...

*Kramar om*

Tack;det värmer och tårarna rinner ännu mera och önskan om att min kära mulliga mamma vore här just nu och jag kunde tala om för henne:Äiti minä rakastan sinua UJ UJ UJ nu bölar jag ännu värre

Gumman! Min tro är att din mamma hör dig och finns hos dig iallafall. Gråt ut ordentligt du så känns det kanske lite lättare sen. *kramar om igen*

...

skriv ett brev... det hjälper mycket...

Jag förstår dig så väl ....känner ofta likadant Men de finns ju inom oss
i våra hjärtan .....och det känns för mig som en stor tröst ..........Så länge nån minns en person finns den.
kramar från mig

Tack för alla omtänksamma svar Idag känns det bättre.