Igår grävde jag om i komposten. Först såg jag en riktigt fet daggmask. "Härligt!, tänkte jag. Här blir det mylla." Grävde lite till och plötsligt var där ett jättestort huvud, åtminstone jättestort för att tillhöra något levande som man förväntar sig att se i en komposten.

Efter ett chockartat skrik från mig (ja,jag är väl lite harig) vågade jag närmare utforska vad det var. Det var ingen jättelik daggmask, ingen jättesnigel-utan en kopparorm. Så småningom ringlade den kopparglänsande kroppen lugnt tillbaka ner i djupet, märkbart oberörd av mitt ångestskrik.

Jag vet att kopparormar är ofarliga och tänkte först att "jaha, det var ju ganska festligt att en kopparorm bor i komposten"-tills jag läste i en gammal djurbok att de lever av daggmask! Kan tänka sig att den mår gott i min kompost, den slyngeln. I och för sig äter de tydligen också myror, som jag gärna slipper i komposten.

Ja, vad ska man göra? Acceptera ekologin eller kan man ta till något knep på omordisk väg för att bli av med en kopparödla i komposten?
För övrigt skulle jag gärna vilja ha små, söta igelkottar i min trädgård. De är så välkomna men de har tyvärr lyst med sin frånvaro.

Det är sällan det fungerar när vi människor försöker blanda oss i naturens balans. Köpparödlan äter nog en massa insektslarver också.

Kopparödlor lever av div smådjur, inklusive daggmask. Deras födointag har dock knappast nån inverkan på din kompost. Jag har ofta kopparödlor i komposten så jag måsta ösa om den försiktigt.

Nä precis, var inte orolig Karin, den kommer inte att förstöra något för dig.

Den första kopparödlan i komposten jag hittade var med spadens hjälp. Jag hade läst att man skulle snitta komposten med en spade för att kunna blanda ordentligt. Ödlan delades i 4 bitar. Sen dess öser jag om komposten mycket försiktigt med en grep.