Idag har vi begravt min mormor som gick bort för en månad sen....
Min mormor var en dam med skinn på näsan och brydde sig inte mycket om vad andra tyckte eller hur saker och ting "ska göras" så vi förökte att ge henne en begravning i hennes anda...
Alla vi som var närmast anhöriga tog farväl vid hennes dödsbädd så vi hade ingen "begravning" i kyrkan före kremeringen eftersom hon dessutom var totalt oreligiös.....
Idag samlades vi alla hemma hos min mamma och tände ljus och la blommor på ett bord där urnan med hennes aska och ett fotografi på mormor stod...vi spelade musik som hon tyckte om och pratade med varandra om henne...minnen, anekdoter...skratt och gråt...
Ett bildspel visades på TVn med bilder och kommentarer ur hennes liv..
Sen åkte vi till kyrkogården där vi skickade runt urnan vid graven så att alla tog ett personligt farväl innan mamma sänkte ned henne i jorden och vi lade ner blommor...enkla buketter som vi gjort själva...precis i hennes anda...
Sedan åkte vi hem igen och åt och drack kaffe och fortsatte att bara umgås...även om mormor var mer närvarande än vanligt så var det "som vanligt"...
Min mormor avskydde "svarta begravningar" och jag hoppas och tror att vi gett henne det ljusa avsked hon själv skulle ha önskat...

Beklagar sorgen Tesa. Men det låter som en bra begravning i min anda med.
Mvh
Fenja

Det låter som en jättefin begravning som mormor skulle ha varit mer än nöjd med. Jättekram på dig!

Låter som en väldigt fin och värdig begravning.
Alltid trist att mista en anhörig #kramar om#

Kan bara hålla med i föregående talares ord.

Svårt att mista nära och kära.....men det låter som en fin begravning.

Det var en variant som jag aldrig hört talas om Man kan alltså bara skippa begravningsbyråer och allt övrigt......

Beklagar sorgen och tycker att det var ett väldigt fint avslut och som du skriver, helt i din mormors anda ....

...saknar min mormor med...
Hoppas de våra har det bra där de är nu...

Wow... Det låter som en väldigt fin begravning. Det känns som om din mormor är mycket nöjd med den

Låter nästan som den jag vill ha... förutom att jag vill ha askan strödd i lunden och ha en stund i kyrkan.

Känner med dig Tesa

Så skulle jag nog kunna tänka mig min egen begravning! Värdigt och vackert och ljust!
En tröstekram från mej

jag är avis på dig! önskar att det vore så när min morsa dog också...
vi försökte ta farväl dagen innan begravningen, make och två söner, dock var det ett fett obduktionsärr bak i huvudet som fick min bror att hulka. vi böt sida och jag stod där istället vid jätteärret för utplockandet av hjärnan. jag min dumma nöt läste också obduktionsrapporten natten innan begravningen och satt mig sedan brevid min mormor vid begravningen, jag kan ju säga som så att det inte var lättsamt. fast jag satt istället och tänkte på hur mycket min mammas organ hade vägt och att hennes rectum uppklipptes utan anmärkning eller att hennes hjärna hade insnittats.

igår hade min morsa blivit 63 om hon hade levt... och jag saknar henne så. hon skulle säkert också vilja ha haft det som din mormor, fast alla omständigheter runt hennes död fick allt att bli skit. vad gnällig jag låter, fast jag kan ju bara säga att när jag dör vill jag att folk ska minnas mig som jag var och vara glada...

Hoppas att dina minnen av din mamma trots allt är glada och har lyckats överskugga de bedrövliga som blev de sista. Med tiden brukar ju tack och lov de ljusa minnena ta över.

Jag har just i natt setat och gått igenom mina fotoalbum och skannat massor av bilder av min mamma (som jag förlorade för 10 månader sedan).
Har insett att min syster inte har några foton i någon större utsträckning. Dessutom att hon minns starkast de sista jobbiga dygnen.

Medan jag, som ofta bodde långt "hemifrån" hade inte timslånga utan veckolånga besök av mamma och därför helt andra typer av foton. Mer vardag!

Dessutom har jag fått tag på gamla bilder från det min mamma var ung som jag också skannat in. De skall jag glädja och överraska min syster med när jag åker till Stockholm nästa vecka. Alltså är jag trött idag efter nattens arbete, men känner också ett väldigt lugn och glädje.

