| |
Full version: en berättelse
Några gånger om året hälsar vi på Hjärteväns farbror. En underbart rar man på några år över åttio.
Att sitta och lyssna när han berättar om episoder ur sitt liv – wow!
Hela sitt liv har han bott där uppe runt Härjedalstrakten. Hjärteväns farfamilj kommer därifrån sedan flera generationer.
F är snickare till yrket, finsnickare, men bor man i Norrland får man ta de jobb som finns, och det har blivit en hel del olika arbeten genom åren, förutom beredskapstidens strapatser.
Klimatet har ju förändrats och blivit mildare överlag – hur kallt det kunde vara ”förr” har jag svårt att föreställa mig.
Vintern 1939 jobbade F med att krossa träkol, till gengasbränsle. Sex kilometer cyklade han till jobbet varje morgon, och samma sträcka hem igen på kvällen, och kallt var det.
Att cykla i kylan var inte lätt. Hur han än smorde navet så gick det tungt, minsta motlut så tog det stopp. Symaskinsolja fungerade bäst att använda.
Runt hela ansiktet – utom ögonen – virade han halsdukar. När han kom fram brukade det hänga en istapp långt ner på bröstet på honom, nerifrån ansiktet.
En dag var det extra tungt att cykla. Ja, för att inte säga omöjligt. Det var nog mest till att släpa cykeln med sig. Eftersom det var extra kallt såg han till att komma iväg tidigt. Han åkte hemifrån vid halv sextiden, och var framme vid sju då de började jobbet.
Vid niotiden hade de sin första rast, då de satt inomhus och åt. Då ringde telefonen, och följande samtal utspelade sig:
”Arbetar grabbarna idag?”
”Javisst”
”Skicka genast hem dem! Termometern visar femtiotre minusgrader, de får inte arbeta idag!”
Så det var till att släpa hem cykeln igen…
Femtiotre minus … för mig är det ofattbart.
Och något ”skolk” finns inte ens med i berättelsen.
Inte heller några förfrusna kroppsdelar.
”Jag kan inte minnas att jag någonsin frusit om fötterna” svarar F på en av mina frågor.
De hade rejäla skodon av sånhär pressad filt.
Femtiotre minus. -53 C.
”Varför gick du inte, istället för att gå och släpa cykeln?” undrade jag också.
”Ja, man hoppades väl på att det skulle vara lite mildare på hemvägen…”
Ja, det är mycket jag inte vet, men numera vet jag i alla fall att det inte fungerar att cykla när det är riktigt kallt!
Även här i Stockholmstrakten var det ju kallt på 40-talet! Neråt fyrtio minusgrader ibland. Det har jag aldrig upplevt! Kanske minus 22 som kallast, och det var läge sedan det med.
Vintern –79 blev det minus trettio en gång, men då var jag i USA, så då var jag inte med.
(edit: vintern (69) -70 ska det vara!)
Den tidens människor var gjorda av "annat" virke än dagens,det är jag helt säker på!
*Felix matte*
22-11-2005, 11:02
Man var mera härdad förr i tiden. Minns när vi var barn att vi var ute och lekte, hoppade ner från snöskärmarna... skorna vi hade var oftast skinnpjäxor. Ibland hade sockan frusit fast i pjäxans häl pga snö som for in i skon men inte frös man ändå fastän det långa perioder var som mildast -20. Inte var det tal om att skogsarbetarna skulle stanna hemma om det var ett visst antal minusgrader... de stretade på vintern lång ...pappa min jobbade i skogen i åratal... sedan hade han också jobb som skolvaktmästare. Mamma och äldsta syrran skötte det jobbet åt honom när han var i skogen...så fick man göra dåförtiden för att klara uppehället. Inga skolskjutsar fanns, morgonpromenaden några kilometer i frisk vinterluft gjorde att man mådde bra... alla raster tillbringades också ute på skolgården. Dåförtiden fanns ingen "lag" om att barnen får stanna inne på rasterna om det är -15 eller lägre. Numera är vi av klenare virke... också vi som föddes på 40-talet har förändrats och tål inte lika mycket.  Förresten så hade vi -42 i nov 1998.. Felix var 2 mån och kunde bara rastas på en pappskiva balkongen för efter 1 minut ute så sjönk han ihop av kylan.
