Vår käraste älskade katt Lucas dog idag på operationsbordet. Han lades in för förstoppning och det upptäcktes att han hade en tumör som växt in i omliggande vävnader. Han gick inte att operera. Han skulle ha fyllt 6 år i februari. Han gav oss så mycket glädje i livet och det kommer att bli tomt efter honom....ska plantera en ros till hans minne....

tröstekramar från mej...vet hur det känns.

tröstekramar från mig också...........har varit med om det själv en gång

Här kommer tröstande kramar från mej... det är så jobbigt när man måste ta farväl av sina älskade små vänner.

Ush vad jobbigt.
Tänker på dig!
Kram!
Christer.

Kära du!
Är så ledsen för din skull...

Varma Kramar från mig.

Tack för alla vänliga tankar! Det känns så fel att han behövde dö så ung. Han var lite trött under hösten men vi fattade aldrig att han var svårt sjuk. För två veckor sedan slutade han att äta och vi tog honom till djursjukhuset där man med hjälp av röntgen diagnosticerade förstoppning. Han lades in med dropp och fick komma hem efter ett par dagar. Veterinären sa att han fortfarande hade avföring kvar i tarmen men att han inte längre var förstoppat (han fick lavemang för att tömma tarmen). Vi tog hem honom och han blev mycket sjuk - han kräktes och det rann slem och blod ut rumpan. Ett tag hade han diarre och stackaren bajsade överallt. Så till slut åkte vi till djursjukhuset igen - fortfarande trodde vi att han skulle bli frisk - idag undersöktes han med endoskop och vi fattade beslutet att han inte skulle behöva vakna ur narkosen, han skulle ha dött en mycket plågsam död inom några dygn annars. Lucas var en hittekatt som kom till oss en natt hösten 2000 och erövrade våra hjärtan omedelbart. Han var en liten, smal, (senare stor och tjock) svart-vit bondkatt med ett mycket bra kynne - han älskade människor över allt annat, särskilt barn. Jag är mycket tacksam att vi fick uppleva fem underbara år med vår lille vän. Det känns tomt här hemma utan ljudet av hans små tassar ... Finns det en katthimmel för snälla katter så finns han nog där nu... Tack för allt käre Lucas!

Visst finns det en katthimmel. tröstekramar från mig också.......

Mitt i din stora sorg hoppas jag du kan finna tröst i att du tog det enda humana beslutet.

Är säker på att han är i Regnbågslandet tillsammans med alla våra vänner.

Stor, varm tröstekram!!

Tröstekramar från mej med, jättejobbigt när våra fyrfota blir så sjuka så de måste lämna oss...

Tröstekramar även ifrån mig.

Kram från mej med.

Nämen så tråkigt Skickar dig en massa tröstande kramar

Alltid tråkigt när kära vänner går bort...
Kram på dig...

en livskamrat är alltid svår att mista......

vi kan nog inte förstå DIN SMÄRTA, men vi förstår ATT ......



tröstekramar från mig med.


b

Det är så väldigt svårt att mista ett djur, man älskat i flera år!

En tröstekram från mig med...
Jag har haft "turen" med mina katter att jag sluppit avliva dom själv, gammelkatten blev påkörd utanför huset när han var 17 år. Jag var inte hemma så min äldsta dotter fick ta honom till veterinären med hjälp av mormor, stackars dom. Min första skogskatt blev påkörd när han var två år och avlivad med hagelgevär efter förfrågan hos polisen. Jag fick reda på det nån dag efter och kunde gå och hämta honom.

Bus som försvann nu, kan jag inte hämta hem, om det var han som blev påkörd fick jag veta det försent,han finns inte kvar, ingen katt att begrava, nästan värre...Han blev troligen bara ett och ett halvt år... Friska unga djur borde inte dö.
Men att kämpa för ett sjukt djur måste vara tufft, och att sen ta beslutet även om det är för kattens bästa.....

Det sägs att djuren räknar sitt liv i kvalitet, inte i tid.... Men det hjälper ju inte oss sörjande människor.....
Det som tröstar mig nu i fallet med Bus, är att jag tror han försökte förmedla till mig att han fortfarande finns, även om han dog. När jag var ute och letade på kvällen "såg" och "hörde" jag i en katt som kom springande förbi och och ville tala om att han var glad att se oss, men där fanns ingen katt.... Och när jag skickade Reiki till honom kändes det som något som "växte" i händerna på mig, och till slut kändes det som att jag höll händerna om en kattkropp, väldigt mysko..... har aldrig upplevt det förr.....

Tack för all medkänsla! Ett särskilt tack till Saiai! Jag tycker inte alls att det är konstigt att du fick den här känslan i dina händer... Du fick nog ett meddelande av din lilla katt .... Det känns som om vår katt Lucas fortfarande fanns kvar här - jag upplever faktiskt samma sak med mina avlidna släktingar, de gör sig påminda lite när som helst, oftast när man minst anar det.
Ni som har eller har haft liknande upplevelser - berätta gärna om det!

Klart att det finns en liten katthimmel och där är han nu och har det bra.
Jag tror säkert han sitter och kikar ner på dig och spinner förnöjt.

Det är alltid svårt att förlora en nära vän.

Många Kramar till dig.

Jag tycker det där verkligen var tröstande ord.
Ska tänka på dem då det känns extra tungt av saknad efter vår Elliot.

Jag är alldeles övertygad om att min morfar som jag tyckte mycket om "kom tilllbaka". Han tyckte så mycket om att busa och det var alltid rackartyg och försvunna saker där morfar varit. Dagen efter han dog sa min mormor att jag kunde ta några pimpelsaker efter morfar eftersom vi båda tyckte mycket om att fiska. Jag valde ett litet och fult spö men som jag visste att morfar gärna använt. Nästa gång vi var ute och fiskade hann jag bara vända mig om så var just det spöet borta. Kanske var det en fisk som huggit men jag tror det var min morfar, det var verkligen jättetypiskt honom

Jag är säker på att din katt som haft ett så bra liv och som varit så älskad kommer att berätta det för dig. Och jag känner med dig.

/Åsa

Massor av tröstekramar från mig med
Klematis

Vilken chock det måste ha varit! Känner med dig..... *kram*

och så kommer amaira-kramar här också

Skickar många varma kramar