sa en gammal farbror på Blackebergs sjukhem avd 36.
Ett program som jag rekommenderar alla... både ung och gammal att se.

Att vandra i glömskan heter programmet som kommer i repris i SVT onsdag 22/9 och fredag 24/9.

Jag måste säga att jag blev otroligt berörd av programmet
Min svärfar har alzheimers så den gamle mannen påminde mycket om honom... men det har inte gått lika långt hos oss än!

Men jag skrattade när han undrade hur hans fru såg ut när han skulle ge henne blommorna!

Just nu är ett UR program i SVT1...Veteranteve... tanten som han pratade med nyss berättade att hon ordinerats 8 st Dexofen/dag ... hon hade stenkoll på medicineringen... hade Fass.

Tror nog att många gamla medicineras extra mycket bara för att de då ska vara "tama" och inte ställa några krav.

Såg också programmet och blev lessen Aldrig jag vill avsluta mitt liv så, vill dö snabbt, helst när jag gräver i rabatten och vid mina sinnens fulla bruk..........

Bra att man inte vet

Får väl erkänna att jag grät mig igenom programmet... är ju sååå rädd att hamna i den situationen. .. tokigt...vet jag det är, men...

Åh rackarns också! jag missade programmet, får lov att ställa göra timerinspelning av reprisen annars missar jag väl den med.

Såg också programmet som rörde upp en massa känslor.

Kära lilla pappa som gick bort för 5 år sedan. Bodde sista åren på ett sjukhem och var "helt borta". Första tiden längtade han hem, men mamma orkade inte!

För två år sedan dog mamma, 99 år, helt klar. Flyttade från radhuset ett år tidigare till ett äldreboende. Hon längtade också hem men förstod och förlikade sig med sitt "öde".

Och snart är man kanske där själv!

ja jag säger de dom som inte såg programmet bör se till o inte missa reprisen

så förstår vi än mer att det är idag i nuet vi ska se till o leva

Inte tokigt alls. Orkar inte se såna program... Blev ledsen av att se Solbacken-serien fast jag visste att det bara var "hittepå".... Jag vill bli många år men jag vill inte bli gammal.

Visst ska man leva i nuet... Inte kan man leva sen. Sen... går ju inte! Säg nån som levt sen. Alla har ju levt tidigare eller lever nu. Går inte att leva sen!

Såg också programmet. Det var fint, fint skildrat, men "svårt".
Det är inte lätt att bli gammal, och "förfalla", och vara medveten om det.

För sjuttioelfte gången kommer jag nu att citera något som Mark Twain lär ha sagt på sin ålders höst:
"Jag är en gammal man och jag har upplevt många hemska saker - de flesta hände aldrig."

Det visar hur "dumt" det är med rädsla. För rädsla är ju verkligen dumt! Det allra mesta man är rädd för, inträffar faktiskt inte!

Det kan inträffa något annat (som man kanske kunnat vara rädd för, om man vetat om det), eller så händer det helt enkelt aldrig något "farligt" alls!
Det enda rädslan gjort då, är att förstöra den tiden man hade, då allt hade kunnat vara BRA.
Rädslan förändrar ju inget, bara fördubblar.

Inte heller är man mindre levande "idag", för att man kommer att dö "imorgon".
Det "lustiga" är, att ju närmre man själv varit "död och svårigheter" och överlevt, desto mera klarar man att uppskatta varje uns av liv, och "det stora i det lilla" i livet.

Morgondagen vet vi inte ett enda dugg om.

Jo att tänka på att man en gång blir gammal och orkeslös och kanske tom sinneslös är något som ger en kalla kårar. Man får bara hoppas att man får ett eller flera barn som kan ta hand om en istället. Eller så flyttar jag helt sonika till ett land där man erbjuder *bättre* äldrevård. Japan står högt upp på min lista...

Hoppas iaf att man när jag blir "gammal" har kommit på ett bättre sätt att ge mediciner än i tablettform, för det är det hemskaste jag vet (att svälja tabletter). Finns det inte i brus-form så tar jag det inte..

Huiamig

/Henrik - som är 25 år men ständigt oroas av tiden då man blir gammal....

Jag såg också programmet och tycker att det var mycket bra, gjort på ett mycket fint sätt.


Tittade även på Veteran TV.

Elisabeth

Blev också otroligt berörd av programmet, men tyckte samtidigt det var så mysigt med dom som satt och höll om varandra.
Tänk om alla som är ensamma fick chansen till den kroppskontakten.

Just det här också att man ibland minns och ibland när de invanda mönstren bryts så blir man helt förvirrad, även om man varit hem till sig själv, det berörde mig mest.

Bävar också för att bli så där.

Vad jag förstår finns idag inte någon traditionell äldrevård i Japan. Yngre generationen har tagit hand om den äldre. Nu när man börjar likna det västerländska levnadssättet skapar man också västerländsk åldrevård.
Så har jag åtminstone fattat det då japaner ett otal gånger varit här på öa för studiebesök på våra demensboenden, och våra "bossar" varit i Japan och "inspekterat"
Anki

Tänk om jag blir sådan, min pappa var dement och det var hemskt att stå o se på.

Min mor var dement de sista 2 åren, jag kunde ingenting göra eftersom jag bodde så långt ifrån. Det kommer ständigt att tynga mitt samvete så länge jag lever. Det måste vara bättre att försvinna med en knall, slippa all förnedring som äldrevården innebär. Trots alla duktiga människor som jobbar där, dom får inte tid helt enkelt. Jag skulle önska samma förmån som mina hundar, en spruta när det är dags.

Jag håller med dig! Det måste vara förfärligt att ibland minnas och då också förstå varför man är där man är...
Bättre för personen själv att vara "borta" hela tiden i så fall.

Min svärfar som fortfarande bor hemma säger under sina pigga, klara stunder att "den där sjukdomen alzheimers, den är inte så farlig!" men sedan andra gånger när han är lite mer nere men fortfarande klar, kan han tala om sjukdomen och vara orolig inför framtiden...beroende på hur "klar" han är.

Tyvärr så lider nog svärmor mest eftersom det är hon som får ta hand om honom när han inte minns ... och då minns han ju inte heller att han har sjukdomen!

Ja just det! Tänk om man fick välja hur man får "lämna in..."

Min morfar fick just ett sådant liv! Levde o var pigg, till den dagen då han var 85 år och gjorde morgongympa med mormor. Då gick han hastigt bort...(kroppspulsådern sprack tror jag..) hann aldrig lida! Mormor är nu 89 år och lika pigg hon o klarar sig helt själv!

Att vandra i glömskan

Övrigt: Svensk dokumentär från 2005. Möte med några människor på Blackebergs sjukhem för dementa. Text-tv 299. Repris från 18/9.

Idag Kl 13.00 i SVT2