ett jordgubbsland, en krusbärsbuske och numer ett körsbärsträd. Han äter gärna - men anstränga sig - nej tack.

Första året vi bodde här gjorde vi inte ett dugg förutom plockade äpplena. Andra året hade vi ca 300 tistlar på gräsmattan. Då svor han för att det inte gick att spela krocket utan att trampa på tistlar. Det var förra sommaren och då var jag höööööggravid och jättestor så jag klarade inte av att sitta på huk. Vägde 108 kilo som mest. så då jobbade han lite med tistlarna, orkade en tredjedel ungefär, sen lade han ner det. Då gick jag resten av sommaren och väntade på att de skulle växa upp och klippte sen av blomman innan den hann fröa.

Det vi inte fattade var att även om vi inte gör nåt så finns det massor som måste göras... så spelreglerna ändrades liksom direkt vi kom hit, men han duckar bakom gamla argument för att slippa...

Men tro inte att han inte gör nåt. Med i stort sett allt annat hjälps vi åt. Han är pappaledig två dagar i veckan, jag tre. Hans två dagar jobbar jag hemifrån, vi hjälps åt med allt i hemmet och allt med huset. Det enda jag inte får röra är hans bil förutom när det gäller städningen. Han är en toppenkille, det är bara denna enda sak. Men problemet är att denna enda sak är en STOOR sak som tar mycket tid.

Men nu har jag ju fått massor av tips här, och har även pratat med honom. "Vill man äta jordgubbar så måste man rensa."-argument. Det är lättare att förklara orättvisan i att jag rensar och han äter, så det har han accepterat.

Det blir nog bra det här förr eller senare.

Tid och tålamod är mitt tips!
När vi flyttade till hus var min man totalt ointresserad av trädgård. Han kunde tänka sig att klippa gräset. Då fick han ta hand om barnen och maten medan jag var ute och fixade. När jag behövde grävhjälp bad jag om det och han gjorde det (under muttrande). Efter ett par år började han fråga om jag behövde grävhjälp, något år senare började han tycka saker, t ex vi måste ordna till gaveln... , jag vill ha stora växter... I år, fem år efter hus- och trädgårdsköpet, ville han vara med och bestämma hur framsidan skulle se ut, och då menar jag rena designidéer. Han började titta på min skiss och ville ändra en form på en rabatt och hur grusgången skulle gå. Sedan gjorde han glatt grusgången, med allt vad det innebar av grävning och grus medan jag planterade. Den här sommaren har han till och med börjat titta på trädgårdsprogram på TV med mig! Var ska detta sluta? Uppenbarligen kan trädgårdsintresse smitta. Det är bara en fråga om olika lång inkubationstid.

Lycka till!

Just så är det. Och det blir man varse först med tiden!

Hus m trädgård - en riktig kvinnofälla. Även om båda från början är lika ointresserade så är det oftast kvinnan som tar på sig jobbet. Kvinnor har väl en lägre toleranströskel vad gäller "usch vad här ser ut, vad ska folk säga..." Och som så mycket annat är det ett jobb som egentligen inte syns när det görs, utan bara när det inte görs.

Mitt råd är: ta inte på dig detta om du egentligen inte vill! Låt det växa igen till dess att även din man reagerar och tycker att något måste göras åt trädgården. Då är det läge för att förhandla fram en ny överenskommelse om vad som behöver och vad som inte behöver göras i er trädgård och vem som ska göra vad. Läs på om trädgårdskötsel så att ni inte lägger energin på meningslösa insatser.

Dessutom föreslår jag att ni skippar jordgubbslandet. Jätte mycket jobb med jordgubbsland och det finns ju så många ställen som har billig självplockning. Och handen på hjärtat..... alla dessa bärbuskar... Blir det inte ett ytterligare stressmoment att ta vara på bären (husmorsinstinkten sätter in)

En annan sak, när ni gör något nytt, som att plantera buskar eller anlägga rabatter, fundera över hur mycket extra skötsel det kräver. Välj buskar som kan växa fritt och inte behöva klippas. Placera dom så att inte gräsklippning försvåras, etc.

