Hej.
Jag vet sedan åratal tillbaka att jag verkligen borde sluta röka, av hänsyn till inte minst min man, som aldrig har haft just den lasten. Jag står ute, jag står under köksfläkten, försöker tömma askkoppen direkt efter varje cig o.s.v. men han lär inte bli nöjd förrän jag lägger av helt. Har lycktas låta bli i kortare perioder på 2-3 veckor, sen har jag tänkt "bara 5 om dagen" men efter ett par dagar är jag tillbaks i gamla vanor igen. Betalade en 1000-lapp för s.k. hypnos, inte tusan blev jag hypnotiserad...... Nicotintuggummi får mig att må illa, de nya tabletterna har inte haft någon effekt. Antagligen beroende på att jag innerst inne inte vill sluta, det är nog hela förklaringen. Motivationen sviktar! Vill inte gå upp i vikt bl.a.

Någon med liknande erfarenheter som lyckats?

Tyvärr, har jag inte lyckats trots ett par alvarligt menade försök.
Birgit Ek

Jag har lyckats! Var i ungefär samma situation som dig för ca tio år sedan. Har inte provat hypnos men däremot akupunktur, det hjälpte inte ett dugg.
Det går inte att sluta p.g.a. någon annans uttalade eller outalade önskan, man måste vara motiverad för sin egen skull.
Jag lyckades sluta röka till sist med hjälp av Nicorette Microtabs, en tablett som man lägger under tungan. Blev beroende av dem i två år i stället - det var ju så enkelt och diskret...
Vid det laget var jag hur motiverad som helst för det är besvärligt att skaffa sitt nikotin när det bara finns tillgängligt på apoteket Till slut tog jag mig själv i kragen och "la mina piller på hyllan". Och hör och häpna, jag har nu varit fri i 5½ år!

Jag har försökt att sluta säkert 50 gånger med olika metoder och aldrig lyckats längre än från ett par dagar till ett halvår. Men nu så har jag varit rök och nikotinfri i 2 år. Denna gång bestämde jag mig för ett datum 2 månader bort och varje dag tänkte jag vid varje cigarett att "gud vad skönt att slippa dom här jädrans cigaretterna den 21/7! När det datumet sen kom var det en befrielse att slippa röka! Självhypnos.
Sen måste man innerst inne vilja sluta.
Annars går det inte oavsett metod.

Jag slutade röka för drygt 5 år sedan efter att ha varit rökare i 35 år och dessutom riktig storrökare sista 15 åren. Hade aldrig direkt försökt sluta tidigare, trots att både förnuftet och mina barn ville att jag skulle sluta. Då, den 29 maj 2000 på kvällen, kom jag bara helt plötsligt till en gräns - Näää, nu får det vara nog!!
Så på måndagmorgon gick jag ner till apoteket det första jag gjorde och tog reda på vad dom hade för hjälpmedel. Trodde inte tuggummi var rätt för mig, så jag ville veta mer. Kände att det här att ha något i handen var den delen av vanan som satt djupast, så jag köpte en inhalator. Såg ut som ett gammalt cigarettmunstycke man använde förr på filterlösa cigg. men med en liten ampull med nikotin inuti. Använde den att hålla i och "snutta" på i ungefär 5 veckor sen skulle mina barnbarn komma ner och hälsa på mig. Då tänkte jag, att den får ju inte ligga framme så dom kommer åt den, så jag la bort det och glömde den. Har konstigt nog inte haft något sug efter röka efter det.
Är faktiskt mycket stolt över mig själv som klarade det, och har inspirerat flera av mina vänner att sluta bara genom att dom tänk "klarade Anki det som rökte så in i ..... så skall väl jag klara det också"
Men, jag säger som Betty, du måst själv vilja och för din egen skull annars går det nog inte.
Lycka till!!
Anki

ja att vilja är ju viktigast men tror inte alls på att ersätta det med andra nikotin medel efter som det är beroendet som är boven.

Alla jag känner som har hållt på med plåster, tuggumin etc. har trillat tillbaks flera gånger däremot verkar dom flesta (inklusive mig själv) lyckas bra när man bara slutar tvärt och tar dom 4 - 5 dagarna det tar att bli av med själva beroendet. bättre det än å gå å dra på det för då kan man stå där en dag utan sitt tuggumi i en stressad situation och va händer då? ja då är väl ciggen lätt å ta fram igen.

ännu en fördel var att min far bara slutade tvärt när jag va liten, och kan han ja då kan fan jag tänkte jag

Jag, min sambo och tre av våra bästa vänner har slutat röka med hjälp av en och samma bok som vandrade runt mellan oss.
Den heter "Äntligen Ickerökare" och är skriven av Allen Carr.
Det låter nog knäppt, och jag hade inte trott på det själv (det gjorde jag inte) när jag rökte, men... Det är jättelätt att sluta. Faktiskt.
Kolla här;
http://se.pricerunner.com/QuickCategory.js...erid=9197449105
eller leta i bokaffärer eller på exempelvis Maxi (som jag vet har haft den ganska billigt).
Det är värt det, tro mig!
Jag slutade för 1½ år sedan och har inte varit sugen en enda gång, sedan dess.

