Go'kväll i stugan!

Jag håller på att plantera lite träd på min 2500 kvm stora, kala f.d. åkerplätt och nu undrar jag hur många meter som man bör ha mellan fruktträd som äpplen, plommon, päron och moreller. Jag har försökt att läsa på lite och i en del böcker står det 4-5 meter, i andra står det 10-12 meter... Har ni några bra förslag? Sneglar lite på grannens 30-40åriga äppel/päronträn och där är det ungefär 5 meter mellan varje.

Mvh Ulrik

Roligt att få plantera en hel fruktträdgård på en gång!

Om du planterar äppel- och päronträd är 10-12 meter mellan stammarna att rekommendera. Som fullvuxna blir de 8-10 meter i diameter. Undantag är om du har äpple satta på så kallad svagväxande grundstam, de blir mindre och ca 6 meter i diameter (kronbredd).

Plommon blir 4-5 meter i diameter, kronbredd.
Moreller ca 10 meter i kronbredd.

Om man planterar äppelträd närmre en stig eller gångväg än 5-6 meter kan man redan från början stamma upp och planera beskärningen för stigen, så att man får gånghöjd under krongrenarna sedan. Bättre beskära medan grenarna är små, än att såga stora grenar sedan som skapar röta och förkortar trädets liv betydligt. Man kan alltid höja kronan genom att stamma upp ett träd, också om det endast sker på ena sidan.

Men att plantera äppelträd närmre ett annat äppelträd än 10 meter är att be om problem för sig själv och nästa generation. Även med 10 meters bredd kommer de yttre grenarna att gå samman ett stycke, men inte så mycket att man måste beskära hårt inpå trädet. Din granne kommer att bli tvungen att kapa hårt i sina träd för att de inte ska växa in i varandra och skugga stora delar av frukten - om han inte gjort det redan.

Håller med Cilla, vi har ca 50 år gamla äppleträd och visst växer de i varandra!

Men, en fördel finns om två står ganska tätt --------------HÄNGMATTAN!

Absolut - hängmattan är MYCKET CENTRAL i äppelträdsvården!!!

Jag menar det verkligen. Inget får en att glädjas så mycket av sina gamla kära fruktträd som att kunna ligga och gunga under deras kronor... Likadant med barnens klättrande. Låt barken flaga och ungarna klättra - det är så man lär sig att älska träd från början. Och katterna... Se till att de har riktigt bra stammar eller iallafall bra bastklädda stammar att kloa på. Också de ska kunnna njuta av trädgårdens träd.

Men det går att hänga en hängmatta mellan glesare satta träd också. Beskär man rätt kan man till och med hänga mattan i krongrenarna (och inte i stammen)!

Ja, äppelträd anpassar sej.
I Kivik är det inga 10 meter mellan dem... för de ska inte producera 50 år.
De nya små sorterna blir inte så stora heller.
Jag har inte så många meter mellan mitt äppel och plommonträd;
jag vill att de ska växa in i varandra och bilda ett tak av vita blommor!

Todeloo,

Jag kommer att köra 1,5 meter emellan mina svagväxande träd - och jag har ambitionen att göra spindelträd av dem - tror jag :-) och odla dem två-dimentionellt med.

Men det är nästan minimum :-) ja förutom kordongträd då. A2 stam behöver man längre avstånd med helt klart!

Hälsar Ingrid

Kommersiella äppelodlare har inte målsättningen att kunna ha hängmattan i sina träd, och inte att barnen ska kunna leka i dem heller. Det är roligt att experimentera med spindelträd mm som de använder, men det blir trädbuskar som inte ger så mycket annan glädje än frukten.

De mindre äppelträdsorterna, dvs de som är satta på svagväxande grundstam, går inte att klättra i alls. Ofta måste de ha stöd för att bära sig själva.

Även 10 meter mellan stammarna bildar ett blomtak där grenarna når varandra. Det är ju skillnad om en stor del av trädet eller en yttre del når varandra. Om stora delar växer in i varandra dör dessa grenar och man tvingas kapa ganska grovt.

Och då blir det inga vackra blomtak!

Själv planterade jag ett äppelträd för 8 år sedan - alldeles för nära en 20-årig vacker yngling... Jag har bestämt mig för att inte beskära den vackra 20-åringen för att anpassa det efter mitt nyare. Antingen kommer jag att flytta 8-åringen eller så får det bli ett ympexperimentträd som får leva en kortare tid.