CITAT (silos @ 22-11-2005, 10:53) Den tidens människor var gjorda av "annat" virke än dagens,det är jag helt säker på! Jaa ... det är lärorikt att lyssna! Mina söner skulle aldrig ens FÅTT gå till skola eller jobb i sådant väder! Jag skulle inte släppt ut dem. Men de "härdade" sig ju på sitt eget vis  - som dagens ungdomar gärna gör... (ingen mössa - förstör frisyren, inga kallingar - så töööntigt, osv)  Men, det var nog inte bara på "gott" heller... Antingen pallade man trycket - eller slogs ut... Jag "fascineras" också av berättelserna om dem som ... tog livet av sig... I än den ena byn, än den andra, från hus och lador finns minnen av någon som hängt sig. I än det ena vattnet, än det andra, har människor gått i för att aldrig komma upp ... Det är inte lätt att vara människa. Inte då, och inte nu. Men jag hoppas på att samhället ändå har en mjukare framtoning idag. Om inte annat kan man hitta de delarna av samhället där man kan få "passa in", även om man är "annorlunda". Det finns en annan förståelse, även om man får leta efter den ibland.
Ja, folk var tuffare förr. 12 ungar och vedspis, men, det gick bra att laga mat ändå liksom, även om det var -30 ute och stickor måste huggas. Såg dokumentär om varven på TV, gubbarna stod på, och svetsade i, stora stålkonstruktioner som var så kalla att om man lade dem i frysboxen så blev de varmare. Har själv släktingar som under kriget cyklade 25km till jobbet, på grusvägar, oavsett väder. Och 25km hem dådå. Detta var längre söderut, några -50C var det såklart inte tal om:) Ok, det är lätt att "romantisera" i efterhand...mycket av detta som vi idag ser som "tuffhet" var ju då en "nödvändighet" eller "självklarhet", om man inte dök upp på jobbet så var det kanske avsked som gällde. Och det var nog inte kul för en fattig arbetare att bli av med födkroken. Kul att höra gamla berättelser. Hörde häromsistens äldre släktingar berätta om en vinter där snön låg från november till april, och där skolan stängde i över en vecka i november pga snöstorm. Inte så konstigt om det är i norra Sverige kanske, men nära Göteborg brukar snön sannerligen inte ligga från november till april  Tillägg : normalt sett stängde såklart inte skolorna vid snö, eftersom barnen ändå gick till skolan så var man ju inte beroende av bussar. Själv minns jag ju (om än knappt) 70-talet, det var typ ALLTID snö på vintern. Men jag har förstått att 40-talet var "ännu bättre". Ok, man har selektivt minne...men jag åkte ofta skidor och pulka på åkrar där det de senaste 15 åren bara undantagsvis gått att åka skidor. Angående skolor och raster : "På min tid" (herregud, låter som att jag är 100) var det i stort sett _ingen_ som var inne på rasterna, annat än om det ösregnade. Det fanns helt enkelt _inget_ att göra inomhus. Vi hade ett bibliotek, i övrigt var korridorerna i stort sett tomma. Inga rastrum, fritidsrum eller nåt annat onödigt. Under min tid på låg/mellanstadiet plogades snön på skolgården ihop till en stoor kulle där vi hade snöbollskrig etc. Alla gräsytor var "snöbollsområde", gick man dit fick man räkna med att få snöbollar på sig. Numera har såklart allt mjäkat till sig. Nån kulle finns sällan, pga snöbrist, och kasta snöbollar på gräsområdet, nä, det är för farligt. Tror knappt man får kasta alls.
CITAT (Pirum @ 22-11-2005, 11:03) Kul att höra gamla berättelser. Ja, visst är det!  CITAT stora stålkonstruktioner som var så kalla att om man lade dem i frysboxen så blev de varmare sånt här får mig att lyssna fascinerat, med stora strålande ögon En annan "berättelse" jag vet, hör ihop med "Fattigstugan" ett par kilometer härifrån. Det är ett oerhört charmigt litet gammalt hus, rött med vita knutar. Går man in kommer man först till en pytte-farstu. Till höger ligger sedan ett liiitet rum, eller kammare? vedspis finns. Till vänster finns också ett litet rum, ännu mindre, också med vedspis. Det är verkligen inga stora "rum" det rör sig om. I början på förra seklet bodde här en familj med åtta (tror jag det var) barn. ... i rummet till höger ... I rummet till vänster bodde två gamla systrar!  Det är också en sådan där berättelse som fascinerar mig oerhört, även om alla åtta barnen inte var små samtidigt.
