Jag brukar få kalla kårar, i vissa hus oftast tomma, jag besökt. Jag är inte spökrädd eller så. Men ibland knyrer det sig i magen och man vill bara ut.
detta har jag varit med om några ggr då vi tittat på hus. Nu sist strax innan jag klev in i en kyrka
Är det inbillning!

Nej! Om du har en intuitiv känsla för dylikt--så stämmer det!

Hoppas att du inte bara känner av det som inte är så trevligt utan att du även känner av de goda följeslagarna/ hjälparna som du också är omgiven av.

brittmarie!
Du har så rätt!

Visst är det så. Även om inte alla håller med.

Självklart finns spöken Fast om jag kommer att bli ett spöke när jag dör så kommer det bli ett vidunderligt elakt ett Näe, seriöst, jag har vart med om grejer som man inte bara sopar under mattan, visst finns det spöken, både vänliga och mindre trevliga

jag är inte så säker på sånt där längre efter att ha upplevt en del läskiga saker i förra huset...

Jag vet inte om jag känner av de goda precis, men jag vet att de finns!
Min son är omgiven av det goda, han har klarat av flera olyckor med bil utan att skada sig själv (ÄLG)
Jag har själv alltid landat på fötterna också. Så visst finns det goda också
Jag har varit med om några saker under mitt liv redan(goda) Så jag tror nog att det finns saker (naturligt) vi inte ser

Man "kan inte", som min akademiska svägerska; säja att det inte finns flera dimensioner!!
Det finns forskare, erkända--som säjer att det finns saker -vi vanliga-
inte förstår!
Jag skiter i om nå´n tror att jag är tokig--men jag HAR upplevt en hel
del s.k "övernaturliga ting".............

Jag är fullkomligt övertygad om att det finns spöken.
Tyvärr känner jag inte av ifall de är goda eller inte. Det är obehagligt oavsett när man känner att man inte är ensam (fast man borde vara det), eller när man känner att någon tittar på en.

Jo, jag har faktiskt varit med om ett spöke som smekte mig. Det var obehagligt, men han ville mig inget illa.

jo då spöken finns .Jag brukar vara i ett gammalt hus vi har ett hantverkshus där vi upptäckte att det var något som var lite oförklarligt
det hände saker, dörrar, som öppnades ljud som hördes osv.
vi har vänner som är synska som kunde berätta för oss var. de var och vilka de var jag har känt dem själv kalla kårar ,på ryggen ,håret reser sig på armarna osv.nu har vi varit där över ett år och andarna verkar ha vant sig vid oss .men fortfarande händer det att människor som inte varit där förrut känner obehag i de rum som vi vet att de finns i

När vi är riktigt i spöktagen....
är det någon som har haft drömmar, som du upplever att du vaknar, och ser något. Det är svårt att förklara. Jag har kännt som om jag vaknar på natten och upplever att jag kanske ser ngt trots att jag inte är riktigt vaken... detta låter snurrigt, men jag har upplevt detta kanske 3ggr i mitt liv!

Och nu kommer jag som fullkomligt ger 17 i om spöken finns eller inte. Det är väl trevligt om det finns nåt mer än vad vi vet om. Tror att det säkert finns fler dimensioner än vad vi kan uppleva.

Minns dock den gamla goda tiden när man var ung och tillsammans med vänner hirrade upp sig när man sprang runt Strömsholms slott eller åkte till Ängsö och letade spöken.

Detta att leta spöken med killar... Det var ju bara för att grabbarna skulle få hålla om oss tjejer! vi kröp gärna in i famnen på dem, då vi blev rädda

Jaha....vad det så det var!!! Hmmmmmm....ja när jag tänker efter så.....

Några soöken har jag då aldrig sett....förrutom den där människan som jag möter varje morgon i badrumsspegeln!

"Spöken" är ju inte spöken!
Det är en annan dimension, där vi får se "minnen" som visar sej, som bilder!
Uttrycker mej så fel!
Skit att jag inte kan förklara!