Hängmatta, klätterträd för barnen, kattens "kattfnattutlopp" då han rusar upp och ner för alla fruktträd...visst är det underbart med gamla träd!

Trots att de är gamla, har kräfta står för tätt och står för nära huset (en del) så är de mycket värda. De ger fortfarande mycket god frukt och 3 av de gamla träden är okända för pomologerna...

Nästa generation fruktträd i trädgården hamnar på annan plats och det är inte tal om att ta bort de gamla träden förrän de nya nått hängmattestatus.

Cilla, din idé om hängmatta mellan krongrenarna tilltalar mig mycket. Jag har ett familjepäronträd med Göteborgs Diamant som stam - bara 3 år gammalt som skall få växa till ordentligt. Trädets plats ger utrymme för ett riktigt stort härligt päronträd.

Nu kom jag visst ifrån ämnet lite

Vad jag menar är kirlU - du har ju plats för 10m mellan träden och det är ju toppen - kanske har du andra träd för hängmatta m.m.? Annars kan du ju alltid sätta två av träden lite extra nära varandra av hängmatteskäl? Kanske i en trekant så kan ju många ligga i hängmattor samtidigt??

kirlU vet jag inte vad det är, och inte har jag mycket plats i min trädgård heller... Men om man låter träden få nästan all höjd de vill ha så löser det många problem! (Vanligt äppelträd vill bli 5-8 meter högt, päron vill bli 10-15 meter högt).

Hängmattan kan hängas högre upp i trädet och kan därmed knytas till ett annat träd mycket längre bort.

Man slipper grovkapa så att träden får kräfta och röta. Man slipper såriga, kutryggiga, ledsna vattenskottsträd...

Var varsam med den unga familjepäronträdet Ann. Det är mycket känsligt för kräfta. Beskär med rengjorda verktyg då trädens läktid är som bäst, juli-september.

Hej Cilla,

kirlU är signaturen på den som startade den här tråden :-)

Hälsar Ingrid

Tack Ingrid. Jag tappar tråden ibland när ämnet engagerar...

Tack, jag skall ta väl hand om päronträdet. Rådjuren %&##¤?&"#¤¤/&%
skall motas bort och trädet skall få bli så stort det vill - jag minns ett gammalt gråpäron sen jag var liten - vilken syn det var!

Jag har hört något om enar som värdväxt för något som päron är känsligt för. En en (säkert 20 år) står 7m från päronträdet - gör det något?

Ja, päronrosten är en svamp som värdväxlar med vissa ensorter. På päron visar den sig som oranga fläckar på bladens ovansida och 'knöggel' på undersidan. Bladen faller för tidigt. På enarna ser man det en gulbrun gelé på grenarna.

I södra Sverige är päronrosten mycket utbredd, i övriga delar av landet är den vanlig lite här och var.

För att få bukt med den måste man ta bort enarna i stora områden. 400 meter sägs vara ett säkerhetsavstånd.

Jag blir så glad när jag läser Cillas inlägg om att se äppelträd som något mer än bara äppelproducenter. Mitt kräftdrabbade Cox Pomonaträd är härligt klättervänligt, och dess prydnadsvärde är mycket viktigare för mig än äpplena. Många andra träd i området har också kräfta, så det känns inte särskilt brått att ta bort det.

Förlåt, jag måste göra en ändring: när jag läser alla inlägg, inte bara Cillas!

Päronrost var det alltså och 400m! Då gör nog vår en ingen skillnad så den får stå kvar t.v.

Gokväll i stugan (igen)!!!

Jo, jag har bestämt mig nu.....efter visst övervägande av alla rasande roliga svar i forumet (krongrenshängmatta, etc..) så får det nog bli jäääävligt tätt, dvs ca 6 meter. Jag vill ha ett sånt frodigt tak som granen har. Visst, kan bli ett sjusärdeles klippande och etc,e tc, men jag tror nog att det fooonkar stabilt. Grannens träd står ca 4 meter emellen och det verkar funka, dom har stått där i ca 40-50 år och ger otroliga mängder med äpplen varje år (inte bara ifjol med rekordsommaren). Det roliga är att vi fick exakt samma sorter i present av några kompisar, som grannen har redan, dvs gråpäron och Åkerö-äpplen.
Och appropå trekan som någon nämnde, så är planerna att våra trän ska stå i en stor trekant, tre gånger tre trän, dvs totalt sex trän! Hmmm..kanske många tänker....vadå? Jo, så här: tre i ena raden, två i andra raden och 1 i tredje raden = 6 trän i en triangel! Blir nog en fin liten lund med tiden hoppas jag. Under där har vi spekulerat i ängsblommor och JA! en hängmatta (för två!).... Mmmmm.........ligga där, barfota och med sin käresta bredvid, lyssna på humlor och bin i grenverket och låta tanken spela mellan grenarna.....de va la gött, nu svävade jag visst iväg...

kirlU = Ulrik....

