Där låg Sedumen, i stark press, i totalt mörker, utan jord eller tillstymmelse till vatten. I tre långa veckor låg den lilla plantan i väntan på att jag skulle få tid att montera den på ett herbarieark.
När jag sedan började bläddra bland gråpapprena och skulle montera upp sommarens skörd och turen kom till den lilla Sedum acren upptäckte jag något mycket märkligt. I yttersta spetsarna på de köttiga små stammarna fanns flera stycken kritvita levande skott. Skott som hade börjat växa inne i herbariet! Tala om att vara seglivad! Jag trodde först att jag hade fått mask i herbariet men när jag satte luppen till såg jag vad det var.
Heder och vördnad åt Sedumen säger jag bara!
Kalle