*Felix matte*
22-11-2005, 11:23
Vi bodde 15 barn och mamma och pappa i ett hus med 2 rum och kök på bottenplan + 1 sovrum och stor hall en trappa upp... sedan när jag var i 8 -9 års ålder (jag hade 7 äldre och 7 yngre syskon) isolerades "kallvindan" och där byggdes ett stort sovrum till.
Förr i tiden sov man också i köket... vi hade utdragssoffa och så klart höbaljor som madrasserna kallades.
CITAT (Pirum @ 22-11-2005, 11:03) Angående skolor och raster : "På min tid" (herregud, låter som att jag är 100)  Jag har ett sånt där minne när jag "blev" hundra, hundrafemtio sådär, bara på några hissnande sekunder ... Det var ett par år sedan, jag körde bussen här ute. En liten pratsjuk flicka i åttaårsåldern satte sig framme hos mig. Hon undrade om jag kände "X" - som är en kollega till mig, och hennes farfar. Och så måste hon ju förstås berätta att det var hennes farfar. "Ja, jag vet" svarade jag, "jag känner igen dig!" och så fortsatte jag: "Du är väldigt lik din mamma ... och din mormor ... och din mormorsmor ..." och där (vid de orden som kom spontant utan att jag tänkte mig för) blev jag vääääldigt gammal . Det var länge sedan som hennes mormorsmor bodde granne med oss. Jag var ett litet barn själv då.
*Felix matte*
22-11-2005, 11:34
CITAT (Pirum @ 22-11-2005, 11:03) Alla gräsytor var "snöbollsområde", gick man dit fick man räkna med att få snöbollar på sig. Numera har såklart allt mjäkat till sig. Nån kulle finns sällan, pga snöbrist, och kasta snöbollar på gräsområdet, nä, det är för farligt. Tror knappt man får kasta alls. Nuförtiden får inga snöbollar kastas... åtminstone inte på varann. Gör barnen det så kallas det till samtal hos rektorn och kanske till o med kallas föräldrarna till samtal om hur de ska försöka få barnet att förstå att man inte får kasta snöbollar på andra  Mjäkat till..... Absolut.
Zarah P
22-11-2005, 11:36
RADERAT Jag, Zarah P's sambo, försökte skriva ett inlägg utan att registrera. Det gick inte så bra...  Odla.nu tolkar tydligen våra två datorer i nätverk som en dator, därmed var jag inloggad på hennes konto.
mamamaggan
22-11-2005, 11:55
Att folk var tåligare förr hängde väl många gånger ihop med att man hade inget annat val. Antingen gå till jobbet när det var -53 grader eller svälta.
Menar inte alls att "förklena" vad man gjorde men nog är väl mycket bättre nu. Sedan har det väl gått till överdrift ibland t ex att man inte måste gå ut på skolrasten. Frisk luft skadar inte och dagens barn behöver röra på sig.
Mitt bidrag till denna tråd blir lite om hur min bortgångne pappa hade det. Han var 3 veckor gammal när farfar dog. Pappa var yngste pojken i en syskonskara ( bara pojkar) på egentligen 8 men ett barn dog innan det fyllt 1 år.
Farmor , med alla sina barn, bodde i ett rum och kök i Stockholm. För att kunna jobba , hon gick hem till folk och tvättade, så var hon tvungen att lämna min pappa på barnhem. Hon kunde ta hem honom senare när hennes föräldrar kunde se efter honom när hon jobbade. För att få ihop mer pengar tog hon hand om två gamla mostrar och även ett fosterbarn. Då hade farmors äldsta barn börjat jobba och flyttat hemifrån, sådär 13 -15 år gamla, och mostrarna och fosterbarnet flyttade in.
På somrarna åkte pappa och hans syskon på koloni, medan farmor åkte till en annan koloni och tvättade.
