Mmmm, får man fresta lite kanske...
Gårdagens skörd av kantareller och KarlJohan var STOR. Det är verkligen Karl Johans-år i år. Det har dessutom varit varmt och regnat så de har vuxit fortare än "masken" har hunnit med. Så här fina KarlJohan har jag aldrig plockat förr. På nedersta bilden ligger de på tallriken bak till vänster, resten är kantarellerna.

Suck! glad att vissa kan plocka kantareller iaf, här växer det inga


Hoppas det smakade gott

Du får ge dig till tåls lite bara. Jag brukar plocka lite under älgjakten i Bräcketrakten (Grimnäs). Fast nog är dom vanligare söderöver (och tidigare).

det är lite väl långt till bräcke för att plocka svamp!

Beror väl på hur sugen man är. Det tar en dryg halvtimme med bil från Östersund. Fast dom lär väl f ö gå att hitta närmare också.

Skatta er lyckliga! I Småland är det svårt att hitta kantareller efter stormen Gudruns spår.
Alla våra guldskatter är borta. Åkte till guldstället här om dagen - inte ett träd fanns kvar. Inte ett spår av kantareller, bara djupa spår av skogsmaskiner. Inte ens en liten strimma gräs växte på platsen - som såg ut som efter atombomben *eller något i den stilen*

Det är dessutom jättesvårt att hitta nya ställen, för är det inte kalhyggen efter stormen, är det plockepin av omkullfallna träd.

Suck. Blir nog inget guldgott i stekpannan i år. Fan vet om det ens går att hitta sopp.

Snälla, berätta mera om livet "efter Gudrun"!
Stormen har ju förlorat massmedias intresse vid det här laget men ni som bor i det drabbade området måste ju rimligtvis fortfarande lida av härjningarna.
Hur gick det t.ex. i de privata trädgårdarna? Och märker man att djur- och fågellivet påverkats?
Jag är mycket intresserad!
Mulle

Jag vet någonting sorligt i Gudruns spår - fast jag inte bor därnere bland dess verkningar.

En konsekvens blir att Sydkraft kommer att gräva ner många ledningar och kraftgatorna då försvinner. Dessa uppröjda ledningsgator har blivit många fjärilars och andra småkryps sista utposter, med en miljö som de kunnat överleva i. Nu försvinner de också

Det är med andra ord många som blivit lidande, på många olika vis. Tänk så långtgående konsekvenser vissa "saker" kan få.

Sen vet jag inget mer, så Sagosessa, instämmer med mulle:
Berätta mera!!! Om "livet efter Gudrun".

Och så en bild på en oäten Karl Johan

Amaira tar upp en viktig sak nämligen avsaknaden av vissa naturtyper, som kraftledningsgator. Öppna ängar börjar bli en bristvara, antingen så är det skog eller intensivbrukade åkrar. Vägrenar försvinner, diken läggs igen och så alla dessa småbrukargårdar som försvinner med sina betesmarker. Man satsar stora pengar på att bevara skogar men knappt nånting på stabila gläntor i skogen. Kalhyggen växer snabbt igen och innebär bara en kortvarig frist.

Ekosystemet förändras dessutom skrämmande snabbt.
Jag bodde först på en ort där invånarna tidigt lämnade de traditionella gamla näringarna till förmån för turismen - på några år förändrades både floran och faunan markant.
Sen flyttade jag till en "bortglömd" by där småbruk och betesmarker fortfarande dominerar.
Att få höra t.ex. tofsvipor, kornknarr och starar igen var som att få återvända till barndomen.
Och min botanistpappa, som levde ännu då jag flyttade, blev helt lyrisk och tillbringade alla stunder hos mig i krypande position!
Det pratas så oerhört mycket om allas rättigheter idag men alldeles för lite om de rättigheter som vår unika natur, enligt mig, självfallet också borde ha!

Och - Åh, Amaira, jag är avundsjuk! Här visar sig inte svamphattarna ännu men regnet sätter säkert fart på dem! Mums!

Mulle