Nytillskottet Figaro!



vacker orm-mat ...
färg, tecken och hårlag: långhår choklad berkshire




Han är ju inte stor precis, tio gram kanske




Större kommer han att bli, trettio gram kanske
och en dag ska han bli pappa också.

Ett vackert charmtroll, som skulle blivit ormmat.
(det är en mus, om någon undrar)

Så himla söt!

Tror aldrig jag sett en långhårig mus förut! Så söt.....

En sån söt liten parvel

Aldrig sett en långhårig mus förut

Jättesöt!

tja, om det där ska föreställa en mus
Ja,ja,ja, då är han väl söt då

Ärligt talat var den faktiskt söt. Har heller aldrig sett en lång-
hårig mus förut. Nåt nytt varje dag ska man se

/Gillan

Men guuuud, så söt!
Om han blir pappa vill jag ha en unge!!

...vad nu katterna skulle tycka om det - för att inte tala om min allergi...
Men drömma får man!

Ormmat!!!! Ryser.
Söt var han dock. Bara det inte varit för svansen skulle jag nog kunna ha en.

Jättesööööt.

Gulligullgulliiiiiiiiii!!!!
Supersöt!!!!
Linda

Vilken stilig herre, med lejonman och välpolerad svans.

Bedårande, jag är käääär!

Stora fina öron! Jättegullig!

Vilken urtjusig långhårig råtta

Kan inte förstå att en sådant litet sött djur kan ges som ormmat

Så här på bild är han ju riktigt söt och fin ... men skulle han komma tussandes här på golvet så vet jag en som snabbt som attan hoppade upp i fåtöljen och gallskrek

Å va fin han är

jäklars anacka en sån söööööööööööööööööt
men de går väl inte o ha me mina alla lurvar va

jo de gör de nog hm
jag har ju haft katt hund pippi förr

o alla lösa tessammans så

funderar har jag inte nån bild på freja (kråkan) bamse (hunden) o torsten(katten) då dom gör en följa John
nää den e inte på datorn måste scannas in eller fotas av

kanske skulle morris smokie o erik kunna ha en liten Gus springandes kring fötterna ,, amaira va tror du


ja jag e också kär

men kanske ska avstå för den lille Gus skull
men jag vill ha en ,sååå söööööt,sälj ingen till mej

Jo du oldwolfie, jag tror nog det går men frågan är om du har tid med så många luddtussar hemma redan? Fast en luddtuss mer eller mindre spelar kanske inte någon stor roll?

Jättesöt, men svansen..... Burr

jamen tänk om jag förväxlar dammet me den lille Gus

Damråttor piper inte när man busar med dem

blir man hängd om man talar om att man är stolt ormägare?

kan ju säga att jag inte skulle kunna tänka mig att mata ormen med en sådan söt sak.

Vilken sort? Ingen giftig hoppas jag

Ormar kan vara charmiga, en del iaf. De lugna och snälla är charmiga. De som inte bits eller kramas så mycket. Och små ska de va

har bild på min sötnos i albumet. är en vitsidad svart råttsnok. råttsnokar är släkt med majsormar men lite svårare och kan få för sig att leka både kobra och skallerorm. detta genom att hon vispar med svansen och kan ställa sig upp med huvudet. helt enkelt gör så hon ska verka farligare än vad hon egentligen är.

nej tycker det är helt knäppt att folk har giftormar eftersom de flesta giftormar är väldigt aggressiva av sig och därmed är risken att bli biten väldigt stor. om man nu inte vet vad man håller på med och kan läsa av ormarna. men nej, giftormar tycker jag inte man ska ha.

min orm är ju runt 40cm nu men hon är bara bebisen. hon är ca 3 mån. kommer leva i ca 20år och blir runt 180cm lång. nu får hon små muspinkis eftersom hon är så liten.

om man inte vill mata ormar med möss eller liknande så finns strumpebandssnoken som är en liten orm och den kan man ge små bitar av fisk, osv.