/Mvh Ulrik

Vilken glädje mer än frukten skall ett fruktträd ge?
De var det dummaste jag läst på länge. Sätter jag frukträd så är det för frukten i annat fall kan jag sätta vad som helst

när jag planterar fruktträd så har jag mycket glädje av det

bladen, blommorna, frukten, växtsättet, sorten, känslan, atmosfären den ger, att få sköta det, ge skugga under trädkronan m.m.

varför man planterar fruktträd kan bero på mycket och måste inte alls betyda att man enbart vill ha frukten. sedan är det ju ockås individuellt vad och varför man planterar.

exempel jag själv har sandpäron, ett lite ovanligare päron med vacker blomning och vackert träd. inte så vanligt i sverige vilket gör det extra intressant. frukten ja den är inte så god och blir nog inte så bra från frösådd. i detta fall är det ett frukträd men där jag inte har den för fruktens skull.

sedan för en odlare som ska få inkomst på det så är såklart frukten det man vill ha. dom bryr sig nog inte så mycket av det jag skrev ovan. men det skrev ju cilla med ''som inte ger så mycket annan glädje än frukten''.

Nu sätter jag nya äppelträd i en park med 50 befintliga, 100-åriga äppelträd. I denna park har man satt tätt, dvs 8 meter mellan de flesta äppelträd. Samtidigt har man låtit de storväxta sorterna som utvecklas absolut bäst och vackrast få större utrymme. T ex Gravensteiner som har fått stå solitärt och breda ut sig i härlig prakt. I övrigt har man i stort sett låtit äppelsorter med samma storlek växa intill varandra med åtta meters mellanrum, och något tätare där de växer över stigarna.

Där man gjort avsteg från detta har det blivit knas. T ex har ett gråpäronträd fått växa i en rad med två äppelträd på vardera sidan. För att itne gråpäronet ska ta över helt har man skurit in det och i övrigt försökt beskära det som ett äppelträd. Det blir naturligtvis ett av träden i parken som mår sämst, ger minst blom, frukt och har flest beskärningssjukdomar.

Med 8 meter mellan äppelträden i en rad blir det tätt, och de bildar gemensamma tak över stigar och områden. Sätter man sorter som blir ungefär lika stora bredvid varandra så känns "taken" och sammanväxningarna naturliga och inte som att den ena kväver den andra. Men samtidigt är det bra om träden är fria åt åtminstone två övriga väderstreck, så att de där får växa ut utan konkukrrens. Dvs med större avstånd.

I min trädgård planterar jag, som de flesta andra, tätare. Men så planerar jag inte för lång livslängd på alla träd heller, och jag tar regelbundet bort en del för att de utvecklats sämre än andra. När jag gallrar skapas en del utrymme, och där sätter jag ett nytt litet ungt träd, som får kappas med de andra och som om 10 år eller lite mer får vara med i en jämförelse och vinna - eller förlora.

När man tänker på avstånd mellan träd blir det stor skillnad vad det är avstånd ifrån, och om det är avstånd från något på en sida eller på alla sidor. Om det t ex är en husvägg närmare än 5 meter från ett äppelträd så är det en stor mörk yta som kommer att påverka en stor del av trädet. Är det ett enda lika högt träd som står i närheten, så kan de bilda "tak" tillsammans. Är det däremot flera träd närmare än 8 meter runt omkring det nya äppelträdet, så kommer man kanske inte se så mycket de första 20 åren. Men sedan kommer trädägarna att få ta ställning till vilka träd man ska behålla...

Knappast någonting är beständigt i en trädgård. Alltför täta planteringar med äpple på t ex 4 meters avstånd i långa rader brukar reultera i att inte något blir bra, eftersom man inte gallrar bort i tid. Alla träd ryker efter ca 20 år pga beskärningsskador, sjukdomar som lätt spritts av tätheten mm. Men alltför glesa planteringar, som ska se bra ut om 50 år blir heller inte alltid bra. Bättre sätta med en täthet som håller i ca 30 år så får man också tid på sig att gallra och ändå ha kvar träd som inte är skadade av närheten!

