...

Terapi kan vara ganska skönt - det är ett sätt att få prata av sig - och när man pratar blir saker avdramatiserade - och avdramatiserade saker är inte lika hemska, om du förstår hur jag menar?
Ibland behöver man få vara arg. Det är ofta så att man samlar på sig en massa ilska - särskilt om man är en glad och positiv person, som du är. Man är väl lite rädd för att "tappa masken" och inte vara den där solstrålen folk förväntar sig, och istället bygger man på hög, liksom.
Ibland kan det fungera att bara svära av sig, eller att hugga ved, eller något sådant. Ibland kan man ta en kasse returglas och gå och drämma alla glasen i containern - ett efter ett, för allt man är värd.
Ibland går det över när man ser sin arga min i spegeln - för arga miner är ganska skrattframkallande, oftast.
Men framför allt, måste man tillåta sig själv att vara mänsklig - med allt vad det innebär av glädje, sorg, ilska och frustration.
Hoppas att du mår bättre snart - ilskemonster i magen är INTE roliga - jag vet.
En KRAM till dig - och två hållna tummar för att trollet snart ska ge sig av!

Skaffa boxhandskar och en sandsäck och få utlopp för dina aggressioner. Hjälper garanterat!

...

Det var skönt att höra, Solis .
Du blir liksom "lite mänskligare" då, eller kanske jag ska skriva "trovärdigare"...


Det är nog svårt att leva ett helt liv "i harmoni", vi funkar inte så. Känslor kommer och går, bubblar upp till ytan, och försvinner ner i djupen igen.
I mina ögon är det som det ska vara.

En människa som hela tiden bara "är en sol" - tror jag inte riktigt på, inte på det viset.


Hur man handskas med sina känslor är en annan sak, och något man behöver lära sig. Det faller sig inte "naturligt".


Utan känslor, inget liv. Det är känslor som styr ALLT vårt handlande! Stort som smått. Av känslor finns det ett rikt kartotek som lever sitt eget liv inom oss. En del är påträngade och "aggresiva" i sin framtoning, andra är mer subtila och obemärkta, men de finns där, hela tiden. De är grunden för våra liv, grunden för allt vårt handlande, kännande och tyckande.

I och med att det är känslorna som får oss att handla, innehåller de också energi, av olika styrkegrad. En del känslor innehåller mycket starka drivkrafter ( = mycket energi).


Vi behöver inte automatiskt "lyda" känslans drivkraft - men vi behöver få ut energin på något vis. Kasta en kasse returglas som Zarah skriver, gillar jag Tack Zarah! Det kommer jag garanterat att använda mig av när det behövs!!!
Instämmer för överigt helt med Zarah.

Var inte rädd för gråten - det kanske bara är den som vill ut?

Tänk om den får stanna kvar där inne, och dränka alla glada skratt som vill bubbla i dig? Då är det nog bättre att du sätter dig ner och tar en stor, varm kopp thé och verkligen gråter ut - för efter regn kommer solsken, och det är speciellt relevant när det är regn inuti.

Det kan mycket väl vara lite sorg som låtsas vara ilska - för den gör ofta så - men du ska se att du kommer att må bättre när du accepterat dem. Du har helt rätt i att de är en naturlig del av livet, bägge två, och när du fått pysa lite (som en tryckkokare!) så går det över - men bygg inte upp för mycket tryck - för då exploderar du nog...

Vad rädd om dig!

Tror att du måste släppa ut det du går och bär på.

(Är själv skorpion också, förresten!)

ÅÅÅ, Amaira och ZarahP:just NU känner jag att det snart kommer en stormflod av gråt-jag gråter en liten tyst gråt redan:vill inte skrämma mina kära vovvar!

Förlåt att jag använder forumet som "bollplank" men det hjälper faktiskt!

Här finns så många mycket visa och goa människor

Det är som att hjärtat vill stanna bara jag kommer nära dessa gömda kännslor och rädslan att är det "bara en mask" min eviga "solighet"

Jag kan också ha lite problem med min ilska emellan varven . Håller med Rossi om att det är inte så dumt att boxas på en säck.

Oja, en säck och ett par bra handskar för att skydda handlederna och knogarna, sen är det bara att ösa på tills det bara finns utmattning kvar. All vrede och ilska sipprar ut i takt med slagen, och lämnar bara orsaken kvar redo att bearbetas.

Det är rena terapin för mig. Och jag har förmånen att få ägna mig åt det tre gånger i veckan

Solis: Om du stänger in allt bränner det hål i magen på dig. Kan det vara så att du egentligen är ganska nervös inflör besöket hos radiologen som dessutom inte blev av? Om jag får gissa är du lite rädd också, för att det ska vara något fel - allvarligt fel alltså. Vem skulle inte vara rädd för en sån sak? Fast jag gissar bara, jag kan ha fel. Fast läkarbesök brukar göra folk nervösa.

Ja, det är inget dumt tips alls, faktiskt.

Att träna funkar också bra. När jag kört ett intensivpass i vattenareobicsen eller ett spinningpass så har frustration och ilska verkligen givit sig av.

Ska föresten köra ett intensivpass ikväll...mest för att få bort dålig energi jag dragit på mig sen mötet med VD:n igår.