Ormar är också tjusiga!

Den var ju söt, fast två meter?!? Det blir mycket orm det... En så stor måste ju äta en hel kalv, allra minst!

Kissekatterna (läs: maken) skulle nog inte gilla ormen om jag drog hem en...

Och spindel får jag inte heller ha för katterna

blir inte riktigt 2 m men nästan. är en snok så den kommer inte vara så tjock som t ex tigerpyton som blir över 6m förresten. nej när den är fullvuxen så kan man mata den med vuxna möss och råttor. kommer förresten vara mycket snabbare än pyton - och boaormarna.
min orm är ju även aktiv på dagarna och hon har sin egen lilla dygnsrytm, hon kommer ut från sitt lilla bo runt 10 tiden sedan slingrar hon sig in och lägger sig runt 22 på kvällen.

det är rätt vanligt att folk som köper tigerpytons och inte riktigt är medvetna om hur stora de blir släpper ut de i skogen eller lämna de i kartonger till olika djurparker och sådant.

på www.kingsear.se finns bild på den jag har som vuxen. de är en svensk uppfödare och det är därifrån jag köpt min orm. finns en mängd vackra ormar. men det man ska tänka på är ju hur stora de blir och att de flesta ormer lever iaf minst 10 år.

usch spindlar har jag svårt för.
men jag gillar vattenagamer som är väldigt fina ödlor.

Jag skulle nog gilla en leguan, men katterna vill inte ha det heller

Jag gillar å andra sidan nästan alla djur, så jag skulle bo mitt i ett zoo om jag fick som jag ville.

Inte av mig i alla fall .
Inte heller om/när du matar ormen med möss.

Däremot hänger jag dig, om du inte tar hand om musen som den levande varelse den är, innan den hamnar i ormens gap!

Den är visserligen mat, även i naturen (eller framför allt i naturen), men det betyder inte att den inte också är en levande varelse som dessutom är ganska högt stående. Den är ett däggdjur, och har lite mer hjärna än "bara reptilhjärna".

De är inte stora, mössen, och då är det lätt att "glömma bort" (eller aldrig ta reda på) dess kvaliteter; tillgivenhet, lekfullhet, och sociala förmågor.
Det är inte omöjligt att lära möss en del konster, och de blir snabbt personligt tillgivna sina ägare/skötare.

Nä, de är inte stora till storleken, men de är inte mindre djur för det!
Jag tycker de är bedårande,
jag är bedårad.
Något jag har varit hela mitt liv, av just möss.


De har en del nackdelar, som husdjur. Den största nackdelen är att hanarna luktar. Inte i sig själva, men deras urin luktar starkt, för de markerar sina revir på det viset.
Ska man ha en (minst två givetvis!) mus som sällskapsdjur, ska man absolut ha honor!

Den andra nackdelen är att de är fenomenala på att rymma ur sina burar om man inte är noga. Fast det har jag aldrig haft problem med, och jag har dessutom "öppna burar".

Sedan "pysslar" de gärna nattetid, och de kan gnaga och prassla och låta. Är man känsllig kan det vara störande.

I övrigt hör de till de trevligaste smådjur man kan ha som husdjur!


Ormar tycker jag OM!
Mycket vackra och fascinerande djur.
Och ormar äter. Möss.

Jag har varit med några gånger (för lääänge sedan) när en vän till en vän matade sina ormar med möss. Vilken sorts orm minns jag inte, men det var en giftorm och en "ihjäl-kramar-orm".
Det var inte alls hemskt! Det gick så himla fort.
Kram-ormen var blixtsnabb, ögat hann inte med: blixtsnabb attack - knut på sig själv runt musens rygg - över.
Giftormen högg, och så var det över. Det gick verkligen snabbt.

Är det så varje gång, så är det fullkomligt okej för mig.
Då är katter värre!