Vad sägs om att plantera på ett bra avstånd redan från början och använda utrymmet emellan till annan odling medan träden växer ihop?
Jag tror det är en bra idé att sätta riktigt starkväxande och långlivade träd som ska ges bra förutsättningar för ett långt liv. Åtminstonde så länge det inte handlar om fruktproduktionsodling.
Vi har en tradition med äppelträd i Sverige och det finns fortfarande väldigt många gamla äppelträd i villaträdgårdar. Dessa klätterträd som en del av oss har växt upp med. Jag tycker vi ska fortsätta med det.
Det tar nog bra lång tid innan det blir hängmatte och klätterträd av nyplanteringar också för den delen. Inte säkert att man själv får ta del av det ens?

Hej
om man vill plantera mellan träd det låter inte bra på grund att växter mellan träd ska ta mycket vatten och näring och blir träd svaga , om man vill göra så ska man plantera växter på höjden eller på krukor.

H:Bassam

Man kan förstås hålla ganska fritt precis runt träden. Att fylla ut med ängsblommor eller vad det nu kan vara mellan träden tror jag inte är något problem för trädet.
Faktum är att vissa växter tenderar att utvecklas kraftigare när de får konkurens enligt nya rön. Sen huruvida det blir bättre kvalitet på slutprodukten eller inte vet jag inte.

Låter jättekul! Jag är själv mer inne på små träd för att få äpplen än stora "riktiga" äppelträd för nästa generation. Är det svårt att få tag på svagväxande sorter?

/Bruno

Själv har jag tänkt sätta olika i trädgården. Framför huset står en Gravenstein, tyvärr något stympat men i övrigt än så länge friskt. Jag tänkte ta bort eller flytta ett relativt nyplanterat Alice och sätta en till Gravenstein bredvid. Personligen tycker jag om när träden inte är för höga, jag vill gärna kunna sköta det från en inte alltför hög stege, och man kan ju begränsa det tidigt utan att det blir liksom stympat.

Jag var hos en på byn och plockade fallfrukt till min cider. Dennes äppelträd var enorma. Det fanns ingen chans annat än att plocka fallfrukten, de nedersta grenarna var sanslöst högt uppe. Då blir det liksom inte särskilt praktiskt, även om man kan sätta gungor etc i dem.

Jag har grävt upp ett vackert träd som hade kräfta, och det ska jag ersätta med ett som ska få växa hyggligt fritt. Sen har jag ett hör i trädgården där det kan passa med träd på svagväxande grundstam. Och så en låg mur där jag tänkt göra en spaljé med äpplen.

Hade jag en yta att plantera på, som ett par tusen kvadratmeter, skulle jag ändå försöka hålla träden låga och lättskötta. Jag vill INTE upp 6-10 m i luften, och kan man slippa så varför ska man då det?

/Bruno

Äh, ni får väl fixa skylift!
För något mindre träd duger nog en vanlig äppelplockare och en stege.

Hej

det är bra om man satsa på klättra fruktträd för att spara mycket mark och det är lätt att plocka frukt och skötsel dem bra .

Obs

De är samma kvalitet men de från början fostrar för att blir klättrar .

H:Bassam

Lite matteberäkning:
Man kan stå på ett trappstege med plattformen på 2 meters höjd
Armarna växer ca 1.50 över fötterna och är ca 60 cm långa
Man kan hantera en äppelplockare med ca 3 meters långt skaft

--> då borde man kunna plocka äpplen på upp till 7 meters höjd

Problemmet som jag ser det är beskäring och kartgallring på höjd över ca 4 meter med detta resonemang, om man vill göra det noggrant (utan stångverktlyg).

Rolig diskussion! Det finns så smånga sätt att få fram frukt på - lågt, högt, långlivat, kortlivat...



Om du ska hålla äppelträd som är satta på frögrundstam eller A2 låga så blir det att klättra ändå. Inte med den långa fina äppelplockaren då, men med de vassa verktygen. Inte en gång per år heller, utan flera. Det är bara att välja. Men från nysatta träd är det klart att det tar en stund innan beskärningsstegen måste fram!

Hållbart i längden att hålla ett träd 50% mindre än vad det eftersträvar att bli kan det vara i t ex häckformatet. Då är det lätt att beskära ett par, ibland tre gånger per år.

Å andra sidan är det väldigt kul att experimentera. Fast själv har jag nästan helt slutat att prova olika formbeskärningar med starkväxande grundstammar för träd som jag vill ska hålla mindre former. Just när de börjar ge några mängder med frukt i 10-årsåldern, börjar också problemen med strukturerna som ofta inte håller. Det blir knäck i lodräta grenvinklar och behov av uppstöttningar lite här och var, behov av grövre beskärningar som förfular mm.