Ja;det ligger troligen en hel del sanning i det att jag är rädd för vad Rtg bilderna kommer att säga och är ordentligt arg på personalen på Vcentralen som inte tog mig på allvar då jag gade influensa och var efter den sjuk i flera månader.
Antibiotika fick jag först efter 2-3 månader och sist fick jag åka Ambulans när jag knappt kunde andas;blir arg bara jag tänker på det hela

De har behandlat dig respektlöst och orsakat dig lidande i onödan. Klart du är arg. Har du sagt till dem det?

Baka är ganska bra när man är arg också. Knåda en deg så mjölet flyger är ganska tillfredsställande, och det luktar så gott efter en stund att det blir svårt att morra åt världen.

På något sätt måste ilskan ut, annars får du nog magsår.

Du har fått många goda kloka råd Solis hoppas nu att du kan koppla av och inte oroas alltför mycket för röntgen. Håller tummar och tår att allt är OK och skickar Kram

Nej;jag har inte sagt till dem vad jag känner utan jag har som vanligt försökt att vara förstående
Mina vuxna barn ville att jag skulle anmäla dem men inte försvinner astman fastän om jag anmälde personalen och inte blir det bättre i lungorna för det

Det har du ju iofs rätt i

Jag håller med Agneta, hoppas du får lite lugn och ro och att du inte oroar dig för mycket.

Det blir lite lättare nu när jag börjar kunna se vad det hela handlar om och tack alla rara goa vänner här på forumet för eran stöd

Man kan säga - det vill säga "tala om" - utan att man "utagerar"!

Det går faktiskt att säga "Jag är jättearg!" Man kan till och med säga det lugnt.

Det är klart du är arg, tänker jag, när du blivit bemött och behandlad så.
Och vill du sedan helst vara "snäll solstråle" och stänger inne ilskan, så är det nog lätt hänt att bli ÄNNU argare och svärande och med ett "gggrrr" som lätt riktar sig åt annat håll, och så blir allt "oförståeligt".


Man kan till och med vara BÅDE arg, kränkt, känna sig dåligt behandlad, OCH vara förstående för andras situationer.
Man kan "förlåta" utan att "acceptera" att bli behandlad så.
Men man behöver vara tydlig då.
Både mot andra och sig själv.

(så tänker jag, det är mitt "recept" som kanske inte alls är giltigt för andra)

Håller också tummar och tår för dig Solis

Hej på dig
Du kanske skulle pröva med någon form av samtalsterapi. Där kan du vräka ur dig allt du är arg och ledsen över utan att någon annan får reda på vad du sagt. Jag tror att många idag går med en klump innuti sig som växer och växer. På något sätt måste allt ut för att man ska må bra. Jag har gått hos kurator under hösten och tycker att det hjälpt mig.

Klematis

Jag undrar om det inte helt enkelt är så, att även du (liksom jag själv) har starka känslor, oavsett vilka de är?

"Mätaren" ger liksom så stort utslag...

Även "rädsla" och "tvivel" är känslor, som bubblar upp emellanåt.
För mig är mina känslor dessutom "lättväckta", har dem liksom "under huden", och de kan ibland "blomma upp" av väldigt lite "vattning".

Jag tror faktiskt inte att du "bär en mask", jag uppfattar det inte så. Däremot kanske även du är intensiv i dina känslor?

Ta vara på varje liten solstråle du får av Livet! (vilket jag tycker att du verkar göra)
Varje solstråle är en gåva, och GULD värt!

Visst har jag starka kännslor;ibland är det JÄTTESTORM på kännslornas hav inom mig;men för det mesta numera skiner solen och jag sitter lycklig i min "båt" och ser och upplever varenda sak som gör mitt liv värt att leva.

Så det är nog bara arr acceptera det hela så gott jag kan.

Idag fick jag till mig att jag vill skriva "Monster" bok och rita egna bilder till det och bara tanken på detta gjorde att jag kom ur svackan och har varit kreativ och därmed har mått mycket bättre
"Monstert" är nog min kreativitetens energi som känner sig instängd;så hon är jo i slutändan ett hjälp för mig själv på min vandring på Moder Jorden;eller skall jag säga på "Livets stora rika djupa fantastiska hav"

Det känns bra att kunna skriva härinne om dessa mina tankar och underbart att få läsa alla era svar Tack alla för att ni bryr er

Vad gjorde jag utan cyberrymdens vänner

Att ha dåliga dagar är att vara mänsklig. Jag kan vara megatjurig och morra som fan. Har ganska tufft på arbetet och hade ett litet spel på arbetet för jag blir så trött. Min chef tyckte jag var på hugget. Idag var en annan kollega på hugget. Vi har högt i tak på arbete och det är så. Bara bra att inte bär omkring på ilska. Svär du bara, det är hälsosamt för ditt inre men se till att du inte får dåligt samvete över det.

Du är nog inte konstigare än resten av oss, Solis...

Det så skönt att komma hit och läsa svaren och få reda på att jag faktiskt inte är ensam om att bli arg
Härinne är det fullt av mycket kloka människor

Tror inte på människor som ALLTID lullar runt och ALLTID är glada. Människor som påstår detta backar jag undan för. Hade en gång i tiden en bekant som hade en sådan syn. Hon påstod sig att hon alltid var glad och såg till att älska alla människor. Hon var knepig och var en mästare att vända kappan efter vinden. Just därför jag VAR bekant med henne och inte längre ÄR bekant.

...