Javisst.....hjärnan är inte riktigt med i det man ser som vaken och det som händer i drömmen. Ungefär som om den upplever två olika zoner (vaken och sömn). Kanske är det så att du drömmer att du vaknar eller att du faktiskt gör det, att du befinner dig i något av stadierna före REM-sömnen.

Tycker inte alls att det är snurrigt. Ibland när man vaknar mitt i natten och kanske tänker på något exempelvis på arbetet. Det kan vara en liten grej som blir enormt stor under natten. Man har inget riktigt begrepp om prespektiv under sömnen. I drömmarna är allt möjligt.

Spöken finns.... men bara hos de som vill se dem...


Själv tror jag inte på spöken , men är spökrädd....

det är inget spöke du ser i spegeln. Bara ett ansikte som levt! var glad för det. jag själv är nöjd då jag ser min spegelbild på morgonen. Min ilskrynka i pannan är bra att ha ibland då jag vill styra och ställa med min man
Jag är ganska väderbiten med röda kinder(jämt) Ungarna på min dotters barnkalas frågade varför jag var röd om kinderna. Jag talade om att jag har varit ute så mkt att det blivit så. jag sa att jag behövde inte rouge som deras mammor. Det var nöjda med svaret. sedan att jag är mera röd ibland då det svallar behövde jag ju inte tala om! det är ganska skönt ändå, jag har alltid varit ganska frusen förr! Nu kan jag kliva ut naken på balkongen i höst då kylan kommer(har inga grannar)
Godkväll!

Som sagt:"spöken" är inte s.k. spöken............

Jag är likadan. Är livrädd och skrattar om vartannat när min kompis (som är expert att hirra upp mig) håller på att fåna sig och så är man en övervuxen kvinna!!

Kan tillägga att jag kan inte titta på skräckisar fast jag vet att de bara är fåniga. MÅSTE sitta med kudde. Skyller på att jag inte är videovåldskadad!

Jag tror att alla kan känna av stämningar, om man bara tillåter sig själv att känna. Man ska ha öppna sinnen då är man samtidigt lätt att umgås med för andra tror jag

Tror inte alls att det finns några spöken... däremot att "andar" - "själar" kommer på besök Här skrev jag om oförklarliga händelser och såg nu att jag glömt kolla vad det var för program som sändes

Vi har många, många gånger haft "besök" i den förra bostaden som låg bara ca 15 meter från nuvarande. Också barnen och deras kompisar hörde besökarna då de gick i hallen och dörrar öppnades/stängdes... ibland ringde det på dörrklockan ... jag kände på mig när det var besökare som plingade... ett exempel...hela fam (fem pers) satt vid middagsbordet och alla hör dörrklockan... jag sa att det inte fanns någon där men maken gick ändå och öppnade... tomt.
Faktiskt så var ingen av oss någonsin rädd, men det var ibland irriterande när man inte kunde somna pga fotsteg (heter det så?) i hallen.

Tack för den förklaringen! Nu vet jag vad jag ska skylla på nästa gång vi ser en otäck film och jag inte kan låta bli att skrika till när det visas plötsliga "skräm-grejjer". Mina söner brukar inte gilla att se skräckisar med mig - de säger att jag är en "effektförstärkare".