När min farmor fick folkpension tyckte hon att det var rena himmelriket.Pengar , mycket pengar tyckte hon, varje månad utan att behöva jobba. Då unnade hon sig en del saker , gick till frissan, köpte kläder mm.
Ibland är det som ni redan sagt så fascinerande att tänka på hur folk hade det. Och hur de tog till vara alla chanser att försörja sig.
CITAT (mamamaggan @ 22-11-2005, 11:55) Menar inte alls att "förklena" vad man gjorde men nog är väl mycket bättre nu. Absolut! En del är bättre, en mindre del sämre. Men tack-gode-gud för alla förbättringar i samhället! Det är så lätt att romantisera. Det blir så lätt "grönare på andra sidan staketet". Vi människor verkar behöva någon sorts "idealisering" att drömma oss till. Inte ett ögonblick tror jag att det "var bättre förr". Själv har jag fått uppleva "Nutidens Möjligheter", och jag är så lycklig över att få leva i den tid jag gör, och den plats jag gör. Det finns faktiskt VALMÖJLIGHETER idag. Även om man kan få arbeta hårt för dem, så finns de i alla fall!
Jag snappade upp detta för några år sedan, på ett norskt forum, det är aningen on-topic så jag klistrar in det här : (Jag är själv väldigt försiktig av mig numera, och skulle säkert skydda mina barn med cykelhjälmar, etc, men trots att 70-talet var väldigt mycket "goda intentioner" så var säkerheten ofta inte så prioriterad som den är idag. Vi åkte i bilar utan bälte, ofta alldeles för många dessutom, det skulle jag inte vilja göra idag) CITAT (Vilmo, VG debatt, 27.08.03)
I følge dagens lovgivere og byråkrater skulle de av oss som var barn på 40, 50, 60 ja til og med tidlig på 70-tallet ikke ha overlevd. Våre babysenger var malt med bly-basert maling. Vi hadde ingen barnesikring på medisinflasker, dører eller skap og når vi syklet hadde ingen av oss hjelmer.
Som barn kjørte vi i biler uten sikkerhetsbelte eller airbag. Og det å sitte bakpå et lasteplan en varm sommerdag var alltid en spesiell nytelse. Vi drakk vann fra hageslangen og ikke fra flasker. Skrekk og gru!
Vi spiste brød med smør på, drakk brus med sukker i, men ble aldri overvektig fordi vi alltid var ute å lekte. Vi delte gjerne en brus mellom oss og drakk fra samme flaske uten at noen faktisk døde av det.
Vi brukte timer på å bygge Ola-kjærrer av skrap og ingenting og raste av gårde nedover bakken bare for å finne ut at vi hadde glemt å lage bremser. Etter noen turer ut i bushen lærte vi å løse problemet. Vi dro hjemmefra tidlig om morgenen for å leke hele dagen og var tilbake når gatelysene ble tent. Ingen hadde mulighet til å få tak i oss i løpet av dagen. Ingen mobiltelefon. Utenkelig!!
Vi hadde ikke Playstation, Nintendo, X-Box, ingen tv-spill i det hele tatt, ikke 99 kanaler på TV, ingen videofilmer, ikke surround lyd, mobiltelefoner, hjemme PC eller praterom på Internett.
Vi hadde venner! Vi gikk ut og fant dem!
Vi falt ned fra trær, skar oss, brakk bein og armer, slo ut tenner, men ingen ble saksøkt etter disse uhellene. Det var uhell. Ingen andre kunne beskyldes - unntatt oss. Husker du uhell? Vi sloss, ble gule og blå og lærte å komme over det.
Vi fant på leker med pinner og tennisballer og spiste mark. Til tross for advarsler var det ikke mange øynene som ramlet ut og ikke levde markene inni oss for alltid. Vi syklet eller gikk hjem til hverandre, banket på døra, gikk bare inn og blandet oss i samtalen.
Noen elever var ikke så lure som andre så de dumpet og måtte gå et år om igjen. Fryktelig!!
Denne generasjonen har fostret noen av mest risikovillige, de beste problemløsere og investorer noensinne. De siste 50 år har vært en eksplosjon av nyskaping og nye ideer. Vi hadde frihet, tabber, suksess og ansvar og vi lærte og forholde oss til det alt sammen.