Jag har inte en enda bärbuske i min trädgård av den enkla anledningen att jag inte skulle hinna plocka nåt. Och varför köpa bär till skatorna? Har man inte tid eller lust, släng väck dem eller varför inte gräv upp och ge bort dem till nån som VILL ha bär. Då kommer de fina buskarna till nytta iaf!

Och det där med damm och barn, jag har inga barn själv, men grannen har flera och de brukar komma och titta på dammen och mata fiskarna... och de större barnen har jag talat om ca 100 gånger att de inte får stå på stenarna vid dammen, och nu har de lärt sig det. Men det är värre med den lilla tjejen (3 år) Hon ställer sig glatt på stenarna trots jag lyfter ner henne varje gång och säger NEJ. Men de är aldrig på min tomt när jag inte är hemma och när de väl kollar på dammen övervakar jag dem som en hök. Hade jag gjort om min damm nu så hade jag gjort den mera långgrund... och inte dessa stenar runt utan enbart gräsmattekant. Mycket enklare att trilla från en sten än om barnen sitter på gräset bredvid och tittar ner i dammen. jaja man lär så länge man lever.

/Henrik

Jag kolla ditt fotoalbum, och den blå blomman ser ut som Scillas

Tack Allis för hjälpen! Det ska egentligen ligga fler bilder där, men det blev nåt knas och sen fick jag aldrig tummarna ur mer.

Jag tror det har hänt framsteg med maken i trädgården!!

Han såg min stora orange dahlia som kommer upp och tyckte den var jättevacker. Den vackraste blomman som vi har. Så jag frågade om han skulle vilja ha fler såna (det är rätt glest i rabatten och måste fyllas ut). Han sa ja. Så jag sa att det är helt ok, om han orkar ta hand om dem själv, jag har nog med änglatrumpeten och klematisen som ska fixas till vintern och vill inte ta på mig fler blommor att gräva upp och fixa med. Men orkar han hålla på så får han gärna plantera så många dahlior han vill.

Och han sa att han kanske kan tänka sig att göra det!!

Även om han aldrig någonsin gör det så fick jag en strimma av hopp för framtiden, att han kanske kan bli intresserad och vilja hjälpa till nån gång! Roligt va!!!?

Angående bärbuskarna så vill jag helst ha dem kvar. Vi använder oss rätt mycket av bär och frukter från vår egen trädgård hela året. Sambon är bakmästaren hos oss och vill alltid baka bärpajer när det kommer gäster, hemlagad äppelmos är roligare än köpt. Så det går bra.

Dessutom skulle svärmors hjärta krossas om vi grävde upp dem, det är hon som kommit dragande med massa buskar (trots kännedom om vårt ointresse av trädgård) och trädgårdsböcker för att jag ska få ordning på trädgården som naturligtvis är "kvinnogöra". Trädgård är bara roligt och inte jobbigt alls någonsin, att våran jämförelsegrund då är en kolonilott som hon tyckte blev för tung att ta hand om jämfört med vår jätteträdgård spelar liksom ingen roll...

Jag är redan tillräckligt osams med dem för att spä vatten på deras kvarn ytterligare.

Tack för era tips och råd och åsikter alla, jag värderar alla högt och tar åt mig av dem alla, alldeles särskilt dem som inte håller med mig. Hur skulle jag annars kunna vidga mina vyer?

Härligt att läsa att du ser positivt på framtiden...

Det går upp och ner hela tiden... sånt är livet!!!

Behåll du dina bärbuskar men låt inte ANDRA pracka på dig/er
något ni inte önskar....

Själv tar jag gärna emot växter som bekanta kommer med (speciellt om det är ätbart!!! ) men jag talar alltid om att de inte får bli lessna om jag misslyckas med deras växter.... och för det mesta vet folk vad jag vill ha:
TREVLIGA VÄNNER!!!


LYCKA TILL i framtiden...





Tack!! Då känns det bättre... Det var ju inte meningen att göra dig lessen... bara att du kanske kunde se det ur mitt (mans-)perspektiv...

b