Jag kommer att lösa mina problem med rönnbärmalen på olika sätt om tre år då jag först då får frukt.
Läste Blomqvists bok och där skriver han att rönnbärsmalen "avstår" från vissa sorter. Nu undrar om någon har dem och om de svenska malarna har samma vanor som de finska?
Följande sorter utläser jag som angrips mycket lite av rönnbärsmal: Antonovka safrannoje, Gerby astrakan, Gerby tidiga, Hjalmars äpple, Konfetnoje, Lantun talvi, Papirova, Silva, Turso.

Hur har ni med de "svenska" är de hårt ansatta? Det finns även sådana som inte blir angripna. Stämmer de uppgifter som står i olika Äpple- böcker. Hör av er.

Just iår verkar det vara lite rönnbäsmal överlag jag har gått och tittat på jobbet där vi har äppelträd överallt och det finns knappt någon rönnbärsmal alls, äppelvecklare och skorv verkar det dock vara gott om.


Inga av mina äppelträd Alice och Oranie har haft rönnbärsmal något år men de är ju ganska unga så de har ju inte satt frukt mer än 4-5år.

Hos mig angrips sommarfrukt mer än den riktigt sena frukten. Annan skillnad har jag inte sett. Den största skillnaden är rönnbärsfattiga år som följer på ett år med mycket rönnbär. I år finns det rönnbär i mina trakter och inga rönnbärsmalar alls i äpplena.

Min egen slutsats har blivit att sätta ut olika slags rönnar för att garantera att alltid ha rönnbärsmalens favoritmat i närheten av reservfödan - äpplena.

Hjälper det alla år?
Vilka sorter av rönnar och andra trän använder du och hur stort område gäller det?
Kan man ympa olika rönnar på varandra?

Med all respekt för Blomqvist och hans kunskaper, men om hans utsagor stämde i det här fallet skulle de nämnda sorterna högst sannolikt vara de allra mest odlade i hela Finland. Det är de inte. Men kanske han vet mer än äppelforskarna i Finland?

Intressant lösning Cilla, den har man experimenterat med en hel del i Norge har jag för mig och då med någon österrikisk oxelsort som lär ska producera bär varje år. Det är i alla fall lättare att prova på det än att gå in för den lösning som en del amerikanska ekoäppelodlare provar på: att utrota alla Sorbus-arter inom minst en kilometers omkrets från äppelodlingen - sådant fungerar nog bara i Amerika, det förutsätter ju att man äger all mark inom denna omkrets...

Micke

Micke, de där norska experimenten med oxlarna vore intressant att ta del av. Meddela gärna om du minns något som gör att man kan läsa mer om dem!

Jag har inte följt arbetet mot rönnbärsmal särskilt djuplodande, men i allmänhet för hobbyodlingen finns det ju åtminstonde två skolor: Utrota varenda rönn eller sätt in olika arter som får bär varje år. Vad som fungerar bäst vet jag inte, men utrotningsambitioner har jag dåliga erfarenheter av så jag föredrar att prova att sätta in mer.

Hemma hos mig är mina olika rönnar för unga för att ge bär och kunna visa någonting, och dessutom finns det säkert mer äpple än rönn i området där jag bor. Det är inte säkert att jag någonsin kommer att se skillnad alltså. Men jag kommer så småningom kunna njuta av olika rönnars fägring!

Jag har lekt lite med ympningar av rönn också och satt ca fem arter i grenverken på vanliga rönnar. Ymparna tar sig väl, men om de blir hållbara och fruktbärande vet jag inte.

Nja, det var för några år sedan och jag tror att jag har materialet undanstoppat någonstans, fast jag kan förstås inte hitta det just nu. Men både österrikisk oxel och häckoxel anses ha en rik och pålitlig fruktsättning och passar dessutom svenska förhållanden. Jag läste någonstans för övrigt att vid Munkagårdsskolan i Tvååker, Halland, har man hållit på med ett liknande försök under ledning av Rolf Eskilsson som planterat ett dussin olika sorters rönnar runt äppelodlingen.

Både den österrikisk oxeln och häckoxeln finns för övrigt som E-planta:
- Sorbus austriaca fk Gottsunda E - österrikisk oxel hittar du här
- Sorbus mougeotii fk Bälinge E - häckoxel hittar du här

För att säkert veta om utrotning av sorbus-arter eller inplantering av sorbussorter med pålitlig fruktsättning är lösningen krävs total kontroll över stora landområden. Försök pågår lite här och där över världen, men inga egentliga och pålitliga forskningsresultat finns så vitt jag vet ännu att tillgå. Rönnbärsmalen flyger ju, så det hjälper inte att utrota sorbusarter enbart i den omedelbara närheten (det kan ju flyga in rönnbärsmal från grannens mark om det är brist på rönnbär). Å andra sidan kanske det inte hjälper att ha sorbusarter med riklig fruktsättning i närheten heller de år när det är brist på rönnbär, eftersom den "lokala stammen" av rönnbärsmal får tillskott av inflygande individer och då kanske inte alla rönn-/oxelbär räcker till? Möjligen kan det minska angreppen för en tid, men å andra sidan börjar man ju troligtvis samtidigt upprätthålla en större "lokal stam" av rönnbärsmal. I brist på säkrare forskningsresultat får man som vanligt bara konstatera att hur man än vänder sig har man rumpan där bak...

Micke

Tack för tipsen om oxelförsöken. Och jag håller med - att kontrollera rönnbärsmalen bevisligen med den ena eller andra åtgärden tarvar gigantiska forskningsområden.

Det verkar på mig som om rönnbärsmalarna är beredda att flytta på sig rätt långt, men att de inte flyger ihjäl sig om de finner ett äpple på vägen. Även om populationen minskar när det inte finns rönnbär så lyckas ju ändå en hel del malar äta sig igenom många äpplen. Då är det bättre att ha en och annan rönn som ändå är förstahandsfödan resonerar jag. Kanske sparar det några äpplen.

Men om det visar sig vara helt fel tänker jag nog ha en och annan rönn i närheten ändå.

Hej!
Jag har en anteckning om att följande äpplen är resistenta:

Urshults kungsäpple
Rönett
Mecklenburgs kungsäpple

Ovan nämnda tre sorter lär vara så snarlika att de ofta beskrivs som en och samma.

Dessvärre har jag missat att anteckna källan till påståendet.


// Johan.