Sätter man krukan på två riktiga tjocka frigolitskivor från början, skyddar man den för den hårdaste markfrosten till vintern, och sedan slipper man till hösten kånka och slita på en vråltung kruka för att lyfta upp den på ett skyddande underlag.
Dess större kruka, dess bättre. Många klagar på att växterna torkat ut i krukan, och det är inte så konstigt. Oftast väljer man en för liten kruka, och då blir följden lätt uttorkning.
En större kruka rymmer mera jord och skyddar växten för uttorkning, och till en viss del från frost.
Innan man planterar måste man tänka på. Om man ska ha en växt som ska klara sig ute hela vintern utan något skydd, måste man välja en växt som klarar minst 3-4 zoner högre än den man själv bor i. Med täckning och skydd underifrån klarar den sig om det är 2-3 zoner högre än den zon man bor på.
Har man en redig kruka, får man plats med ett par stora stenar i botten.
Träd i krukor blir alltid vindfång. Ett par tunga stenar i krukan gör att vinden får tji.
Dess större utrymme rötterna får, dess bättre utvecklas dom. Ingen tycker om nageltrång, inte ens ett träd.
Bland man i perikulit i jorden, gör det jorden porösare och perikuliten fungerar som en vattenreservoar. Den suger upp vattnet och pytsar ut vid behov. Men vattna måste man. Man ska inte tro att man kan åka till Nya Guinea på semester och låta växten klara sig själv.
Blanda gärna ner välbrunnen kogödsel, lite tomatgödsel också, om man vill ha mycket blommor, och algomin och benmjöl är mumsmums om man inte har en surjordsväxt förstås. Dom tycker inte om algomin.
Planterar man blommor runt trädets fot, skyddar man jorden för uttorkning, och så är det ju snyggt. Rosor och campanulor
Lite tips för en som inte är perfekt, varken vet eller kan allt, men har odlat i krukor i över 40 år.
Det är först när man vet, som man vet hur lite man vet
