Ja "Får jag sukta" ska det naturligtvis stå! Allt jag visar har jag ju i nästa sekund (efter fotandet) ätit upp
Jag suger också ur krusbären och spottar ut skalen.
De röda krusbären är Hennimäki (eller vad han heter) röda. Stora, friska, och alltid en buske full med bär. De är goda också.
Men, men, "Endast Sverige svenska krusbär har" skaldade ... ja, vem var det nu??... i slutet av 1800-talet, när Sverige var ett krusbärsland.
Sedan kom mjöldaggen och ödelade all krusbärsodling, och sedan blev ingenting sig likt igen. Säger de som vet,
jag är inte
så gammal

.
Ett par gamla krusbärsbuskar finns kvar sedan jag var liten, 50-talet, och hade redan då ett antal år på nacken. Sedan finns flera förvildade buskar lite här och var, och jag har tagit hand om några och flyttat in dem i trädgården. Där får de troget mjöldagg varje år och föder den tjugotvåprickiga gula nyckelpigan och dess larver
Jag har provat att vattna med atamon några gånger. Och tänka sig, i år har jag två buskar som är mjöldaggsfria!
När jag smakar på de söta smakrika bären förstår jag hur meningen kom till:
"Endast Sverige svenska krusbär har..."
I smak går de inte att jämföra med den större röda friska kusinen.
Så, får jag
sukta