För en gångs skull var jag tidigt ute på den första morgonrundan med vovvarna och allra först mötte vi mannen som kör sopbilen och jag tänkte vad vore samhället utan

Alldeles strax efter såg jag en polisbil och jag

Direkt efter det mötet kom det Ambulansbilen och tankarna mina for till gången i vintras då dessa personer; man och kvinna kom hem till mig då jag hade svårt att andas.

Bara liten stund senare kom det en bärgningsbil men då fick jag inga tankar; jo det fick jag visst:att jag skulle skriva om dessa möten hä

jodu silos...utan den offentliga sektorn står vi oss slätt
dom som behövs mest, är dom som tjänar minst....det borde vara tvärt om

Ett samhälle klarar sig utan politiker en hel månad (tror jag) men en hel månad utan sophämtare,poliser,ambulanspersonal och bergningspersonal.... skulle innebära ett samhälle som är MYCKET stökig!!!!

Det är jo konstigt och hemskt att de har inte har bättre löner

Klokt sagt...

Har precis ställt ut min soptunna vid vägen för att få den tömd idag.

kommer ihåg, för en herrans massa år sedan, när sophämtningen strejkade ihop med resten av komunals medlemar
då märkte man hur viktiga dom var/är för att samhället ska fungera

När jag ser dessa sophämtare så brukar jag sända en tanke av tacksamhet till dem och ibland säger jag tack till de själva och likadant gör jag då jag möter Brevbäraren och killen som gör rent i trapphusen

Ja, du är klok du, Solis!!

Ingen märker om chefen är borta en vecka men om städerskan är borta blir det ett himla liv...

Någon som jag tänker på i bland är tidningsbudet. Ser dem aldrig själv, nuförtiden sover jag vid den tiden och har ingen tidning heller.
men när jag hade det fick de en julklapp ingen märkvärdigt, kunde ge nåt som uppskattning när som helst.

När jag gick själv med tidningar kunde det ligga chokladkaka eller festis eller nåt sånt som gjorde att man kände sig värdefull och uppskattad.
Det behövs inte mycket eller dyrt för att visa uppskattning.
Det var ett roligt "osynligt" jobb.

Det är så många människor som man inte SER förräns de inte finns där.

Tack "marigt" det kändes skönt att höra just det där att du ibland tänker på oss tidningsbud.
Själv har jag just två jobb ingen märker att någon har förrän den dag man inte gjort sitt jobb, alltså jag är tidningsbud och skurkärring.

Ja vi har verkligen många att tacka för ett drägligt liv.
Såna som hela tiden blir tagna för givna. Och som
några redan sagt, inte ens får betalt för det de gör
/Gillan

Som en uppskattning till vår trogna tidningsutdelare brukar jag varje jul lägga ner en liten julklapp i postlådan.
Har också ringt kommunen och talat med ansvarig för snöplogningen. Han var m-y-c-k-e-t avvaktande tills jag meddelade att jag tyckte att snöröjningen fungerade bra och bad honom framföra det till de som plogade. Han var tyst i en minut och sedan sa han att han aldrig hade fått höra det. I stället hörde folk bara av sig när det var något som inte funkade...
Det är så lätt att sprida lite positivt omkring sig, det räcker ofta långt!

När sonen min delade ut tidningar så fick han presenter och han var alltid mycket glad och tacksam

Ja, det är helt klart att man blir glad när man får någon liten uppskattning när man kommer sin vanliga tidningsrunda. Det är som om solen börjar lysa mitt i natten och jag i varje fall lever på den uppskattningen länge.
Jag har precis börjat att göra iordning min lilla julhälsning till alla mina abonnenter och det tar lite tid. Jag har ca 380 st och alla ger jag ett litet hjärtan med en hälsning. Något som uppskattas mycket av många speciellt mina pensionärer. Tänker ibland, kanske är det den enda julhälsning många av dem får. Men inte kan det väl vara så illa?

Vad härligt att du ge hjärtan med Julhälsning