I onsdags så "jobbade jag skiten ur mig" tror jag...på kvällen var jag helt färdig...skakade och var alldeles matt och hjärtat skenande nästan..det var riktigt otäckt....
Hade svårt att somna trots att jag var helt slut och dan efter så var jag helt utslagen nästan....orkade inte göra nånting...men sova gick inte heller...
Sen under helgen blev jag lite piggare igen....och på söndag så fick jag ju få lite fart på saker och ting och röjde lite och dammsög hela huset....kände mig lite darrig sen innan middan men sen så blev det bara värre och värre..pulsen var hög och jättekraftig och jag mådde nästan illa och alldeles matt och småyr men ingen feber...då började jag bli riktigt rädd så till slut fick gubben köra mig till akuten...
Har haft lite småkänningar av sånt här lääänge...men jag är ju inte den som springer ner dörren hos doktorn precis men det kändes faktiskt rätt bra att få ta tag i det här nu...
Blodtrycket var lite högt så jag har fått beta-blockerare och så har de tagit prover för de misstänker struma eller möjligen diabetes...
Hoppas att de iallafall kommer fram till vad det är med mig så de kan göra nåt åt det för att må så här har jag ingen lust med...betablockeraren gör väl att jag känner mig lite "stadigare" men minsta lilla jag tar i för mycket så blir jag darrig och fladdrig...
Men processen är igång iallafall så jag slipper ha ångest för att jag inte kommer mig för att göra nåt åt det....som annars är typiskt mig..."Äh...det går över"...är väl mitt motto... men det gör visst inte det alltid...
....behövde bara skriva av mig lite.....

Aj då, Tesa, det låter inte så kul. Skönt i alla fall att du har kommit iväg till läkaren så att de nu kan utreda vad det är. Det är inte meningen att man ska behöva känna av sin kropp så som du gör. Kroppen ska ju bara finnas där.

Jag håller tummarna för dig och skickar en tröstekram!

med tanke på hur ditt sista år har varit, så är det inte konstigt att kroppen säger ifrån
det låter som en utbrändhet med lite av en ångerstattack, så vila så mycket du kan och skriv av dej här
var rädd om dej och kramar från mej

Det där känner jag igen.
"Det går väl över ..."
Och det gör det ju oftast, men inte alltid.
Var rädd om din kropp och även själen för den delen.
Du har bara en och någon ny får du inte.

Jag har också den filosofin att det går nog över, men man ska va´rädd om sin kropp, det är den enda vi har. Sköt nu om dig i fortsättningen och ta det lite lugnare, andas! Du kanske skulle börja med lite yoga

Men snälla Tesa så.....

Dags att tänka lite på sig själv. Inte tänka på att alla andra har det värre.

Gubben din jobbar väl som en toking så här dags. Tur att du har snälla ungar. Låt dom jobba riktigt ordenligt nu även med dina sysslor innan de börjar skolan. Det är inte bara farsgubben som behöver hjälp ute.

Ungar är lojala och ställer upp för sina föräldrar i långt stärre utsträckning än man tror. Nu gäller det för dig att lära dig att ta emot.

Jag har jobbat mig i väggen jag också en gång. Din bästa chans nu att göra det bästa för din familj är att koncentrera dig på att bli bra. Kom ihåg det.

Krya på dig tjejen.

Inte så underligt med tanke på vad du gått igenom den här sommaren. Kroppen säger ifrån till sist.
Ta det nu lugnt, lite skit i hörnen har ingen dött av (jag lever ju) och bröd finns att köpa. Håller också med om till 100% att nu får ungarna ställa upp, och du Överdriv lite

Dags att ta det rejält mycket lugnare Tesa. Du har nog hittat den berömda väggen. Den är inte trevlig att köra huvudet i.
Bra att du gick till doktorn. Försök att vila både huvudet och kroppen så mycket som det bara går.
En får ta vara på sig som länge som man har sig

Och så en KRAM från amaira, som instämmer med alla föregående talare/skrivare.

Hmm..joo....det är kanske dags att ta det lite lugnt...även om det inte är så lätt...
Och jodå...jag har legat i soffan större delen av dan idag och kommer att känna efter ordentligt vad kroppen säger för jag vill inte bli sån igen...det var riktigt otäckt..
Jag tycker ändå att jag har bromsat lite det sista..jag har inte orkat helt enkelt...och jag försöker "ta vara på mig så länge jag har mig" för jag har sett flera utbrändheter på nära håll och vill inte hamna där själv..
Men det blir inte alltid som man tänkt sig....jag vet inte vilket som skulle vara värst...att de hittar nåt i proverna eller att det är utbrändhet...
Jag har alltid varit lyckligt lottad och fått vara frisk så jag kan så lite om sjukdomar...
Tack allihopa för ert stöd...ni är så goa att ha..

Så tråkigt att du ska drabbas av det här... nu när det börjar ordna sig för sonen.
Kollades blodsockret... jag känner igen symtomen från då jag och också mellandottern drabbats av Hypoglykemi.. dottern har alltid med sig Druvsocker, men jag kan inte med smaken så jag ser till att äta regelbundet och också att alltid ha en chokladkaka i fickan (väskan) ifall jag skulle få känningar...fastän den bara höjer blodsockernivån tillfälligt.

Många Krya på dig kramar från mig

Jodå...de tog nåt långtidstest för att kolla mitt blodsocker 3 mån tebax i tiden...(tro alla mina synder avslöjas??)hur det nu funkar...de tog även ett på akuten men ingen visste enligt vilken skala det skulle avläsas då så jag vet inte hur jag låg till...men läkaren sa åt mig att inte äta socker...för det skulle man ju ändå undvika...(hmmm...lätt när man är sockerberoende... ) men jag hade ju "börjat sluta" redan innan så...

aha abstinens!!!!
skojar bara...kram

vem vet...du kanske har rätt pejori..

råkade ut för det förra sommaren.
hade ett blodsocker på 0,2...
normalt är runt 10
inte kul.

Ja men då ska du begära att få göra ett "sockerbelastningsprov".. där får du dricka 250 . 300 ml glukoslösning och sedan tas blodprov i fingret var 15:e minut för att se hur kroppen omsätter sockret.
Jg har legat halvt medvetslös på golvet efter att ha drabbats av blodsockerfall och dottern var medvetslös när vi skulle väcka henne på tioårsdagen... Viktigt att få fastställt vad symptomen beror på.

Det blev nog lite fel...............
Normalt faste socker bör ligga under 5-6mmol/l på morgonen. Har man över det bör man gå till läkare och kolla sig. Sedan under dagen kan det variera lite grann. Har man under 2,0 då är man illa ute.

det är viktigt att lyssna på kroppen, det är den enda man har ju. Ta hand om dig.

då kan du tänka dej hur jag mådde