Är katten riktigt riktigt hungrig, då går det fort, men det är inte alls som den har så bråttom, utan gillar "katt-och-råtta"-lekar, och det är inte kul...
Är katten mätt, så jagar den ändå, men inte för att döda utan för att "leka", den släpper inte sitt byte, men dödar inte heller. Katternas klor är sylvassa, och de bollar och kastar iväg, låtsas "titta bort" så musen försöker rymma, och fångar in den igen.


Så Oldwolfie ... var inte orolig, du får ingen mus från mitt håll! Jag tror inte på att det går att lita på att en katt inte skadar en mus.
Det sitter för hårt i generna.



Idag (och i går kväll) har jag lekt med Figaro. Han är för härlig, han vill "åka hiss"!

Då ska han upp i min hand, från buren. Och så ska jag lyfta över honom till bordet.
Där vänder han sig om i min hand, och så ska jag lyfta tillbaka honom in i buren.
Där vänder han sig om i handen och så ska jag lyfta tillbaka honom till bordet.
Så där kan han hålla på en femton gånger, precis som ett litet barn , det "kittlar så skönt i kistan"

Ibland går han ner i buren, ibland ner på bordet, men bara för att vända och hoppa upp i handen igen för att få "åka hiss".

Dom är goa, de små musarna.

Amaira, du kanske kan ta hand om musen som ockuperat handskfacket i min bil.

När jag tittade in där igår för att leta efter en sak, kikade ett rart musnylle upp på mig, genom ett hav av söndertuggade pappersnäsdukar. Matförrådet bestod av en hästkastanj som jag plockat och lagt på bilgolvet. (Hur en liten mus får upp en hal rund sak som är minst lika stor och tung som musen själv, är för mig ett mysterium!)

Jag har katt, så här skulle musen inte bli så långvarig.

gillar ormar också
gillar alla djur
utom fästingar

spindlar gillar jag lurviga o söta
men jag vill kunna kela me mina djur så jag nöjer mej med dom jag har nu

förresten så hade jag en gång en sköldpadda som bara åt ur min hand o som kom fram då den hörde mina steg o som älskade att bli killad under hakan den va fin


när jag va liten hade jag o min bror myrlejon i en låda som vi matade med myror,,det var spännande
vi släppte ut dom där vi tagit dom då vi inte skulle vara kvar på landet men de va häftigt att se hur dom gjorde

dom förde en hel del liv på nätterna då dom kastade sandkorn på myrorna som halkade ner i groparna myrlejonen grävt

sandkornen slog ofta emot burkens väggar så de va de som lät


ja man kan ha många sorters husdjur o det viktigaste är ju att ta väl hand om dom

ojojoj. jag gillar de flesta djur, har växt upp med olika djur sedan jag låg i mammas mage så att behandla djur varsamt och hänsynsfullt tycker jag är viktigt. jag klarar t ex inte av de som skaffar ett djur på ren impuls och sedan ångrar sig. jag ser till att ta reda på så mycket som möjligt om djuret, dess beteende och krav, hur de vill ha för att må bra, hur det är med storleken på "boet", ljus, luftfuktighet osv. vissa djur kan man känna att nej, det är nog inget som passar mig.

har planer att i framtiden skaffa flera ormar och då blir det nog aktuellt med sk "musodling". och då är det klart att jag skulle se till att mössen trivs och ha det kul den tiden de finns i hemmet. men jag bor i lägenhet och hur mycket man än städar så har ju möss en speciell doft. och än så länge så har jag bara en orm.

men än så länge har min sötnos bara fått muspinkis (nakna rosa bebisar) som jag köpt frysta i djuraffären. nu har jag köpt ett gäng från en privat företagare. vilket passar mig bättre. i djuraffären kan man köpa speciella levande fodermöss. hur de har det där vet jag inte, men de flesta djur har det tyvärr inte så bra i djuraffären.

