Maken jobbar på ett stort lantbruk som ligger strax intill ett samhälle.
Villaområden och åkrar i skön blandning.

Fast idag var det kanske inte så skönt. Maken är en sådan person som inte jäklas med folk och verkligen försöker att inte ställa till det. Ändå ställde han till det just idag utan att kunna göra så mycket åt det.

Han sitter och tröskar. En skitig och dammig sysselsättning. Det ligger några villor strax intill åkern. Han åker förbi och öppnar vändtegen(kör runt vilket man normalt sett inte gör annat än i åkerkanten) för att sedan ha utrymme att vända träskan varje varv.

Efter första varvet (han måste göra tre) så upptäcker han att tanten i villan kommer ut och ser arg ut. Så börjar hon sopa hela garageuppfarten och till och med dammar soptunnan. Hon retade sig på att tröskan hade dammat ner. SÅ farligt var det inte men jag kunde förstått henne om det hängt tvätt ute. Maken bara suckade och visste att han var tvungen att komma tillbaka tre varv till. Dessutom tegköra, visserligen lite längre in men det har varit lite vind idag så det är inte så lätt att veta var dammkornen faller.
Tanten kom ut i stort sett varje varv och hötte med knytnäven.

Så kör han ifrån tanten och kör längs med den lite större bilvägen. Känner sig lite lättad över att ingen i alla fall är arg över dammet han inte kan göra något åt. Då kommer det en nedcabbat mercedes åkande sex meter från tröskan på vägen.

Ja ni kan tänka er resten..Bonddj***l osv. Han skrattarnär han berättar4 men jag vet att han är lite beklämd.

En rykande åkermaskin ser man ju på mils avstånd... är man ute på landet och kör så får man väl räkna med sånt???

Däremot brukar jag ofta tänka "bondj****" när de är ute och tuffar med sina traktorer på hårt trafikerade vägar i rusningstrafiken, och inte har vett att köra in i en bussficka och släppa förbi ett 30-tal bilar som vill förbi. Sträckan som det gäller är ca 1.5 mil där omkörningsmöjligheterna är obefintliga (backrön, kurvor, mötande trafik)... Brukar ge bonden en ilsken tutsignal när jag äntligen kommer om.... (för nog måste väl bönder kunna planera lite bättre, och vara lite mera hänsynsfulla, iaf på 90-vägar??)

/henrik

Känner igen det där
krister

Inga bönder:INGEN mat!

Jag vet nog inte riktigt hur stor marginal de har att planera.

Maken börjar jobba halv sju på morgonen och kommer hem halv tolv på natten. Orsaken är att de måste försöka få in så mycket spannmål som möjligt innan regnet kommer som är på väg. Dels för att varan annars blir förstörd så att det ens täcker kostnaderna (fallatalet) och dels för att försöka bärga grödan till så låg vattenhalt som möjligt. Oljan är ju så förbenat dyr nu så varje procent vatten de måste torka bort kan också vara skillnaden mellan vinst och förlust på årsarbetet.

Det är klart visst skulle de kunna planera att inte vara ute i trafiken när Svensson som jobbar bara 8 timmar/ dag och dessutom har avsevärt högre lön så att denne Svensson inte drabbas av att få kanske en halvtimme av sin fritid förstörd under ett par veckor varje år.

Fast maken å sin sida åt och drack STILLASTÅENDE för första gången på fjorton dagar igår. Han har inte ens en gång stannat tröskan för att äta.

Han beklagade sig igår att det var ett säkerhetsstopp på tröskdj***ln som gjorde att han var tvungen att slösa tid på att uträtta sina naturbehov. På den gamla tröskan så reste han sig och ställde sig på trappstegen allt medan tröskan fortsatte att rulla.

Så det är väl en fråga om prioriteringar vem som skall ta hänsyn till vem.

Måste bara fråga... inte jobbar han väl från halv sju på morgonen till halv tolv på natten hela året? Det är väl bara vid plöjning och såtid och skördetid det blir så långa dagar?

Jag har slutat att stressa bakom traktorer, dom gör ju bara sitt jobb. Men visst blir man irriterad när det finns väggren och traktorn ligger mitt i vägen. Det händer ju inte så ofta, men det händer. "Bonndj**eln" har väl tröttnat på alla hyttande nävar och då får vi oskyldiga som kommer efter sk*t för det.

