Vilda djur som är "ursprungliga" på en plats sedan många generationer, brukar låta bli de giftiga och farliga växterna, med "medfödd vetskap".
Men införd i en ny biotop, funkar det inte.
I detta sammanhang berättades en gång för mig, om getter på en plats i norrland som inte rörde de giftiga svamparna. Men så importerades getter från Afrika (tror jag det var), och de mumsade glatt i sig de giftiga svamparna som de inhemska getterna inte rörde (med förödande resultat förstås).
Om man lär känna de giftigaste växterna, så klarar man sig (och sitt djur)nog bra.
Liljekonvalje tror jag är giftig även när den torkat. Däremot försvinner smörblomme-släktets gifter i torkat tillstånd. Därför är ju inte hö med smörblommor i, farligt för hästar, kor, kaniner, osv.
I färskt tillstånd smakar de för fränt för att bli uppätna.
Däremot finns det många giftiga växter som INTE smakar illa! (och illa smakande som inte är giftiga) - så det är ingen regel man kan gå efter.
Här är en förteckning över de giftigaste växterna i Sverige.
Skadar ju inte att gå igenom.
Kan man de giftiga, så behöver man ju inte bry sig om alla de andra!!
Alla dessa giftiga växter, växer ju inte överallt i Sverige!
Dessutom är en del av dem, inte "giftiga" i mindre mängd.
T.ex. harsyra och ängssyra tuggar man ju gärna på bladen ibland, för de är syrliga och "goda" (tycker en del). Giftigheten består av oxalsyran, som i rabarber. Man har också använt dem till spenat.
Vildpersiljan däremot, tuggar man INTE på ett enda blad!
Kanske kan jag plocka fram min "lista" på de farligaste växterna, om jag "orkar" lite längre fram.
De är inte så väldigt många, men som sagt, bra att
veta!
Om man som jag plockar och äter/gör teer på vilda örter, är det ett måste att kunna dem.