jag har alltid velat ha en orm sedan jag va liten, andra barn ville ha en kanin jag en orm
men jag trodde att jag inte skulle klara av att mata en orm med möss.
men det går väldigt snabbt för en orm att döda en mus. mycket snabbare än vad det tar för oss att slakta kor och grisar som vet långt innan vad som ska hända med dem.

många ormägare matar sina ormar med frysta möss som de har tinat. andra matar dem med levande möss. vad man väljer är ju olika från person till person. många väljer att ge ormarna redan döda möss för då kan inte mössen skada ormarna.

jag tror inte det är så många ormägare som leker med och lär sina möss i musodlingarna konster för då lär det ju vara mycket svårare att sedan ge dem till ormarna hur snabbt det än går. tror ju inte att det finns någon som vill leka med "maten". hur många människor skulle fortfarande äta kött om djuren va i anslutning till affären så alla fick klappa och lära känna de olika djuren för att sedan se på när de blir slaktade?

Själva musen är ju jättego, men svansen tycker jag ICKE om

Nämen Amaira, nu har du ställt till det! Den var ju helt bedårande! Vill ha!!!

Men jag har ju redan gnagare så det räcker *suckar*

Är det en helt vanlig mus??

Ja, ska du föda upp egna möss, behövs en hane, och då luktar det. Honorna däremot luktar inte alls! (så länge man håller rent förstås, på samma vis som med kaniner, marsvin, gerbiler, och andra smådjur)


Tyvärr är det så.
Men inte alltid! Det finns en del djuraffärer som är både kunniga och seriösa, men tyvärr, tyvärr...


Ja, det är min erfarenhet också. Men gäller det för alla sorters ormar? Det vet jag inte.

I de fall (alla?) som det går sådär oerhört fort, är ju det värsta faktiskt ormägarens behandling av mössen! I de fall som ormägaren inte vill se mössen som annat än "mat", och inte klarar av att vara varsam och omtänksam.

Hur orm-ägare rent allmänt är mot foder-möss, vet jag inte!
Har man orm är man väl djurälskare överlag, hoppas jag på i alla fall.

Men är man djurälskare, är det kanske svårt att se på vad det är man gör, och så "opersonaliserar" man mössen, som en försvarsmekanism?
På samma vis som de flesta labb-råttor och -möss är vita, för att inte personalen alltför lätt ska fästa sig vid individerna.
När alla "ser likadana ut" är det svårt att "välja ut en enda".


... ja, som man i affärernas köttdiskar slipper se vad som föregått det som ska bli den goda steken/grillade kycklingen/läckra fläskfilen osv.

Och då tänker jag inte på själva slakten i första hand - utan på uppväxtvillkoren för dessa stackars arma djur, i alla de här enorma djurfabrierna som förser oss med vår goda animaliska mat (som jag även själv äter)

En stor mängd av våra slaktdjur (dvs, vår mat) föds och lever under icke-värdiga förhållanden, många gånger rent vidriga(!) utan möjlighet till livsvärde och livskvalitet under sin korta livstid.

Gäller främst kyckling och gris.
Nötkött och lamm är ofta okej.


Skönt att höra att du är ansvarstagande, Flamingon!
Lycka till med både ormar och möss framöver!



Boxer ... nä det kan jag inte
Själv har jag råttfällor för de vilda varianterna som ockuperar garderoberna


Oldwolfie, visst finns det många olika husdjur att ha.
Själv märkte jag vinbergssnäckorna med nagellack när jag var liten.
Från "A" till "M".
Flera år senare såg jag "J" komma krypande på gräsmattan! Det var häftigt.

Och Brigitta P, nu har ju mössen tyvärr de här svansarna, och det är många som tycker de är otäcka. Kanske påminner de om ormar?
Fast jag tycker de är häftiga! De är fantastiska balansorgan, och även fantastiska att "knipa sig fast" med, när de behöver. De har stor nytta av sina svansar. Ja, jag tycker t.o.m. att svansarna är söta


Elanah.
Vanlig och vanlig ... Nä, kanske inte så "vanlig" precis, även om det finns uppfödare som specialiserar sig på just långhår.
Som "ras" däremot, jo, det är "vanlig" mus!