Jag testade olika slags svagväxande grundstammar i början. Sedan fick jag årligen äpple på A2 som blev över, och så började jag spaljera och formbeskära dem. Nu övergår jag till svagväxande igen och kommer att sätta de flesta starkväxande på ställen där de kan få bli stora, vackra, frodiga kronträd.

Jag

Att beskärar frukt träd tre gångar på året det låter mycket , att behåller formen som du planera från början inte så svårt men behöver bara duktig på beskärning.

Obs
Avstånd mellan dem beror mycket på vilket uppfostran dem häckar eller stora eller mindre , på grund att finns balans mellan rötter och krona.
H:Bassam

När man vill något helt annat med en växt än den genetiskt strävar efter får man jobba mycket... Därför rekommenderar jag ofta att man från början väljer träd som i sig själva får ungefär den storlek man vill ha.

Försök att "uppfostra" träd finns det tyvärr allt för många exempel på. Mängder av beskärningar som visserligen ökar svampars framfart och mångfald och därmed bidrar till ett rikt biologiskt liv. Men som också leder till att träd, särskilt äppelträd, inte ens når halva sin möjliga livslängd.

Som du säkert vet Bassam räcker det inte att skapa "balans" genom att skära i kronan. Om du föreslår uppfostring av ett äppelträd till en mindre storlek än det är byggd för måste du också rotbeskära. Och det blir mycket jobb det!

Trappstege är okej, men att manövrera verktyg på tre meter långa skaft kan jag bara glömma. Det blir dessutom stor risk att skada fruktsporrar etc.

Jag håller med om att detaljskötsel blir också problematisk, som att kartgallra, beskära med viss precision och att ta bort äppelmumier.

Jag hade gamla äppelträd i förra trädgården som fått växa fritt. Det blev en massa beskärning i alla fall att rensa i träden och ta bort döda grenar etc. Att plocka med träden tre gånger per år verkar vara standard hur man än gör. Varför då inte lika gärna lägga ner det arbetet på att få träden lite mer praktiska?

Det bästa är nog att utgå ifrån svagväxande träd, om det inte är just mest ett prydnadsträd man är ute efter.

Jag tycker det verkar som att hur man än vänder sig, har man rumpan bak när det gäller äppelträd.

Spaljéträd ska man ju sköta noga. Det roliga är ju att det som är okej på spaljéträd, ja, det som de kräver, är liksom "förbjudet" på kronträd, för då får man helt plötsligt problem med vattenskott och svampar och livslängd, trots att det är samma sorter.

Ett spaljéträd kapar man till slut toppen på när man nått höjden på spaljén. Men samma åtgärd på ett kronträd verkar bannlyst och resulterar bara i vattenskott och sämre skördar.

Själv strävar jag inte efter buskiga jätteäppelträd som ska stå i tvåhundra år. Det är jag för egoistiskt för, och med tanke på hur äppelträd stympas och missköts utan att man tar vara på äpplena i granngårdarna så tycker jag det verkar vara en väl vild chansning att satsa på kommande generationer. Om ett träd klarar sig i 25 år och ger frukt tidigt så är jag nöjd. Sen börjar jag ändå bli för gammal. Fast något träd är jag sugen på, om det är möjligt utrymmesmässigt, att släppa och låta växa naturligt med varsam skötsel. Men i det fallet blir det inte äpplena som blir det viktiga. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Klänga, klättra och sköta blir det ändå, om man inte vill att det blir svårplockade äpplen som är lättast att bara låta ramla till backen. Vi sköter ju allt möjligt i trädgården, till och med sådant som inte ens ger något som vi kan äta. Att behöva ge sig på äppelträden tre eller fyra gånger per år ser inte jag som ett problem i sammanhanget. Det har jag gjort förut och fått bra med äpplen ändå. Men visst blir det till slut problem med vissa träd, fast de gamla träden blir lätt fula ändå när man måste stympa bort döda grenar eller kräftsår eller grenar som växer in i byggnader eller ut över garageplatser - en ibland ofrivillig formgivning av träden - och varför är det helt plötsligt okej bara för att träden är gamla och man tar bort det som är sjukt och dött? Nej, då har jag hellre ett utbytningsprogram, ett rullande schema för träden där det löpande byts ut. Men när det är dags för mig att lägga av kan jag tänka mig att sätta träd som kan få växa när jag pensionerat mig på äppelfronten och tröttnat på att ta hand om äpplena. Jag kan ju ha "tur" och leva så pass länge att jag kan få njuta av dess skugga.

