Vi har just fått hjälp av en arborist att kapa ner vår enorma 120-åriga tall. Men kvar står en stubbe på en hög upphöjning bestående av mängder med rötter. Arboristen sa att det troligen går att fräsa bort själva stubben men att vi inte kommer åt de rötter som gör att vi kommer att ha en stor kulle kvar mitt i trädgården. Vi vill ha bort den för att ge ungarna en fotbolls/badmintonyta.

Någon som vet ett bra sätt att bli av med rotsystemet? Har hört talas om någon slags ampuller man trycker in i rötterna så att de murknar men det tar väl tid? Är det realistiskt att försöka gräva upp den? Kan man dra upp med traktor?

Tacksam för goda råd!

Även om du använder växtgifter tar förmultningen av rötterna lång tid.

Var det en gammal tall är rötterna grova intill stammen och i stort sett omöjliga att slita bort även med maskin. Vill man skapa en plan yta bör man nog ta till både stubbfräsning, grävning intill rötterna så att de friläggs och man kan motorsåga av dem. Som slutkläm uppfyllning av ytan för att få den plan.

Detta är ett ganska styvt jobb som kanske är värt att jämföra med vad det skulle kosta att istället fylla upp kring rötterna för att få ytan plan.

Senaste veckan har jag tagit bort åtskilliga stubbar och rotsystem, av ffa Gran, men även en del Tall och jag tror ingen varit 120 år. Jag har fått fantastiskt fina "spajeer" till klematis.

Landhöjningen vid fritidshuset är dryga 1 cm/år så 70-90 år är en gissning. I och för sig har träden varit avverkade 1-2 år så stubbarna har börja förmultnat något. Det som förvånat mig är att dom har mycket mindre/grundare rotsystem än vad jag förväntat.

Yxa och motorsåg har fungerat fint!

Ett hårt jobb som gör att man sover gott om nätterna.

Det relativt grunda rotsystemet hos mig kan kanske bero på marken runt omrking (sten och lera). Ge inte upp det kan vara lättare än ni tror.

Anki

Javisst är trädrötter ytliga (på vuxna träd)! Det är därför jag tjatar om att det är viktigt vad man gör med markytan om man vill ha träden levande och friska. En stensättning över ett träds näringsupptagande rotpartier är lika dålig som att en ytlig luftning av jorden vid rötterna är bra. De flesta vuxna träd tar upp huvudsakliga näringen på 5-30 cm djup och de flesta träd har nästan inga näringsupptagande rötter alls under 40 cm djup.

De är slitstarka, rötterna. Man drar inte lätt av dem som man skulle kunna tro. Jag hörde en beräkning en gång om vad en centimeter tjock ekrot kunde tåla i drag. Minns inte hur många ton det var, men mycket var det!

När jag tar av rötter som inte är så grova slipar jag spaden och hackar mig fram. Kanske inget för rötterna strax intill en tall, men för partierna längre ut när de blir tunnare. Även en grävmaskin kan gräva sig fram en bit från trädstubben och fram till den, och på vägen grävkapa av rötter. När grävaren är framme vid stubben kan den ofta lyfta upp den eftersom rötter som går rätt ned är ovanliga på vuxna träd.

Just tallen är lite speciell pga hjärtroten, den stora kraftiga roten i mitten som alltid söker sig rätt ner. Jag har en rot från ett litet träd på landet men jag har alltid glömt att fotografera den. Ta det lugnt med motorsågar och rötter, det kan finnas stenar inväxta i rötterna. Visserligen brukar det dock inte hända värre saker än en kasserad kedja.

Jag tror du menar pålrot, Åke/Ruda. Det har alla unga träd. Det sägs att tallen bevarar sin längre än många andra trädarter, men det har jag inte sett i praktiken.

Efter stormen i vintras finns det fortfarande många rotvältor att studera i skogarna. Mycket sällan ser man en avbruten pålrot under stammen. Rötterna sträcker sig ut från trädet, ytligt. Men kanske står alla träd med pålrot kvar...

Kärt barn har månget namn, måhända är hjärtrot ett smeknamn. Det är nog så att tallarna med pålroten kvar också står kvar. Den blir säkert inte så kraftig om roten hindras av något på djupet, berg eller annan dålig mark. Jag har haft ett riktigt h---e med denna rot när jag skulle ta bort furustubbar.

Ja vad man kallar den är säkert lokalt också. Hjärtrot brukar man kalla t ex äppelträds rötter för, de växer ofta ytligt ut från trädet och sedan i en sorts båge nedåt.

Fast alla träds rötter är så individuella att det nästan inte går att använda de kategorier av rotformer som så ofta beskrivs i litteraturen.

Tack för de goda råden. Ni har i allafall uppmuntrat oss till att göra ett försök att gräva! Lämpligt höstarbete. Nu är det äntligen för varmt igen - som tur är!