Fast inte den vanlig vilda, utan möss som härstammar från den vilda, och är uppfödda och "utvalda till avel" under flera hundra år!
Tammusen (som den heter) finns i många varianter vad gäller både hårlag och färger.

De kan vara korthåriga (den vanliga), långhåriga, lockigt långhårig (texel), lockigt korthårig (astrex), och alla pälsar kan dessutom ha en extra "metalic-glans" som heter satin.

Färgerna har en bred skala att välja mellan, både enfärgade och tecknade.
Och ja, visst är de bedårande

Vilken ljuvlig liten muskille.

Kan tänka mig att man blir väldigt fäst vid ett så fint djur och vill ha det hos sig länge. Så jag undrar hur länge en liten mus lever?

Anne

jag har inte tänkt ha min egen "musodling" på många år. inte förrän jag har fler ormar och större utrymme. kan ju t ex inte ha mössen i samma rum som ormarna för då blir ormarna galna för de har ett enormt bra luktsinne. mössen däremot känner inte av att det finns nåt som gärna äter dem i närheten.
jag har en känsla av att möss kan vara starkt allergiframkallande, har haft fåglar i mitt sovrum när jag va mindre och började då utveckla lite allergier som numera är borta.

man ska ju behandla alla djur varsamt och med respekt. men situationen ormägare med "musodling" är det ju som så att ormarna är ju de egentliga husdjuren och inte mössen. och därmed läggs energin på ormarna. går ju att jämföra med annan djurhållning oxå. många ormägare har sina "musodlingar" av de anledningarna att i det långa loppet så är det mer ekonomiskt att föda upp "maten" själv om man har flera ormar samtidigt kan man ju därmed även kan kontrollera att mössen får bra mat, kan vara aktiva och leva bra liv den tid de lever. får mössen bra mat och mycket motion och mår bra så är det ju även bra för ormen.

går ju inte att säga att något är rätt eller fel utan jag tycker det är bra att det finns folk vars hjärta ömmar extra mycket för olika speciella djur.

när jag läser på forum och sådant så verkar det som att de flesta ormägare ger sina ormar redan dött foder för att inte riskera att ormen blir skadad. hur de gör för att döda mössen kan jag inte svara på. själv tycker jag det är bättre att ge ormarna levande eftersom ormarna är så pass bra dödsmaskiner trots allt. klart det finns undantag där ormen kan få fel grepp om musen och sådant, men det går snabbt ändå. kan vara så att det kan blir lite hemskare att se på, men musen lider inte mer. jag har ju inte heller koll på alla ormsorter som finns men jag vet ju hur min orm äter. just nu är den så pass liten, så den behöver inte krama ihjäl sin mat. min orm är bara 3 månader och ca 40cm lång så jag har bara matat henne med döda pinkis.

man sitter med och kollar så att inget går fel. för ormarna tänker bara mat mat mat, så det händer att de kan börja svälja sig själva om de hugger fel, man ska inte heller mata ormarna samtidigt och i samma terrarier om man inte vill riskera att man sedan bara har en kvar. om man nu har flera av samma sort och i samma terrarie. det är mycket man ska tänka på och ta hänsyn till när man äger en orm men mitt huvudansvar är ju ändock ormen och hennes hälsa. men som sagt, jag övervakar när jag matar min orm.

alla människor har sina försvarsmekanismer, för den sakens skull kan man ju inte dra alla över en kam. det finns ju olika typer av ormägare som ser på "ormmaten" på olika sätt som det finns olika typer av musägare, kattägare, hundägare osv.

fodermössen man köper i djuraffären är oftast albinomöss, men det finns en och annan färgad oxå. och de som har sina privata musodlingar verkar ha både albinos och vanliga.