Plöjer gör de inte längre, det är för dyrt.

Sådana här arbetsdagar har han ungefär 3-4 veckor under vårbruk. Förr innan de riktigt moderna maskinerna kom, som mer eller mindre är processorer så kunde de jobba skift. Tolvtimmarsskift. Nu gör en man sju mans arbete i vårbruket.

Sedan kommer sprutningen. Ofta ryckig arbetstid pga väderförhpllanden.

Sedan ungefär åtta dagars ensilagekörning också tolv till arton timmars arbetsdag.

Nu är det skörd. Då är det sådanan här arbetsdagar igen. Dessutom så måste ytterligare en person gå upp på nätterna för att passa torken.
Så är det höstsådden också.

Fast övriga tider på året så jobbar de bara 8 timmar per dag som alla andra , ifall det inte är snöstorm eller någon annan akutkatastrof som det kan vara på en större gård.

På denna gård torkar de och lagrar all spannmål själva. Oftast är det lastbilar som hämtar när det är dags för försäljning. Ska de transportera hem från åkern så gör de det när ekipaget är fullt inte när Svensson har rusnigstrafik.

Fast jag förmodar att ni retar er på bönder som skall tranportera sin spannmål till Lantmännen. Vissa tranporterar sin spannmål dikekt på hösten för de äger själva ingen tork. Dessa tranpåorter rullar också utan annan tidshänsyn än när lantmännen har öppet för mottagning. Alltså inget lantbrukaren styr över själv. På vissa föreningar måste de tom beställa tid för när de skall leverera.

Andra bönder har tork. De säljer spannmålen efterhand under vintern. Om de inte har tillräckligt stora utlastningsfickor hemma så måste de själva med småvagnar transportera allt till försäljning. Ska en lastbilsfirma komma kräver de att man skall kunna lasta en bil med släp på under en halvtimma.

Fortfarande måste sistnämnda bönder åka när lantmännen har öppet.

Att de inte alltid kör ut på vägrenar mm kan ofta bero på att de har så tungt lass att vägrenen inte håller. Bakomvarande bil kanske inte alltid tänker på det.

Traktorer kör på våra enfiliga 90-vägar hela sensommaren och hösten. Ibland till Lantmännens och ibland någon annanstans. Hellre dom på vägarna än alla livsfarliga turister som inte tar minsta hänsyn till övriga trafikanter. Traktorerna vet man i alla fall hur fort/sakta dom kör och dom följer normala trafikregler. Så fort turisten i gemen kört över högbrodelen släpper han allt trafikvett.
Anki

Kan inte heller låta bli at tänka på alla de gånger telefonen ringt mitt i natten och vi har fått gett osss ut att jaga tjurar, vilka i verkligheten var ca 8-12 mån gamla kalvar.

Värst är när de gett sig in i villa samhällen grips av panik och är nästan stört omöjliga att få därifrån.

Man får alla möjliga synminnen från två hål i häcken till baklängeskörning i ortens enda rondell klockan halvfyra på morgonen för att jaga nötkreatur med bil. Hade inte häst på den tiden.

Eller kossor som gått och lagt sig i ån utanför reningsverket, eller kossor som gick och la sig på en bil och dog. Eller gårdsbilen som tappade motorn mitt på vägen.

Listan på galenskaper kan göras hur lång som helst. Efteråt skrattar man i alla fall.

vad elakt av dig att tuta, tror du inte bonden tycker det är pinsamt och jobbigt att ha en massa efter sig och inte kan göra något åt det? visst, om det skulle vara en massa bussfickor så kan man kanske förstå att du blir lite arg, och visst blir jag också sur,även på de gamlingar/turister som kör 30 på 70väg men man får väl tänka lite längre, tutningar sårar också... och ta ett djupt andetag och säga "så bråttom har jag faktiskt inte". och att tuta när du då får komma förbi... är inte det lite motsatt effekt?

Får jag ovett om jag säger att jag ser fram emot en riktigt regning helg.

För då är min gubbe ledig för första gången på tre veckor.

Halaj!

Öhh...hur menar du?
Är det någon oskyldig förbipasserande människa som har blivit stångad i baken av en skärrad kossa?
I så fall borde det väl bli totalt tre hål i häcken?

//T

Inte alls ... du får gärna ta ner regnet härifrån.... vi önskar oss sol och värme i helgen.