Jag tror stenhårt på någon slags andar eller vad man ska kalla det
har själv varit med om att i mina föräldrars förra hus fanns det någon "inneboende", jag var där och vattnade en sommar när de var på landet, står och fyller vattenkannan på nedre våningen i tvättstugan, när jag känner någon stå bakom mig, det går nog inte att förklara för någon som inte varit med om något liknande, men jag fick gåshud över hela kroppen, ville inte visa något för den, så jag fortsatte som vanligt, men jag var LIVRÄDD, och det värsta var ju att jag var tvungen att gå in igen för att fylla kannan och samma sak hände, men på bara det stället ? jag har nog aldrig vattnat så fort nån gång
Mamma berättade oxså att hon märkt av den där... hon var ensam hemma en eftermiddag och hörde någon komma upp för trappan, så hon trodde att det var någon av oss ungar som hade kommit hem, men så var det inte,
alla dörrar var låsta och ingen fanns där, tom katten som hon hade i sängen där hon låg o läste kvällstidningen reste ragg, så hon märkte oxså att något var där, men mamma kände sig lugn för det, hon har märkt av personen flera gånger och eftersom inget ont har hänt så kom hon på att det måste vara någon som vill väl, och så kanske det var.
Zaarihta du som verkar kunna det här kan du inte berätta mer, jag är jätteintresserad.
krister

Hemma hos min bror rullar det kulor på "vinden". Bara det att det inte finns något egentligt golv där för kulor att rulla på. Inga kulor heller för den delen (vad jag vet).
Jag tror stenhårt på att det finns saker och ting som vi inte är medvetna om.
Ta bara det hur dåligt vårat luktsinne är i förhållande till djurens. Varför skulle det inte finnas sådant som vi uppfattar ännu sämre eller inte alls?

jo nog e de så
säger jag me som också varit me om saker

det finns dimensioner o saker
vi inte lärt oss förklara ännu
vilket inte betyder att de inte finns
utan bara att vi inte har rätt ord för
de hela
o inte tror jag man behöver vara rädd
det gäller bara att komma underfund med varför

[B][COLOR=red]
Vaknade kallsvettig i sovrummet obanför trappan i morfars gamla hus en gång..

slog upp ögonen precis i samma sekund som stegen, dom tunga stegen nått upp till trappavsatsen.. hörde dom tydligt i drömmen och slog upp ögonen precis i tid för att se...
ingenting....

men pulsen var kanonhög och jag var alldeles svettig..

läskigt så det räcker

Visst finns det själar som inte kan vandra vidare ,som hänger sig fast i denna dimensonen .
Men det är iallafall säkert , det är inget att vara rädd för , de kan absolut inte göara dig någonting .de är olyckliga varelser som inte vet om att de är döda .

Sen har vi de som har förmåga att gå, igenom ,till sina nära och kära. ´
. det här är ett svårt ämne som jag inte vill gå in på just nu ialla fall.

Men jag har haft kontakt med andar i hela mitt liv , så för mig är det helt naturligt att leva i två världar , och det kan vara både på gott och ont . Har många gånger önskat att jag inte, haft gåvan ,

Spöken tycker jag inte är rätt ord...

Självklart finns det andra, övernaturliga makter, andra divisoner, och det är inte alla som kan få kontakt med dem...
Och de som kan få kontakt, de får de vare sig de vill eller inte...

Tyvärr finns det många som föröker tjäna pengar på detta, och de är dessa som sänker trovärdigheten på detta område...
Är oxå övertygad om att de flesta som försöker tjäna pengar på detta är de som inte har kontakt med andra sidan...

Hmmm....jag är väldigt oemottaglig för allt sånt där...men jag är helt övertygad om att nåt finns som vi inte kan förklara....
Har hört steg på övervåningen när jag varit ensam i huset...och en gång pratade jag med ett trebent träbord....DET var läbbigt...
Min dotter och hennes förrapojkvän hade obehagskänslor i ett av rummen här...samma rum som min son vaknade varenda kväll fem i tio i...oavsettom han sovit i 10 min eller 2 timmar....
Jag har haft det som sovrum också men jag sov ju som ett barn vaklart....jag märker ju ingenting....
Gubben kan gå med slagruta...och jag kan gå på samma ställe och det händer INGENTING...

Jag är känslig också, får konstiga vibbar på vissa ställen och håret reser sig. Men jag har inte sett någonting som kan kallas för spöke eller andar, bara känt.