Håller med om att man måste ha egen vilja att sluta.. annars är det dömt att misslyckas.
Jag slutade tvärt efter 39 år och maken 40 års rökning... vi tillhörde storrökarna, förbrukningen ökade år för år och i många år var vi uppe i 30 cig/dag (starka hemrullade)
Maken använde inga ersättningar men jag hade nikotinplåster i 10 dagar. Om drygt en vecka har det förflutit fyra år sedan kvällen vi fimpade för gott och jag måste säga att det gick så förunderligt lätt, inga större abstinensbesvär alls. Det gäller som sagt att vara motiverad.

Önskar dig annama Lycka till i nästa försök!

Varmt tack till alla för goda råd och lyckönskningar. Jag avundas verkligen er som lyckats! Ska leta efter boken som Zarah P rekommenderar och läsa den noga. Sen är det naturligtvis så att det måste vara jag själv som VILL, men ni vet hur det är, man tittar lite framåt och ena hunden är snart 11, hur blir det om hon skulle bli dålig o.s.v., skulle jag klara en sån kris? Det är att måla fan på väggen jag vet, men så fungerar jag....

Så du Birgit Ek, ska vi göra ett nytt försök?
Jag får ännu större mindervärdeskomplex för att så många kan göra saker som jag misslyckas med hela tiden..........

Varje försök är ett steg längre mot att lyckas.

Jag har också försökt massor av gånger, tidigare, men aldrig lyckats.
Man tänker så fel - det är det boken handlar om, till största delen. Den tar bort fan från väggen, kan man väl säga.

Du kan! Jag lovar!

Det kommer att gå bra, du kommer att lyckas sluta röka och då kommer du att känna dig stark och glad. Jag slutade efter femton års puffande, och så här gjorde jag:

Jag besökte sluta-röka linjen: http://www.slutarokalinjen.org/

Där läste jag alla deras råd och tips, beväpnade mig med frågor och gick till min läkare. Hon svarade snällt på allt jag kunde kasta i hennes riktning och tyckte det var bra att jag bestämt mig.

Hon tipsade mig om att dricka mycket vatten, kroppen behöver det när man håller på att bryta ett beroende. Många dricker för lite vatten redan i vanliga fall. Jag har tyvärr glömt hur mycket jag skulle dricka, jag drack vatten jätteofta. Tumregeln var iallafall att så länge urinen är ljusgul dricker du inte för mycket vatten.

En citronklyfta att gnaga på när suget sätter in är mycket effektivt sätt att bryta tankarna på cigaretten. När suget sätter in varar det bara i ett par minuter, men det är världens längsta minuter. Kom ihåg det när suget sätter in, och ät mycket frukt.

Jag började träna innan jag slutade röka (huff, puff och flås)

När jag slutat röka kände jag en markant förändring i min träning. Det blev roligt och mindre astmatiskt att träna, betydligt mer ork fanns i kroppen än tidigare och det hände bara på ett par veckor. Det var en underbar känsla.

Jag lovade alla i min omgivning att sluta röka från ett visst datum. Efter det undviker jag att utsätta mig för risken att falla tillbaka. Om jag inte har några cigg, inte är i en miljö där det finns cigg och inte är med någon som har cigg så kan jag rimligtvis inte tända en.

Alla vänner, släktingar och framför allt familjen har varit underbart stöttande och förstående. När rastlösheten satt in har vi gått på promenad hela gänget, eller gjort något tillsammans så att jag glömt bort cigaretterna. När det dåliga humöret svallat har de varit snälla och rara och de har alltid varit klipporna jag kunnat luta mig mot.

Du behöver inte gå upp i vikt alls, om du väljer att småäta på frukt istället för godis och börjar motionera (mer). Ämnesomsättningen sjunker lite när man slutar tillföra kroppen nikotin, men träning och ökad muskelmassa ökar ämnesomsättningen. Dessutom mår man bra att att sluta röka och börja träna. Spinning ska visst vara jättebra om man vill bränna kalorier (jag vet inte själv, har bara hört att det ska funka bra).

Jag har varit rökfri i ett år och två månader, men jag är fortfarande lika vaksam. Det är lätt att få återfall. Läkaren berättade för mig att ett beroende är livslångt. Men man behöver inte falla för det. Man kan leva med det utan att ge efter för det.

Om du har möjlighet tycker jag du ska gå ihop med fler, och håll koll på hur länge ni varit rökfria. Jag vet när jag slutade och jag är stolt för varje dag. Det ska mycket till för att jag skulle få för mig att sumpa alla de dagarna för en stinkande pinne gift.

Jag önskar dig lycka till och hoppas verkligen att det går bra för dig.

jo visst försvinner aldrig det psykista beroendet, drömmer fortfarande att jag röker igen och vaknar och tykte det va så onödigt tills jag kom på att jag faktist inte hade gjort det

Det har jag också gjort, jag var jättesur först. Sen insåg jag att det bara var en dröm.

