Såg ni 100-åringarna som åkte på kollo på TV igår kväll. Jag blev både glad och rörd av programmet. De var själva så uppåt och skojade med varandra. De såg nästan ut som femtonåringar igen och blev det inte lite varma känslor mellan några? En "gubbe" funderade över vad det skulle stå på hans gravsten.
-Saknad kan det stå, sa han. Men inte sörjd för det är ingen som sörjer mig, bara över bouppteckningen isåfall. Lika glad såg han ut för det. Ett par diskuterade om det fanns ett liv efteråt och mannen sa att om man fick välja så tyckte han att det räckte med ett. Kanske är man nöjd med ett liv när man har fyllt 100 år. Jag såg tyvärr inte programmet från början men det var mycket trevligt.

Jag såg det tidigare,man blir glad när man ser hur pigg och glad dessa människor var.

Facinerades av den 102:årige gentlemannen, vilken levnadsvisdom.
Det var så bra, både sorg och glädje blandades .... och berörde.....

Såg den och har också sett den ett par gånger tidigare... så härligt att se att även människor som nått ålder 100+ kan ha sån livsglädje
Han farbrorn som planerade vad som skulle stå på gravstenen... han läste dikter... i gullregnens månad var tydligen hans favorit