Däremot har mamma sett det, sa hon. Strax efter att min far hade dött, låg hon i sin säng o grät. Då kom pappa gående från rummet intill, tittade på henne och sa: Gråt inte, var glad, för jag har det bra.

Men jag är telepatisk med många personer jag känner, min make. t.ex.
Vi säger samma sak samtidigt, ibland behöver vi inte ens säga det, den ena går och gör det den andra tänker på.

Bra uttryckt Sulawesii!

Vetenskapen är mycket bra på det de har utforskat och bevisat.

Det är det de ännu inte har utforskat och bevisat som de är mindre bra på. Att förneka det som ännu inte är utforskat är som att hävda att jorden faktist var platt, tills det bevisades att den var ett klot.

Någon förmåga att själv uppfatta andra dimensioner har jag inte, men vi trädgårdsmänniskor har nog ofta ändå en känsla för att tillvaron inte enbart består av fysiska och kemiska processer.

Det finns så oerhört mycket --i en annan dimension...........
Jag har "sett "personer o djur, se´n jag var ca 8 år!
Min man som verkligen inte "tror" på dylikt, har ändrat sej!
Djuren "ser" ju också!
Katterna kan få ståpäls o fräsa mot "inget".
Tessi reagerar med att morra o krypa under byrån i vardagsrummet...

Har väl märkt av ditten och datten men bryr mig inte. Bor i hyreshus med grannar. Ser det som om något liknande. Har väl samma syn när det gäller liv på andra planeter. Anser själv det orimligt att tro att det inte finns liv på andra planeter. bryr mig inte sedan över att fundera på vad det kan vara.

Jag har upplevt samma sak med kalla kårar i vissa rum, men jag trodde att det bara var mörkrädsla.

Vi har ganska många uteförråd, men ett av dem klarar jag knappt av att gå in i. Så fort jag kliver in där så skriker hela kroppen "gå ut", jag blir nästan paralyserad av skräck och bara tumlar ut. Ibland lyckas jag få med mig det jag kom för att hämta men skräcken växer sig starkare för varje sekund. Jag har aldrig sett eller hört något, det är bara den fruktansvärda obehagskänslan. I de andra förråden upplever jag inte alls samma.

Den enda händelse jag konkret kan tala om som hänt mig var när jag var 11 år. Den brände sig fast oerhört mycket och skrämde skiten ur mig.

Vi bodde tillfälligt i ett gammalt hus medan vi renoverade vårt andra. Det var en liten trappa och en dörr, sen en lång trappa upp till en vind (nere fanns ingenting, inte ens rum, rummen nere hade andra ingångar, sväng höger genom en liten hall och sen in i vårt kök.

Jag satt vid köksbordet och läste och satt placerad så att jag inte kunde se den som kom förrän den tog steget in i köket.

Jag var den enda som var inne och mina föräldrar och moster satt ute på yttre trappen. Då hörde jag nån som började gå uppför den långa trappan. Tunga steg, det lät som stora stövlar eller träskor. Långsamt steg för steg. Sväng höger, in genom hallen, och så stannade den precis innan klivet in i köket. Jag hade redan tidigare känt att nåt var fel och ropade "vem är det, hallå, hallå" utan att få något svar. När personen inte kom in i köket började jag gråta av skräck. Ingen gick därifrån för det hade hörts.

Efter ca tio minuter reste jag på mig och cirklade runt hela köket för att på avstånd kunna se vem som stod där - ingen. Sprang ner till mina föräldrar som sa att ingen gått uppför trappan, de hade suttit där hela tiden. Och jag hade hört om stegen gick nån annanstans. Det fanns ingen annanstans att ta vägen.

Det etsade sig verkligen fast och skrämde mig fruktansvärt mycket. Jag är fortfarande ofantligt mörkrädd, nästan värre än ett litet barn. Och i natt ska jag sova själv för sambon har pokerkväll hos kompisar...

Var inte rädd! De "från andra sidan" vill inget ont!
Tvärtom!!