Kan man gräva upp ett gammalt päronträd o fylla se´n m ny jord o
plantera ett plommon, t.ex Czar??

självklart kan du gräva bort attträd och sätta ett nytt där.

Lite orolig; har ju hört att jorden skulle vara "utarmad"??

blanda gödsel i gropen då?



Vi får invänta på Cilla eller Big Garener på bättre svar

Om jag förstått expertisen rätt ... :

Gräv ett stort och djupt hål. Fyll sen tillbaks jorden i ungefär samma ordning som den grävdes upp, dvs. blanda inte ytjord med alv men skapa en stor lucker volym. Har du överskottsenergi snackar vi om kubikmeter.

Plantera.

Gödsla inte träd vid denna årstid, vilket kan minskar vinterhärdigheten, gödsla på våren ist. för att främja tillväxten.

Om plommon och päron går dåligt ihop vet jag inget.

Tack för era svar!!

Jag har sett en 'trädexpert' här på forumet som rekomenderar att man blandar lite organiskt material i gropen också när man djupgräver, t.ex. gamla löv eller dyl.

Det är också bra att låta det bli en kulle där man planterar, dels för ökad dränering, dels för att kompensera för att jorden sjunker ihop med tiden.

Tack!! Ni är väl fantastiska!!

Här är två beskrivningar av plantering av träd:
http://www.zetas.nu/Inspiration/Inspiratio...aplantering.htm
http://www.juniper.se/tradvard/plantering2.htm

Jorden kan vara trött efter ett träd, men flest risker att överföra brister och sjukdomar mm är om man planterar träd av samma slag som vuxit på platsen förut.

Flest orsaker till att unga träd dör av plantering som jag ser är på grund av att
- planteringen gjorts i liten grop istället för en vid växtbädd
- trädet vattnats för lite
- trädet satts för djupt


Äppelträd som satts för djupt, i för litet hål som fyllts med köpejord. Vattnet från omkringliggande mer lerhaltig jord rinner ned i nya hålet och jorden håller vattnet som en tvättsvamp. Trädet drunknar. Dessutom växer här starkt gräs över rotområdet som bidragit till att trädet kvävts.

Planteringsjord ska man inte slösa sina pengar på, innehåller över 90% torv., blivit sämre de senaste åren. Bättre med 50 liters säckar Kogödsel som man blandar i den befintliga jorden. Och lite egen kompost.

En liten varning kan utfärdas för att blanda i för mycket och dåligt nedbrutet organiskt material i gropen. Risken finns för kvävebrist och gasbildning eftersom organiskt material behöver syre för att brytas ned. Finns inte syre i tillräcklig mängd bildas nitrösa gaser. Samtidigt kräver mikroorganismerna som bryter ned organiskt material i sig kväve så på kort sikt minskar kvävetillgången i marken vid ökad nedbrytning.

Faran med ovanstående bör man vara medveten om, men det som Cilla har listat är betydligt viktigare att ta hänsyn till.

Jag vill styrka det Hannele och Birger skriver:

Köpejord innehåller för mycket torv, och ofta för mycket av den sort som packar ihop sig. Köpe-kogödsel innehåller ofta bara 20% torv, och det är mer lagom.

Jag har inte sett något ungt träd dö av att man lagt löv och annat inte nedbrutet organiskt material för långt ned, men jag vet att det kan ske av gaserna som bildas. Själv lade jag tidigare torra löv ganska långt ned i växtbäddarna, men sedan jag en gång ett par år efter grävde upp dessa områden insåg jag att det inte var bra. Löven var fortfarande hela, svarta och luktade mycket illa. Ingenting som liknar naturens egna nedbrytningsprocesser alltså. Kan inte vara bra för ett träd eller buske att stå i sådan smörja!

20 cm ned säger expertisen att man kan mylla med kompost, gödsel mm. När det inte är styv lerjord brukar hålla mig vid de sista 30 centimetrarna och har sedan dess inte råkat ut för illaluktande eller konstigt nedbrutna löv, pinnar, kompost mm.

Hellre än att blanda kogödsel och kompost i hela växtbädden ända ned i botten tror jag på att blanda den befintliga jorden/alven eller vad man har, med grov sand eller grus. Det är på toppen man kan använda "godiset" man köper eller har i komposten.

detta är för vedartade växter alltså. För solrosor har jag 1,5 meter djup kompost på ett ställe och de mår de mycket bra av! ;-)

Till Cilla
Angående trädplantering.
Jag läste just ditt inlägg den 10 okt. Både intressant och lärorikt.
Kom då att tänka på en artikel jag läst i Sveriges Pomologiska Förenings årsskrift från 1901. Även då diskuterades det om hur man bäst skulle få nysatta träd att växa.
Det stod följande att läsa:
"Vill man tillföra de unga fruktträden mera näring, än hvad den jord, hvari de stå, har att bjud dem, kan man lätt och utan fara göra det genom att vid planteringen omkring trädens rötter lägga grästorfjord i stycken så stora som en knuten hand och tämligen fast tillpacka dem. I denna grästorf finna de unga träden en ypperlig näring."
Från en gammal trädgårdsmästare har jag fått rådet att vid plantering av pioner lägga uppochnervän grästorv i botten på planteringsgropen.
Numera gör jag alltid så både när det gäller pioner, buskar och träd.
Jag tycker att det fungerar bra.

Grästorven som jag får över då gräsmatta blir rabatt, lägger jag i en speciell komposthög. Det blir mycker bra trädgårdsjord av detta. Använder den vid nyplantering där jorden verkar lite svag.

CATO

Intressant erfarenhet Cato! Själv har jag helt övergivit att lägga grönt material långt ned. Om jorden består av ler eller jag grävt ned till alven tror jag på nutida trädplanterare, dvs att det finns risk för att gaserna vid nebrytningen blir skadliga för trädet. Men har man sandblandad jord eller mycket torr, mager skogsjord kan det säkert gå bra! Säkert kan det gå i sprängstensmarker också.

I ler eller packade moränjordar jordförbättrar jag med grus och sand i botten av växtbäddarna, och ger godiset i översta jordlagret. Numera tillför jag mer näring i form av kogödsel, gödselvatten i en soppa bestående av hönsgödsel och nässlor under försommaren än vad jag gjorde tidigare. Samt gräsklipp och grönrens ovanpå växtbädden. På hösten får de träd jag har tid med ett tjockt lager höstlöv över rötterna.

På ett område där jag gjort en trädplantering består jorden mest av sand. Där experimenterar jag med att vattna ned ler. Löser upp lerklumpar från ett näraliggande ställe i hinkar och vattnar ned. När träden blir stora får de naturligtvis klara sig själva, men det är kul att experimentera!