Har letat som en tokig efter en av våra dagstidningar för nån vecka tillbaka där det skrevs om en pappa till ett kroniskt sjukt och handikappat barn som skrivit en bok med titeln "Att leva det liv man fått"
Har nu försökt googla på titeln för att hitta boken, tidningen har jag naturligtvis slängt.
Jag har de senaste veckorna grunnat just på titeln och kommit fram till att den är genialisk.

Vi har haft det skittufft i vår familj, javisst, men det är ju det liv vi fått!
Alltså måste vi leva det och inte tänka "om inte" om allt det jobbiga, bara se framåt och inte slänga blickar över axeln och längta tillbaka till den drägligare tiden.
Att leva det liv man fått, göra det bästa av det och inse att ödet eller vad det nu är hade just det här livet till oss.

exact o knega på me de som finns att jobba på o spara drömmarna kanske modifiera dom lite vartefetr tiden går
men ändå plocka dom pärlor man får på vägen för dom finns
man får inte låta dom falla ner i springorna under tidens gång

Precis! Igår är förgången tid och det tjänar inget till att gräma sig och ödsla energi på något som man inget kan göra år.

Precis så försöker jag leva, och jag blir bättre och bättre på det för varje år.
Birgit Ek

Ingen vet vad som väntar en nästa dag, och det är en njutning att kunna njuta av den tillvaro man har idag

AnnA

Under sommaren som har varit kom jag verkligen underfund med detta:att detta liv är det liv jag har fått och det bästa för mig är att leva och njuta så mycket jag någonsin förmår.
Jag riktigt känner hur allting har förändrats och det till det bättre, när jag är nöjd tacksam och glad så att säga ifrån djupet av mitt väsen

Jag vill gärna dela med mig av en liten berättelse jag läst och sparat och som kan passa på det här temat. Den kan man lätt översätta till andra saker som kan hända en i livet.

En annorlunda resa:

Välkommen till Holland av Emily Pearl Kingsley (fritt översatt till svenska)

Jag blir ofta tillfrågad att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delar denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det så här...

När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer. Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, Gondolerna i Venedig. Du lär Dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D... Du packar Dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger, "VÄLKOMMEN TILL HOLLAND"

"HOLLAND!" halvropar Du. "VAD MENAR DU MED HOLLAND? "JAG HAR BESTÄLLT EN RESA TILL ITALIEN! Jag ska vara i ITALIEN! HELA MITT LIV HAR JAG DRÖMT OM ATT RESA TILL ITALIEN!

Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste Du stanna. En viktig sak att komma ihåg är att de har inte tagit Dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats full av farsot, svält och sjukdom. Nej det är bara en annorlunda plats.

Så Du måste gå ut och köpa nya resehandböcker. Och Du måste lära Dig ett nytt språk. Och Du möter en helt ny grupp av människor som Du aldrig har mött tidigare.

Det är som sagt en annorlunda plats. Det är en långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit där ett tag och Du har hämtat andan och sett Dig omkring så börjar Du lägga märke till att Holland har Väderkvarnar, Holland har Tulpaner och Holland har t o m Rembrandt.

Men alla Du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.

Och då säger Du kanske till Dig själv; "JA, DET VAR DIT JAG SKULLE, DET VAR VAD JAG HADE PLANERAT".

Men om du ödslar Ditt liv med att sörja över det faktum att Du inte kom till Italien, så blir Du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.

Översatt av Monika Johansson-Juntti 1994.

Så himla bra!

Mycket tänkvärt!
Välkommen hit *Grodan* ser att du är ny medlem

Mycket talande berättelse och jag är så glad att jag har hamnat i mitt"Holland" och är fullständigt tillfreds

Tackar tackar! Det är roligt att vara här!

Välkommen grodan

Tack maudan!
Ni är så gulliga här.

Du kommer garanterat att trivas hos oss..