Fast i drömmen var det jättetrevligt, det kanske var hjärnans försök att övertala mig eller nått? För så trevligt var det aldrig i verkligheten

Jag har lyckats...snart 3 år som ickerökare nu...
Efter 20 år så fick jag slut på alla ursäkter för att fortsätta röka...det fanns inget inbokat på flera månader som skulle kunna fresta mig så det fanns absolut inga skäl som jag kunde godta för att sätta mig i bilen och köra 7 km för att köpa ett paket cigg till...
Det var lite småjobbigt i ett par dar...sen var det över...jag var ickerökare...
Några få gånger har jag drömt att jag rökt och nångång har jag önskat att jag kunde ta en cigg...bla när min son råkade ut för en svår olycka och man gick och vankade och väntade på besked men det gick att motstå då med..
Det GÅR om man bara ser vad det är man pysslar med...hur idiotiskt det är...Tänk dig in i hur en alien skulle tänka...En pinne som har en glöd med farlig rök i ena änden och en idiot i andra änden som gladeligen drar i sig en massa gift ...Näääe, tänk om nån skulle se en...piiinsamt ju..

Jo, det försvinner, du måste bara lära dig att tänka annorlunda.
Även till er som slutat, men som tror att ni ska behöva "leva med suget" rekommenderar jag boken jag nämnt tidigare.
Ni behöver inte alls vara röksugna, och ni behöver inte alls undvika folk som röker.
Jag har inte haft några problem, alls. Inte min sambo heller, och inte våra vänner.
Och nej, fråga inte hur länge vi rökte, eller hur mycket - dels är det inte relevant, dels skulle jag skämmas om jag erkände hur länge och hur mycket, nu när jag vet hur lätt och skönt det är att slippa det...!

Jag bestämde mig en lördagskväll för många år sedan ,att antingen slutar jag röka nu eller så dör jag i lungcanser. .Jag hade jätteont i bröstet så det var nog en varningsklocka .
Jag sa inte ett ord till en människa att jag tänkte sluta , för det hade jag gjort så många gånger förut, men inte lyckats .
Mina 19 cig lå kvar i sitt paket tills jag slängde dem .

Jag hade inget tuggummi ,inget plåster , Jag hade bara bestämt mig för att sluta .

Så jag tror att är man 100% motiverad så går det nog bra.
Lycka till
Liv

Jadå, för snart två år sen slutade jag och sambon. Vi var och handlade, och när jag stod i kassan frågade jag om han behövde cigaretter, varpå han svarade "det är så j**la dyrt, vi slutar istället va?". Sagt och gjort, vi åkte till apoteket istället och köpte nikotintuggummin. Nästan pinsamt enkelt att sluta, "where there's a will, there's a way"

Jepp...jag har och är fortfarande "orökt".

Borde kanske berätta att jag varit inbiten rökare sedan 1950
Så om jag skulle lyckas sluta skulle jag nästan vara kvalificerad för nån sorts "bragdguld"

Bragdguld är alla slutare värda
Skickar absolut ett till dig när du slutat

Slutade för snart 10 år sedan. Var också storrökare.
Jag tog all hjälp. Gick med i slutaröka-grupp, köpte nikotintuggummi och plåster. Köpte motivationsböcker och skrev kontrakt med mig själv, på papper alltså att det och det datumet slutar jag röka för gott.
Jag visste med mig att det skulle bli en kamp för mig, åtminstone ett tag i början, för jag hade "slutat" så många gånger förr.
Så kom då dagen. Slutaröka-gruppen var en katastrof, alla som fortsatte röka fick massor med uppmärksamhet, medan vi 2 som verkligen slutat inte fick ett enda stärkande ord. Vi satt och tittade på varandra, hon och jag, och förstod ingenting. Det gjorde mig så arg! Jag som inte "feströkte lite grann" ens längre. Jag som hade det jobbigt faktiskt, fick inget stöd.
Jag tror att det var den ilskan över den usla "slutaröka-tanten" (hon hade aldrig rökt en cigarett själv och förstod tydligen inte så mkt, tyvärr) som fick mig att sluta. Jag skulle minsann lyckas ändå, hon skulle inte få sabba min motivation.
Så slutade jag. Inte rökt en cigarett sedan dess.

(men jag fortsatte med tuggummin ett tag. Det var lite jobbigt att sluta med dem sedan också)

Du kan!! Kunde jag, så kan du!!
Ta hjälp och underskatta inte ditt behov av nikotinet. Inse att det blir som en drogavvänjning och rusta dig inför det.
Lycka till, jag håller på dig!

....jag är inte ens sugen längre och jag var en riktig nikotinslav.

jag slutade tvärt av när jag hade lunginflammation.

Smén o jag slutade röka 1978, vi bestämde oss bara så där .........
och det gick förvånansvärt lätt.
Vi hade abstinens i fjorton dagar ungefär men sedan var det
inga som helst problem
Detta är något som jag är megastolt över för det var ingen som trodde att jag skulle klara det.
Men ack ack vad de bedrog sig, har inte tagit ett bloss sedan dess !!!!!

Lycka till Annama, det är bara att försöka !
När abstinensen blir för svår har du ju oss & Odla
men passa dig, det är också beroende framkallande