I mitt fall bör jag utgå från svagväxande sorter. Men det verkar finnas träd som är starkväxande i början men som stannar av i växten med tiden, ett sådant lär vara Mantet. Häck och spaljé låter också bra, fast det blir rätt mycket jobb förstås.

/Bruno

Hej Cilla


(Bassam räcker det inte att skapa "balans" genom att skära i kronan. Om du föreslår uppfostring av ett äppelträd till en mindre storlek än det är byggd för måste du också rotbeskära. Och det blir mycket jobb det! )

Du har rätt Tack.

Bassam - då förstår vi varandra.

Bruno - roligt att läsa dina inlägg. Jag jobbar just nu hårt i en park med "buskiga jätteäppelträd" och hinner därför inte svara så mycket.

Jag tycker det låter som att det passar dig bra att ha träd som sköts som fristående spaljéer, som för mig är det du beskriver... För mig som har frukt i alla möjliga former finns inget fel i att sköta vissa fruktgivare för att de ska hålla i 20 år, och andra så att de ska hålla länge och också kunna ha flera funktioner än att ge frukt.

Det viktiga är att man inte tror att det går att omforma och samtidigt ha långlivade träd.

Tack för att du uppskattar det jag skriver - det är en fröjd att läsa dina inlägg och dessutom ta del av din kunskap och erfarenhet, Cilla!

Jag har ganska begränsad erfarenhet och har bara varit tvungen att lägga ner massor av jobb på de gamla förbuskade äppelträd som jag tagit över. Behöver det vara så? Om man givit ett äppelträd en bra grundform i unga år utan att ta toppskottet, går det att släppa det när det börjar bli stort utan stor skada, eller blir det till slut ändå tvunget med årlig skötsel på uppemot sex meters höjd eller högre?

En av mina drömmar är en äppelhage, varför inte med betande får som motas bort när äpplena börjar falla. Cider ställer nämligen inte så höga krav på fruktens utseende. Nu säger jag kanske emot mig själv sedan tidigare eftersom min syn på det är att det hanterings- och kvalitetsmässigt kanske inte är det bästa, men det går bra att plocka det som fallit till marken, om det är sorter som tål att falla på det sättet, och det görs även traditionellt på sina håll t ex i Frankrike. Då kan man släppa äppelträden fritt. Men alltså, min fråga är - hur fritt kan man släppa det och det fortfarande ger hyggligt med frukt? Vad är minimum av jobb att lägga ner på ett äppelträd utan att det blir dåligt?

/Bruno

Mycket riktigt är jag särskilt intresserad av den fristående spaljé jag planerar just nu och vad den kan ge. Samtidigt har jag plats för ett par dvärgträd och två fullstora också. Men spaljén är jag särskilt nyfiken på, hur mycket jobb det blir, vad den kan ge i förhållande till den yta den tar, och vad den tillför trädgården.

Här har jag hittat en som driver upp väldigt små äppelträd och hävdar att det är väldigt lite jobb med det:

http://www.midfex.org/yale/intro.html

Jag misstänker att en spaljé kan ge mer per ytenhet än vad dessa minidvärgträd kan göra. Eftersom spaljén är tvådimensionell kan jag tänka mig att den kan få bli 2,5 meter hög. Det blir inte särskilt trassligt att flytta stegen utefter "äppelstaketet". På den höjden kan jag tänka mig att få plats med 6 grenvåningar.

Sen måste man troligen sätta sig in i väldigt noga i äppelträdets funktion. Jag gissar att sporrbeskärning och föryngring av grenar kan bli åtgärder som är aktuella så småningom för att ge spaljéträdet lite extra liv. Och beskärning som kan locka fram grenar där sådana fattas. I Nya Beskärningsboken finns lite tips hur man kan göra.

Jag har tänkt mig en spaljé med horisontella grenar och 2 m mellan träden.

Det är lite roligt med dvärgträden, att det är just vid lekstugan de passar. Och så ett par fullstora träd runt huset, som är från 40-talet, och äppelträd hör liksom hemma i en sådan trädgård som ju ofta hade fokus mot självförsörjning. Och, Cilla, jag kan tänka mig att vara varsam med just dessa träd, som ska få bli stora och växa efter sin natur.
/Bruno