När jag hamnar bakom en traktor brukar jag försöka tänka på bonden Benny i boken "Grabben i graven bredvid" (och dess efterföljare "Familjegraven"). Traktorföraren är säkert mer stressad än jag, åtminstone på lite längre sikt (jag kanske har brått till tåget just nu men han försöker rädda in skörden innan regnet).

Hjälper inte det unnar jag mig att svära ilsket över stoppklossen, dock utan att tuta eller blinka eller göra mig till på något annat sätt. Jag koncentrerar mig på att hitta möjligheter till omkörning istället. Och går traktorn till sist in i en ficka och släpper om försöker jag alltid tacka på något sätt, genom att vinka eller så. Jag kan ju alltid låtsas att föraren kanske släpper förbi tidigare nästa gång om jag gör det!

Jaadu Bettson.... Bra skrivet/sagt. Hoppas bara att några tar det till sej.

Det som stressar mig mera är när bilarna bakom kör om både mig och traktorn.
Mulle

Om man bor intill åkrar--så ska man acceptera tröskor, hur ska det annars
bli det bröd, pimpinetta damer, köper??

Just det!!!

...det verkar ju som omdeflesta här förstått att bönder inte ligger och kör på vägarna för att djävlas...
Vägarna har ju en gång dragits mitt i markerna och det kan medföra ännu större olägenheter...vet hur guben fick stå och vänta en halvtimme en gång för att komma ut på vägen från en åker när han körde skit för en bonde intill E6an....
Och de som tycker att bonden skall köra undan och släppa fram....det kan bli många ggr det på en ganska kort tur...oftast kör man ju inte mer än nödvändigt och iallafall här så planerar vi våra transporter...mitt i natten ibland om vi skall köra djur på E6..men annars har man börjat skita i det...badjävlar och norrmän får tåla sig...
Men när folk uppväxta på gård kör in mitt i en koflock man föser över vägen och TUTAR så tror man inte det är sant....man kan nästan inte bli så korkad...

Och Bettson jag blir så trött på såna "skitkärringar"..rent ut sagt!
Har sagt det förut och säger det igen...Bosätter man ens i minsta närhet av en åker får man räkna med att det luktar skit ibland...och dammar...och bräker..och råmar...och durar en traktor...
Det är väl ingen som ifrågasätter att bilar låter mitt i stan eller...
Och åkern låg nog där först...långt innan husen tillkom...


...säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?...

Hejsan.
Lider med Er. Har själv varit med om det mesta av det ni beskiver men trodde aldrig att det som skedde idag skulle ske. Vi har också en sådan granne. Klagar på allt. Hon har nu anmält att hon har flugskit på fönster och stuprännor så nu kommer djurkontrollanten från kommun för 3dje gången i år. Ska tillägga att de andra gångerna han varit hit har han sagt att det inte finns något att klaga på. Säger som jag alltid sagt "stadsbor ska hålla sig ifrån landet om man inte kan acceptera förhållandena som de är".
smulan76

jag har aldrig sett så mycket flugskit som av komposttunnorna i samhället.

Inte så stora spyflugor heller. Inte en gång på dyngstacken.

Det här med bönder som grannar...

Jag har den stora lyckan att bo granne med en riktig gammaldags bonde.
En av den sorten som sätter all sin heder i att vara en bra bonde. Han är gammal men lyckligtvis finns det ett barnbarn som nu har gått lantbruksskola och som tar över. Med nya idéer, förstås, - mjölkkorna har redan bytts ut till köttkreatur och en ny stor ladugård står på gården.

Flugor??? Visst - till förbannelse. Jag räknar tre på datorn och tangentbordet just nu och en killar mig i nacken. So what? Du lär dig att inte lämna ointäckt mat framme och du lär dig att leva med flugskit på fönstren.

Lukt??? Visst! Jag noterar inte den längre men mina storstadsvänner ojar och vojar sig. Det roar mig.

Oväsen??? Visst, traktorerna kör - ibland dygnet runt. Men icke-bönderna spelar musik, kör gräsklippare och leker med allsköns andra maskiner. Hoppmattorna knirrar och glassbilen har hittat också till vår avkrok.

Sen då? Jo, tack vare betesmarker och öppna landskap har vi starar, kornknarr m.fl. Och ÖPPNA landskap.

