Ja det är intressant att se hur de har det "där nere" i "småtting-världen", även om det ofta är mardröms-scenarior som utspelar sig.
Parasitsteklarna lägger sina ägg i levande ägg, larver eller vuxna insekter, skalbaggar, osv. Sedan kläcks parasitägget inne i sitt offer, börjar äta på de icke livsviktiga funktionerna först - för "maten" får ju inte dö och bli oätlig innan parasitlarven är klar

. Först mot slutet ger den sig på även de vitala delarna och offret går under medan parasitstekeln kläcks och beger sig ut i världen.
(Uuurk, när man tänker på det

, att bli levande uppäten, inifrån)
Alltsom oftast finns det fantastiska samspel där nere i "den mindre världen".
Myrorna skyddar bladlössen, och får godis i utbyte (den lilla sockerhaltiga droppen som bladlössen producerar).
När den glupska nyckelpigan kommer, jagar myran bort henne.
"Nänä, här kommer du inte fram!"Hon får vända och leta mat någon annan stans.
"Försvinn härifrån och kom inte tillbaka din tjocka luns!!!"Men vad det var som hände här, det förstod jag inte när jag fotade.

Det var ju ingen bladlus, men blev ändå bemött som en "vän", som böjer ner huvudet för att visa att han inte är farlig.
Sååå ... det var bladlus-
parasitstekeln som kan konsten att nästla sig in hos myror!!