Omkring två år lever de.

För mig är det ett plus just nu, då jag inte riktigt vet vad jag har för "livs-planer" om två år.

När man skaffar sig ett husdjur, så binder man ju upp sig för en lång tid framöver.
Hund eller katt, ca 15 år (eller mer, eller mindre).
Kanin ca 6 år.
Höns ca 10 år.
Papegoja - en livstsid.
osv.

Nog kan man säga "binder upp sig", eftersom man påtar sig ett ansvar, som gäller oavsett vad man tänker sig att göra i framtiden!
Hur planerar man då ens djurs framtid?

förresten så har jag haft vilda musungar som projekt eller hur jag ska säga det när jag va liten. har alltid varit djurvän.mina morföräldrar hade höns och en gång hittade de 7 st små, rosa, blinda musungar när de städade hos hönsen. jag va 10 år och "räddade" musungarna som annars skulle dränkas.

men jag hade aldrig planer på att behålla dem. utan jag skulle få dem att bli stora och sedan släppa ut dem i skogen i närheten. hade dem i en stor badbalja ute på altanen med ett galler över och höll inte på med dem mycket eftersom jag inte ville de skulle vänja sig vid människor.

men jag lyckades få dem att överleva. tyvärr dog 2 för att de va för små, sedan hade jag en "kompis" som kom och tog 2 när vi inte va hemma för hon tyckte de va så söta. kan ju lova att jag blev riktigt förbannad på henne och skällde på henne att det är inga leksaker utan ett ansvar. och att hon inte hade rätt att ta några för det va ingen som ägde dem eftersom det är vilda djur. blev extra förbannad för hon hade inte fått behålla dem och istället för att komma tillbaka så hade hon släppt ut dem alldeles för tidigt. så den ena blev tagen av en katt och den andra togs av en rovfågel. men 3 lyckades jag få att bli stora som jag sedan släppte ut i skogen med lite proviant.

har som liten lyckas få grodyngel att bli små svarta minigrodor oxå. i samma badbalja och matade dem med fiskmat.

mmm *tagen på bar gärning*
Självklart är det så.


Instämmer helt och fullt.




WOW! Grattis! Då är du duktig!

det är det som är grejen att många inte tänker så långt. det ser man när man ser en mängd av annonser där folk vill sälja sina djur p g a ändrade familjeförhållande. känns lite som att många tror att livet är statiskt och inte kommer förändras.
jag har ju bundit upp mig för min orm kommer ju om inget oförutsett skulle hända leva i ca 20 år.
vet att skulle det vara så att jag skulle vilja åka på semester eller något så känner jag ett par som har orm själva som skulle kunna passa den när jag är iväg.
men det är ju viktigt att man verkligen tar reda på så mycket man kan om ett djur INNAN man skaffar det. t ex kan vissa eremitkräftor leva i 90 år! och de passar egentligen inte alls att ha som ett slit och släng djur på dagis för de har ju mer behov än vad folk tror.

leguaner verkar folk tror är en lätt ödla men egentligen så är den rätt känslig och krävande.

jag skulle ju vilja ha ett regnskogsterrarium med pilgiftgrodor. blir som att ha en eget litet ekosystem i hemmet.

länkar med några bra sidor med fina bilder. ena på pilgiftsgrodor och den andra på olika sorters råttsnokar.

pilgiftgrodor

Favoriten

http://www.ratsnakes.com/gallery.html

kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde. för nu har man ju fått höra att nyfödda musungar inte klarar sig utan mamman men mina klarade sig ju. tror faktiskt jag fick ha dem inne ett litet tag då. sedan matade jag dem med grädde som de fick slicka av mitt finger. får nåt minne att jag kanske hade nån leksaksflaska som jag matade dem med. men som sagt. är inte så säker på vad jag gjorde. när de blev äldre fick de ost och annat att äta.