<>
På min tid konstruerte vi trampolinene selv. Vi sneik oss inn på nærmeste skraphandler og fiksa lang og seig gummi. Presenningen som lå over vedstabelen egna seg godt til duk. Fantastisk sprett selv om rekylen sjelden var vertikal. Som oftest føyk vi sidelengs ut i naturen der en solid granlegg stanset ferden.
<>
Barn i dag skal ikke utsettes for høyere fall en at de er pedagogiske (:-))? Barna vasker på seg mollusker, eksem og astma.
I mitt ferieparadis i Bunnefjorden på 60 tallet gikk kloakken rett ut i fjorden. Vi spøy og dreit den første uka, men deretter tålte vi alt. Har ikke vært magesjuk siden ultimo 69.
<>
Vet du hva jeg hater mest av alt? Jo, ordet KVALITETSTID??? Hva fanden er det? Jeg tror at barn i dag blir stressa av alle aktiviteter de må være med på for at foreldrene ikke skal få så dårlig samvittighet. TID er undervurdert i dagens samfunn. Bruk tid med barna (også voksne) og ikke fyll denne tiden med noe. Bare vær sammen å la tiden gå. Ber om ursäkta för norskan, men jag menar att nordiskt kulturellt utbyte bör utökas Ola-kjærrer är exempelvis lådbilar. Mark = mask, men det framgår väl:) Även om ovanstående är humoristiskt skrivet, så har det en ton av allvar. Jag har aldrig satt min fot i en fritidsgård (70-talist). Min far tillbringade hela sommarloven, i princip, i en en-rums sommarstuga, givetvis utan TV. Han och hans kamrater hade aldrig tråkigt. Åtminstone inte så tråkigt att de behövde ställa till med sattyg. Har man tråkigt får man väl hitta på något. Konstigt nog verkar det svårare i en stad än ute på llandet. Kanske är det asfalten och betongen som inverkar deprimerande på barns fantasi? Själv är jag glad att jag växte upp "i spenaten" och inte i den asfaltshåla där jag numera bor mestadels.
Man skulle till och med kunna kalla det kulturkrock jag kommer inte ihåg nån precis historia just nu, men mellan jag var 9-12 år gammal låg jag ofta på sjukhus för "njur- problem", som de kallade det. På den tiden hamnade man på " tantavdelningen ". Men vi tanter och jag hade det ganska kul ihop. Dom berättade sina levnadshistorier för mig, och jag sjöng psalmer för dem. (Såna jag lärt mig i söndagsskolan). Så trots sorgen över att ingen fickhälsa på mig så fick jag tröst av de äldre /Gillan
Gossen Ruda
22-11-2005, 15:03
När jag läser om dessa eländeshistorier kommer jag att tänka på en sketch med Monte Python. Några herrar sitter och skryter med hur dålig barndom dom haft. Hur man bodde 16 personer i en skokartong ute på motorvägen och var tvungna att äta upp varandra för att överleva eller nåt ditåt. Det var väl så att dom som inte klarade livet förut hamnade 2 meter under jorden i förtid. Jag satt en gång och tittade efter en händelse i gamla tidningar från slutet av 40-talet, microfilmade, och det slog mig hur ofta det stod om barn som dött. Trillat ner från fönster, utför berg, drunknat, trafikdödade eller framför allt dött av olika sjukdomar. Det naturliga urvalet var fortfarande aktivt. Nu klarar läkarna av att rädda fler och fler vilket givetvis är bra men vilket tyvärr också innebär att människan i gemen blir skröpligare. 
Zarah P
22-11-2005, 15:08
CITAT (Gossen Ruda @ 22-11-2005, 15:03) När jag läser om dessa eländeshistorier kommer jag att tänka på en sketch med Monte Python. Några herrar sitter och skryter med hur dålig barndom dom haft. Hur man bodde 16 personer i en skokartong ute på motorvägen och var tvungna att äta upp varandra för att överleva eller nåt ditåt. :lol:
Det var väl så att dom som inte klarade livet förut hamnade 2 meter under jorden i förtid. Jag satt en gång och tittade efter en händelse i gamla tidningar från slutet av 40-talet, microfilmade, och det slog mig hur ofta det stod om barn som dött. Trillat ner från fönster, utför berg, drunknat, trafikdödade eller framför allt dött av olika sjukdomar. Det naturliga urvalet var fortfarande aktivt. Nu klarar läkarna av att rädda fler och fler vilket givetvis är bra men vilket tyvärr också innebär att människan i gemen blir skröpligare. :unsure: "Luxury. We used to have to get out of the lake at six o'clock in the morning, clean the lake, eat a handful of 'ot gravel, work twenty hour day at mill for tuppence a month, come home, and Dad would thrash us to sleep with a broken bottle, if we were lucky!"Jag älskar den sketchen!!
mamamaggan
22-11-2005, 15:24
Älskar den också!!
