Vi åker sällan iväg till någon grav känner inte att det behövs .
jag älskar ju inte mina kära mindre för det
Då och då tänkder jag ljus utan för och nu har jag gjort iordning infför helgen .

Så fint gjort av dig. Bra idé för alla som inte har en grav att gå till eller som är för långt bort för att kunna gå till den.

Ja inte behöver man åka iväg man kan ju göra sin egen lilla minneslund
även på balkongen.
Dessutom tycker jag at det är bättre då ser man ju att det brinner och inte har släckts av vinden .

Eftersom jag inte orkar gå till gravarna och inte vill köra bil på kyrkogårdarna så har vi i flera år för vana att tända ljus här hemma speciellt för alla våra kära som inte finns kvar hos oss.
Så fint du har gjort råse-marie

Det är som min svärmor gör. Imorgon skulle hennes man ha fyllt år, då köper hon blommor och tänder ett ljus.

Jag är ju van vid att gå till ett grav men alla sätt är bra, tycker jag.

Jag har ju tyvärr alla mina nära och kära långt borta. Mina föräldras Grav är 1500 mil härifrån, och nog känns det på alhelgona. Jag ville vara där men jag kan inte flyga dit så ofta jag vill eller när jag känner att det behövs.
Men jag pratar med mina döda mama på kvällen när jag lägger mig och tänker på allt mellan himmel och jord. Och jag inbillar mig att hon hör mig också.

Elisabeth

Visst minns man sina kära lika bra utan att behöva gå till någon grav. Det finns många sätt, som ni redan nämnt här.


Ta nu inte illa upp för att jag berättar ett lustigt minne med att hedra sina avlidna. Jag kom att tänka på det när jag läste om Elisabeths svärmor.
När min farfar hade dött och dagen då han skulle fyllt år inföll, då gick min farmor till kyrkogården med en blombukett - med ett kort i "hjärtliga gratulationer"
Jag vill minnas att pappa tog bort kortet när hon inte kunde se det

Nej Eva... inte får man ta illa upp... lustiga minnen är jätteviktiga att komma ihåg när man mist någon anhörig. Här skrattas ofta när vi minns våra kära
Så här ser det ut hos oss...vi tänder ett ljus för varje familjemedlem som inte längre finns kvar här hos oss.

Jag har också ett minne
En äldre man förlorade sin fru på hösten och på graven planterade han bl.a. en enormt stor kaktus........Många tyckte att det var synerligen olämpligt och den skulle i vilket fall inte överleva vintern. Vad de flesta inte visste var att just den där kaktusen var hennes favorit blomma som hon vårdat i över 40år(!) Och han kände att den skulle få följa med henne"

Åh, vilken vacker gest! Rörande!