Jösses vilken härlig liknelse, man vart riktigt rörd Första gången vi (jag och sambon) skulle till Italien så hamnade vi också i Holland, det var 1973, sen har resorna avlöst varann. Livet är juh en bergochdalbana när man hamnat på "fel" destination, men det är smälla man får ta, det som inte dödar stärker. Nu idag har jag en mycket stor och stark familj, många motgångar har vi haft, och många motgångar är vi mitt upp i. Välkommen hit Grodan, texten va´underbar.

Tack för välkomnandet reserv!

Jag har också hamnat någonstans där jag inte räknade med, t ex i "Holland", på grund av sjukdom i familjen. Jag försöker lära mig att leva där. Tar fram berättelsen ibland och blir lika rörd varje gång!

Ska ta med mig den berättelsen på resten av vägen jag har framför mig.
En jättebra liknelse.
Mina resor har slutat med nödlandningar lite överallt, tar sats för en ny tur, får se vart jag landar, åker ospecificerat denna gång.
Utan alltför stora förväntningar

Jag fick rysningar av den berättelsen... kan tänka mej att ungefär så måste det vara!

Jag har nu hittat artikeln, han som skrivit böckerna heter Tomas Sjödin

http://www2.unt.se/frameset/1,1805,55,00.h...lecteditem=text

Tack för den länken!
Mycket tänkvärd läsning.
Citat "Vi ser inte på livet som 'vad hemskt det är' utan försöker göra det bästa av det som är vårt liv, det som blev vårt liv."

Ja, det kan vara finfin balanskonst att inte bli fatalist, försöka göra sitt bästa och ändå kunna vara nöjd.

visst...livet är en dans på rosor...ibland på bladen och ibland på taggarna
men vad gör man om hela livet är en dans på taggarna?
att leva det liv man fått låter jättebra...men om det livet bara har sorger då?

Men inte kan ett liv bara bestå av sorger.. det kan du väl inte mena på fullt allvar

jopp...det kan jag
tycker att så fort man börjar komma på rätt köl, så kommer nästa dråpslag...
tror att en del mäniskor är födda till att få problem

Men jag då... som vet att jag så småningom kommer att kvävas till döds ( om jag inte har turen att få en massiv hjärtinfarkt).. Inte sjutton tycker jag at allt är grått och trist.
Vi har alla att ta tillvara på tiden och göra det bästa av den. och förresten så kan vem av oss som helst råka ut för olycka och Vips... vara borta... inom nån minut.

mmmm....jag vet
men ibland blir det fööör mycket av negativa händelser....
och lite för tätt....men det blir kanske bättre
råkade ut för en sådan olycka...men överlevde av någon orsak....

Så gott att du klarade dig

har samma känsla ibland, att det drabbar mig hela tiden, när det börjat bli lättare luft att andas så kommer nästa slag och man far i golvet igen.
men faktiskt har jag lärt mig att se de små glimtarna, det är svårt, men det går. Och på någe´sätt lägger man inte märke till dem för allt mörka tar över.
men hittar man en lite guldglimt så får man minnas den och man hittar fler så småningom, bara man orkar tillåta sig att se dem.
själv har jag inte orkat ensam utan fått hjälp utifrån.

jag med

Så där har jag också känt Peijori, att det aldrig tar slut, men det gör det, någon gång.

tja...hoppet är det sista som sviker ...så jag håller tummarna för en vändning

Om du bara visste hur mycket jag
känner med dig när du skriver så här.
Nu tror ju inte jag att du inte har några
stunder av glädje/lycka.
Men jag håller med dig, en del är inte bara födda
till katastrofer/problem, utan det står skrivet i pannan
på en ; att, här är jag, kom hit, det är jag som ska
ha "problemen".
det är inte

så sällan som jag ber till
högre makter om ett enda år utan katastrofer.

Men där emellan finns det stunder av lycka
och glädje.
Annars vore vi inte här pejori.
En varm kram från mig till dig
/Evgeni

tack
kramar kan man aldrig få för många av

Kramar ifrån mig med Pejori