Tack för länken!
CITAT (Gossen Ruda @ 22-11-2005, 15:03) Jag satt en gång och tittade efter en händelse i gamla tidningar från slutet av 40-talet, microfilmade, och det slog mig hur ofta det stod om barn som dött. Trillat ner från fönster, utför berg, drunknat, trafikdödade eller framför allt dött av olika sjukdomar. Ja, nu när man sitter och "romantiserar" eller nostalgisnackar så bör man såklart komma ihåg att mycket ÄR bättre idag. Om vi tar det där norska exemplet, så är det helt säkert så att barn idag "är bortklemade" i vissa avseenden. (I andra avseenden tvingas de vara nog så tuffa som barn förr!). Men, detta "bortklemande" har också gjort att antalet dödsolyckor vid lek (drunkning, fallskador, etc) i stort sett halverats sedan 1970 (norska siffror). Sen är det såklart möjligt att minskad fysisk aktivitet på sikt leder till att tusentals dör "i förtid" i hjärtsjukdomar etc. Men det är ju svårare att påvisa. Det naturliga urvalet, som du nämnde, tror jag dock funkar fortfarande. Se bara på Darwin Awards, som är aningen smaklöst, men ändå en manifestering av hur mänskligheten är. http://cgi.darwinawards.com/cgi/random.pl (slumpar fram diverse udda dödsorsaker, oftast)
*Felix matte*
22-11-2005, 16:39
CITAT (Gossen Ruda @ 22-11-2005, 15:03) Det var väl så att dom som inte klarade livet förut hamnade 2 meter under jorden i förtid. Jag satt en gång och tittade efter en händelse i gamla tidningar från slutet av 40-talet, microfilmade, och det slog mig hur ofta det stod om barn som dött. Trillat ner från fönster, utför berg, drunknat, trafikdödade eller framför allt dött av olika sjukdomar. Det naturliga urvalet var fortfarande aktivt. Nu klarar läkarna av att rädda fler och fler vilket givetvis är bra men vilket tyvärr också innebär att människan i gemen blir skröpligare. Det stämmer att barn ofta dog av sjukdomar. Jag har aldrig träffat fem av mina syskon, de dog innan jag föddes.
Hannele
22-11-2005, 17:14
CITAT (Gossen Ruda @ 22-11-2005, 15:03) människan i gemen blir skröpligare. Tvärtom väl?
Elisabeth-Västkustkolonisten
22-11-2005, 17:22
När jag läste denna berättelsen så tänkte jag tillbaka när jag var barn.
Under vinterhalvåret gick min far klockan 04.00 på morgonen hemifrån till jobbet. På sommarn åkte han ju motorcykel men det gick ju inte när det var så mycket snö.
En dag var det extrem mycket snö så då kom han på idén att ta skidorna. Men saken var den att han egentligen inte kunde åka skidor. Men han gick iväg på skidorna i alla fall.
När vi barn sedan gick till skolan, också i god tid eftersom vi hade rätt så långt att gå, så hittade vi vår far i en snödriva. Kanske 100 metrar hemifrån och drygt 3 timmar efter att han har gått hemifrån.
VAd gjorde vi barn, först frågade vi vad han gjorde där och sedan skrattade vi lite innan vi förstod allvaret i det hela.
Så vi hjälpte honom ur snödrivan och sedan var det bara för honom att gå hem igen.
Efteråt har jag tänkt många gånger på det. Tänk, där satt han fast. Såg ljuset i huset, när det släcktes igen efter att min mamma la sig en timma till efter att ha lagat frukost till min far. Och där satt han fast och kom ingetvart. Hemskt.
Elisabeth
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du klicka här.
|
|
 |
|
|