Min mormor lämnade också jordelivet nyligen. I morgon är det två månader sedan. Mormor var sjuk länge och hade mycket ont så det var en befrielse för henne, och för oss anhöriga som slapp se henne lida och hon kunde inte leva ett värdigt liv det sista året.

Begravningen var ljus och finstämd och jag vet att där mormor är nu har hon inte ont och mår bra.

Ciczi

Beklagar sorgen Tesa!

Fast jag tror du bär med dig lika mycket skratt som gråt.

Det är över tio år sedan jag blev "föräldralös" och vissa minnen bleknar. De andra positiva finns alltid kvar.

Jag har sett i min omgivning att just begravningar där de anhörige (eller den döde) själv har haft stort inflytande över ceremonin, det är just hos dom som sorgearbetet har varit lättare.

Just annorlunda begravningar, det är något att tänka på, kan vara så mycket finare än att lämna bort allt. Men alla orkar kanske inte i en sådan situation.

Jag tror din mormor är väldigt nöjd.

KRam

Hur det än var...så tror jag inte det spelar nån roll för din mamma nu..ni gjorde det ni trodde var bäst...och att du bara kunde tänka på obduktionsrapporten är inte så konstigt..det var nog ett sätt att värja dej mot att bli överväldigad av sorgen!!!
Visst är det skönt för oss efterlevande om begravningen känns meningsfylld...men för dom döda spelar det nog ingen roll!
Du minns och saknar henne som den människa hon var...det är det viktiga!!!
Lavendel

ToT...fy vilken jobbig upplevelse...låter ju som om det inte skötts proffsigt runtomkring heller..det måste väl gå att dölja sånt på nåt sätt när anhöriga ska ta avsked...en kudde eller en huvudduk eller vad som helst..Det måste ju vara särskilt viktigt att få ta ett fint avsked om det är hastigt eller traumatiskt..
Hoppas att du minns din mor som hon var när hon levde och kan lägga allt det där andra nånstans långt bak i nåt arkiv..

...själva hade vi den turen att familjen kunde vara där när mormor dog...jag kom dit strax efter men hade vakat hos henne innan...och hon somnade in stilla efter lång tids sjukdom så allt var väldigt odramatiskt...
Jag var med när mamma kontaktade begravningsbyrån och vi förberedde henne och klädde henne och lade med henne saker i kistan...(det var bråttom för det var 30 grader varmt) och var med ända tills bårbilen hämtade henne...
Mamma var på begravningsbyrån ett par dar senare och då kom de fram till att man inte behövde göra som alla andra utan att det som var viktigast var hur vi ville ha det och inte minst mormor..begravningsentreprenören var väldigt öppen och förstående trots att han aldrig varit med om nåt sånt i denna församlingen...Typiskt mormor

Min mormro gick bort för ett år sedan. Hon var en tant, gammal bondmora som fick vad som helst att växa, till och med stödpinnar fick gröna kvistar.
Jag tog hand om hennes krukväxter, bla en trillingblomma hon fick på sin 50-årsdag, 1963 och alla hennes dahliaknölar, i förra veckan plockade jag en stor bukett av hennes dahlior och tog med mig till hennes grav 30 mil bort. Men oj vad jag saknar henne.... Och hennes växtråd och kunskap.

Din mormor är nog inte den enda.

Jag känner till en dam som planerade sin begravning själv. Hon hade älskat att måla porslin, korgar och annat.

Hon hade valt begravningsentreprenör själv och planerat allt i minsta detalj. Barnen med familjer blev inbjudna till begravningsbyrån en kväll för att säga farväl. När de kom dit stod alla hennes målarattiraljer där och kistan. Hon hade önskning om att inte har ett bårtäcke utan hon ville att alla hennes anhöriga skulle måla något på kistan, en bild eller en vers eller något annat. Ingen skulle göra det åt gruppen utan alla skulle göra något eget. Till och med minsta barnbarnet som bara var strax undet ett år fick sätta en liten färgklutt på kistan.

Den begravningen och den kistan var nog inte lik något annat. Fast tanken rörde många under begravningsakten.

Hela kistan var full av bilder, verser eller bara ett enkelt "hej då".

Va fint det lät....jobbar med begravningar indirekt och ingen begravning är lik den andra...på en del är släkten så osams så ingen vill sitta bredvid den o den...prästen står alldeles rådvill ibland...sen är det såna som bestämt vad sonm skall ätas o drickas efteråt...då kan det bli allt från sill o nubbe till champange eller bara kaffe o kaka.........rena fester ibland t.o.m...men det har den avlidne bestämt och det ska uppfyllas