Duvan kom gående emot mig som om vi våre gamla bekanta och där satt jag med tappad haka. Den ville dock inte ha någon närmare kontakt utan "kurrade" lite förnärmat när jag ville klappa den. Den satte sig på en sten strax intill mig och blundande medan jag satt orörlig och beordrade maken att hämta vatten och bröd. Efter att ha druckit lite vatten, sett sig omkring och konstaterat att vi inte tänkte skriva något brev, som den kunde leverera? trippade den vidare in till grannen innan den blev bortshasad.....
Finns det någon här som kan sprida lite ljus över duvors liv och leverne?
