Är det skillnad på havre som man kan värma upp hus med, och havre
som man kan äta?

Nu tänker jag på näringsmässigt, giftighetsgrad och så.

Inte för att jag är rätt person att svara, men följande hörde jag för många år sedan:

Om en bonde skördar "brödsäd" och något kommer in i tröskan, t ex en bortkastad burk, klassas säden ner till "fodersäd".

Om detta fortfarande är sant så lär nog mat- och brännhavre vara samma sorts havre från början, det är nog mera kvalitén som skiljer. Nedsmutsad havre kan säljas som bränsle men inte som människoföda eller djurfoder.

Gissningar.

Havre för föda kanske också förvaras säkrare=torrare. Medan havre för förbränning kanske inte förvaras och skördas vid optimala förhållanden, så det kanske är större risk för mögel?

Det låter rätt vettigt.

Brödsädodlas oftast på kontrakt...dvs detär redan bestämt när det sås...men om det blir dålig kvalitet, typ små korn i axen och ogräs och sånt så klassas det ju ner och blir fodersäd...som för övrigt är precis samma som den man eldar...fast om man skall elda det så funkar det med ännu sämre...bara den är torr nog...
Vattenhalt är ofta problemet med säden på hösten...är spannmålen fuktig så möglar den och då bildas gifter som är skadliga för både djur och människor...och miljövinsten i förnyelsebar energikälla försvinner väl om man ska torka spannmålen innan man eldar den...
Brödsäd hanteras självklart på ett betydligt bättre sätt...fodersäd tippas ofta utomhus i stora högar på uppsamlingsplatser och körs vidare till fabrikerna senare...brödsäd hämtas i containers direkt ifrån tröskan eller körs direkt till en torkanläggning..

Naturligtvis ska brödsäden vara fri från mögelgifter, men det är inte den enda frågan som avgör. Spannmålens lämplighet till bröd bestäms främst av dess "kvalitet", dvs bakningsegenskaper. Faktorer som falltal, proteininnehåll och liknande kontrolleras för att bestämma om ett visst parti duger till brödsäd, gör den inte det nedklassas den till fodersäd eller i värsta fall bränsle.

Havren har högsta energiinnehållet av våra sädesslag (mera fett) och passar därför bäst av dem som bränsle, den är dessutom anspråkslös och lättodlad och används därför ofta som växelgröda av våra bönder, vilket gör att vi - speciellt i Sverige och Finland - för det mesta har ett överskott på havre. När havreskörden slår fel i Nordamerika (främst Kanada) brukar Finland och Sverige exportera överskottet till hästägarna i USA, men när havreskörden är god i Kanada (som den varit några år nu) blir vi sittande med en massa havre som ingen behöver eller ens vill ha. Att elda upp överskottshavre - speciellt om den är av dålig kvalitet - är med andra ord rätt förnuftigt med dagens oljepriser.

Så i princip finns det stora skillnader mellan havre som bränsle och havre som mat eller foder. Bränsleversionen är ofta - men inte alltid - av sämre kvalitet (både som mat och foder), kan ha hög mögel- och fukthalt och andra kvalitetsskador (spruckna kärnor, etc.).

Micke