Jag läste i dagens SDS om en kille på 27 år som hade annonserat på Blocket efter plasmaTV för max 16 tkr. Jodå, han hade fått napp. En kille utanför Lund hade fått tag på ett konkurslager och hade flera till salu. Priset var fantastiskt, bara 10 tkr/st.
Sagt och gjort, köparen raggar tag i kompisar, får beställning på ytterligare sex apparater och åker till Lund med en postväxel på 70 tkr. Det blir ju dyrt med frakt och det är ju bäst att göra upp affären mellan fyra ögon.
Affären görs upp på en bakgata i Lund, säljaren ville inte ha postväxel så killen med sambo fick först växla in postväxeln mot kontanter.
När säljaren slutligen fått som han ville säger han till paret att vänta på gatan. Han skulle bara gå och hämta bilen där alla tv-apparater fanns.
Självklart kom han aldrig tillbaka. Jag bara undrar. Det känns VÄLDIGT godtroget. Hade ni gjort så? Lämnat över pengar och sedan släppt iväg personen utan att ha fått varor? Och dessutom förvissad om att det är stöldgods man tänkt köpa? Det blev en dyrköpt läxa för killen. Tänk att komma hem och berätta detta för kompisarna. Jag skulle inte vilja vara i hans kläder.