Då jag fortfarande i början som ensam tjej kämpade med att slå min äng var det en enda granne som insåg jobbet och erbjöd mig hjälp - den gamla bonden!

Vem skulle ha lärt oss i byn att lägga pärttak och bygga äkta gärdsgård och sköta höns om inte BONDEN!

Vem är uppe lika tidigt som jag utan att tänka att hon är knäpp i sin trädgård, jo bonden...

Och, slutligen, det är såååå underbart att ta skottkärran och hämta ett, två, tre lass dynga-godis till komposten!

Hurra för bönder!!!!
Och stå på er bondkärringar!


Mulle

Instämmer!

Det är ju ni som ger oss mat på bordet.

Jag tänkte lite på Henriks kommentar tidigare om att bönderna är ivägen vid fel tidpunkt. Det känns som om det inte spelar någon roll när en bonde är ute och kör. Det är alltid fel tidpunkt...

Hur som helst, jag tänkte nämna en episod från min ungdom. Farsan var mjölk- och spannmålsbonde och jag hjälpte till mycket hemma. Bl a med transport av spannmål till vår kvarn. Jag kände mig så ivägen och gjorde vad jag kunde för att underlätta. Sträckan precis före kvarnen var två-filig, men på det vänstra körfältet var där spärrområde och alltså inte tillåtet att köra. Jag skulle dessutom svänga vänster längre fram och tittade i backspegeln.

Då kommer en rad med bilar och jag inser att jag underlättar för alla om jag redan tidigare gör mitt filbyte, lagbrytare som jag blev. Min enda avsikt var att underlätta för bilkaravanen som (faktiskt) inte uppstått p.g.a. att bilarna kört efter mig. Kanske ett rödljus? Sagt och gjort, jag byter fil, i god tid för att vara ur vägen när raden med bilar närmar sig, med resultatet att föraren i den första bilen lägger sig på tutan medan han demonstrativt pekar ner på spärrområdet och gestikulerar både mot väg och mot huvud. Hans budskap var tydligt: "Hur kör du, bonnj***el?"

Ibland är det inte lätt att göra rätt. Jag undrade i mitt stilla sinne om han valt att ligga kvar och pysa i 30 km i timmen om jag legat kvar i den fil där jag blockerat all trafik under en längre sträcka. Jag tror att han hade kört i spärrområdet...

Ibland är det lustigt hur vissa historier etsar sig fast i minnet. En sån skitsak, egentligen...

Det lär en fullkomligt makalös historia som egentligen är för lång att berättas som den borde berättas. Men den år så.....rolig efteråt..

Ett trettiotal kalvar som skulle vänjas bort från mammorna hade stallats in i ladugården. De hade blivit så oroliga att de sprängde dörren i lösdriften och rymde på natten. Naturligtvis sprang de i paniken in i det närbelägna villasamhället.

Där var ett antal hjälpsamma villaägare och barn med cyklar som försökte hjälpa till att driva hem djuren. Resultatet blev fullkomligt panikslagna djur som sprang för fullt bara de såg en människa. Vi försökte tala om för den hjälpsamma befolkningen att man behövde viss erfarenhet för att mota kor annars blev det fel. Snälla låt oss göra jobbet ifred.

Under den hysteriska villaägarajakten så hade några villaägare jagat två kalvar så ordentligt att de fick panik och sprang in i grannens trädgård. Full fart genom en ölandtokshäck. Därav namnet två hål i häcken.

Den stackars villaägaren stod och kliade sig i huvudet och tittade på kalvarna som försvann i fjärran. Jag åkte precis förbi i bilen. Nästa gäng jag kom tillbaka stod han med häcksaxen och beskar häcken till botten.

Nu togs kontakt med länsveterinären där vi bad om tillstånd för att ta ut veterinär och skjuta bedövningspil och söva djuren. Sex timmars jakt och vi fick dom inte ur villaområdet. LÄnsveterinären sa nej, sådant tillstånd skulle var skriftligt och tog fjorton dagar.

Nu var paniken fullkomlig. Djuren var så panikslagna att de inte höll ihop i grupp längre. Vi beslöt att bästa sättet var att fånga en och en. Binda ihop benen och köra hem dom på bilflaket. Trettio stycket . Bautajobb.

Nu gick vi och bad villaägarna om hjälp. Att de skulle låta djuren vara ifred totalt och framförallt se till att barnen inte jagade dom. Så skulle vi ta två timmars paus så vi fick äta, de flesta av oss hade inte hunnit med frukost en gång. Och så fick djuren en chans att lugna ner sig.

