Nu minskar flugorna i snabb takt, i och med att vädret blir kallare, blötare och gråare.
Den sista bästa platsen att finna allehanda flugor på, har varit en liten tomtväg härintill, med gul kanadensiskt gullris på bägge sidorna utefter vägen.
Varje dag jag varit där, har jag haft sällskap av en stor bålgeting, som patrullerat utmed blomraderna på samma vis som jag själv har gjort med min kamera, på jakt efter flugorna.
Även bland palsternacksblommorna jag hade, där flugorna och allsköns insekter trivts enormt, har både vanliga getingar och bålgetingar jagat.
Det är roligt att se dem jaga. De är inte så "bra" och flugornas flygskicklighet är långt större. Det är överraskningsteknik som de vinner på.
Därför flyger de och "snosar" utmed blommorna för att finna något obetänksamt offer som är alltför djupt inne i maten för att inte uppmärksamma faran i tid.
Ibland när flugan hinner flyga, försöker getingen följa efter och ta den i flykten, men det verkar dömt att misslyckas.
Här är ett par bilder av bålgetingen med en av flugorna hon fått tag i.
Hon hänger upp-och-ner i
ett enda bakben, medan hon håller flugan med fyra ben och tuggar sönder den för att ha till mat åt larverna hemma i boet.
Vanligtvis hänger hon (de) i bägge bakbenen, men här har hon tappat taget med ena, men det går lika bra för det.
Skicklig akrobat, eller hur!
!