Vi bad en villaägare på varje gata meddela sina grannar att lugnet skulle råda till klockan två när vi kom tillbaka. Och då ville vi jobba själva. Vi bad dom också ställa in sina bilar i garage och på uppfarterna.

Klocka två var vi tillbaka. Jag körde bilen. Flaket var fulllastat med karlar.
Nu följde en biljakt som inte ligger långt efter biljakterna i deckarna i LA. Full fart gata upp och gata ner.

Så snart vi kört ifatt ett djur så hoppade karlarna från flaket och la ikull kalvskrällena. Gjorde snygga paket och så kördes de hem. Nu var lagårdsdörren säkrad med järnstänger för säkerhets skull.

Folk stod på sina tomter , verandor osv där de kände sig säkra och vred sig av skratt. Klockan åtta dvs sex timmar och mycket hårt arbete senare så var alla kalvar utom två hemma i lagårn. Dessa två kalvar var försvunna för de fanns i alla fall inte i villaområdet.

Vi åkte hem och duschade. Klockan halv tio ringer telefonen och vi får meddelande om att en av de två kalvarna låg i ån utanför reningsverket. Helt chockad och oförmögen att ta sig upp. Iväg igen. Det var bara att bada, ut med rep och dra in kalvstackaren. Till saken hörde att det just den kvällen var fel på reningsverket och det hade varit ett rejält utsläpp som inte luktade speciellt gott. Massor av bacillusker. Det var efter det badet maken fick sin första njurbäckeninflammation.

Den andra kalven hittade vi tre veckor senare iskogen.

Dagen efter detta äventyr så satte i upp en stor skylt i villasamhället.

Budskapet var, förlåt oss snälla ni för den skada djuren åsamkat er. De som fått saker förstörda får naturligtvis ersättning. Ni andra kan som kompensation för intrånget ta för er av den brunna kogödsel vi lägger på allmänningen. Det lades ett stort gödsellass där och vi sa att de flesta tycker nog att det luktar illa så försvinner det inte så får vi väl köra hem det igen. Men nej då, vi la dit tre lass till.

Vi trodde också det skulle bli stora ersättningsanspråk. Det blev bara ett. En farbror som beklagade sig över att han fått ett klövmärke i gräsmattan.
Fortfarande benämns händelsen som rodeon och många tackar än idag femton år senare för underhållningen. Jag blev i trakten känd som bildåre, hon kör som hon har stulet både bil och bensin.

Så visst finns det toleranta villaägare/stadsbor också. Tilläggas kan väl att detta var inte samma villaområde som tanten som dammade soptunnan bodde. Hon hade nog dragit företaget inför rätta.

Nu har det varit några rodeos till på andra ställen, orsaken den gången var att fritidsfiskarna saboterat elstänglet när de skulle till ån och fiska.

Nu minskar nötkreaturantalet och tur är det, för min fysik skulle nog inte orka med sådana här äventyr idag.

Jisses vilken kalvdans - underbar historia!
Mulle

Jag är himla glad att vi inte har nåt villaområde i närheten....

helt underbart
kan se det framför mej bettson hur du kommer på två hjul i kurvorna och gubbarna håller sig fast för glatta livet

haha ja det är bra att man kan skratta åt det nu iallafall...

Jo du... Det var en syn. De stod på taket och kastade lasso runt hornen. Fick de napp så hoppade de av flaket i farten satte sig ovanpå och surrade benen.

En av gubbarna missade riktningen lite och kom under sitt byte. KVigan vägde närmare 150 kg så han vill ha snabb hjälp att komma loss utan att släppa henne.

De andra gubbarna kunde inte låta bli att dra på det hela med kommentaren , jaså du vill ligga under flickorna du.

Plötsligt kunda alla djuren vara borta, man ser ju inte så långt i ett villaområde. Fast villaägarna ringde till varandra och så fick vi ett meddelande om var det synts till några senast.

Fast mest skrattade nog de som såg mig i 60km dra mitt mellan två husvagnar parkerade lite olyckligt omlott på gatan. Det var nog inte mer än 5 cm till godo på varje sida.

Fast jag tror nog de skrattade mest av lättnad. Påminde mera om när folk kliver av berg och dalbanan på Gröna Lund.