söta bebisar

Här är fler Bebisar dom är bedårande

Jag tycker dom ser läskiga ut på nåt sätt..

Instämmer!

Oh kära hjärtanes
Det där var inte nyttigt ör den biologiska klockan...

Jag med!!

Dessa länkar och bilder hade jag med i ett tidigare inlägg för ett tag sedan. Vi diskuterade om de små var i marzipan eller lera. Den länken från Birgitta är dockor en del av dem i alla fall.

jag missade den då du lagt in den länken
men fick idag från min lillesyrra o jag tycker dom e otroligt söta
dessa små
dome gjorda av cernitlera
så nu får man åka o köpa rosa sådan o sätta fart

Ja faktiskt jag med...
Vet inte riktigt vad det är, men något är det som "protesterar" inombords.

jättesöta

Jag vill hellre ha en riktig

ja, det tror jag det!

Tänk om du inte har någon bebis där inne!?? Tänk om det bara är luft, och det aldrig kommer något?

När jag väntar på något, och det inte kommer - ju mer tiden går, desto mer övertygad brukar jag bli av att det aldrig kommer att komma.
Men - så kan ju inte vara fallet för dig...

Tänk om du bara växer och växer och växer hur kommer du att se ut om ett år? Om två år? Om tre år? För att inte tala om tio år...

Men nä, nu är det min sjuka fantasi som är i farten igen
Jag törs lova dig, att på juldagens morgon är den ute!
(ja, den har säkert till och med varit ute ett bra tag då)

Det kan ju bara inte dröja länge till nu

va konstiga ni e hur kan man tycka dom e läskiga de övergår mitt förstånd
jag smälter ju bara jag ser dom




fru berglund
din lille kommer bli så perfekt som den kan bli välgjord o ostressad
den tar sin tid på sej o
den kommer vara helt underbar

klappa lite på maggen från mej

Dom är ju jättegulliga och väldigt naturtrogna

Vad är det som är läskigt, så ser ju bebisar ut

Oj så söta små Duktiga konstnärer.

Det är ju just DET som är läskigt!
De ser ut som barn, men livlösa! *ryser*

Ja, som om de vore döda..

Precis så! Som de där små djuren i burkar på bilogilektionerna...!

Jag har sett aborterade foster i burkar i vätska, det var när jag jobbade åt en städfirma som hade hand om storstädning på Realskolan.. men inte såg de lika levande ut som dessa skulpterade... de stod i rader i ett skåp med glasdörrar.

Så här ser min baby ut


Raven Wing Baby heter han, sex månader gammal är han och blir aldrig äldre Han är väldigt naturtrogen, 56 cm lång och känns som en riktig baby.

Tänk så olika det kan vara det som är jättegulligt för endel upplevs som skrämmade av andra.

Bara av nyfikenhet och för att jag tycker det är intressant att försöka föröstå andras känslor .....

Ni som känner olust är det desamma om ni ser en docka i leksaksaffären oxå ? eller är det för att dom här är miniatyrer ?

Min dotter har en docka som ser exakt ut som en bebis , hon kan röra ansiktet och blinka mm .
Många har trott att det är ett riktigt barn .

Jag tycker dom är fantasktiskt fina
*vill ha* fast helst en riktigt förstås!

Min sambo säger att om han inte sa stopp skulle jag kunna befolka jorden själv med massor av bebisar!
Och han har nog rätt! Älskar att vara gravid och den första tiden när de är riktigt små är den bästa tiden i livet
...blir lite sorgsen när jag tänker på att den tiden aldrig mer kommer tillbaka...

Nä- hä-ä-ä Så "illa" är det inte .





Vet inte, tror inte det. Jag vet faktiskt inte vad det är.
Kanske är de för lika en riktig bebis - samtidigt som jag får känslan av att "här är någonting som är riktigt riktigt fel". *ryser*

Jag skräms t.ex. inte av död eller ... inte ens "livlösheten", det är något annat. Bara den där vaga känslan av att "något är så fel".
Jag gissar på att känslan går över av sig själv, om jag "umgås" ett tag med de där kopiorna, och införlivar dem i mitt jag med vad de är, och att de är "okej", för det är de ju.

"Foster i formalin" berör mig inte heller såhär! Har ju dessutom själv några sådana i garderoberna fast inte mänskliga förstås...

De ser visserligen riktiga ut, men inte så "riktiga"! Det finns små "underliggande signaler" som "skriker" i mina öron, att det inte står rätt till med de här små gynnarna.
Det blir någon inre konflikt" mellan "riktigt" och "fel".

"Felet" är inte att de inte är riktiga, eller att de är miniatyrer, utan snarare små drag i ansiktena som inte är naturliga... Det blir lite grann som i en mardröm...
Det borde vara glädje, de frammanar glädje - men "under ytan'" finns någonting annat ... som hotar med motsatsen...

Äh, nu ger jag upp. Kan inte förklara.
Det låter ju bara för tokigt alltsammans.

Nä, "vanliga" dockor är inte läskiga. Bara dom som ska se så riktiga ut som möjligt, men ändå inte är det.., känns konstiga.

Kan inte förklara så bra, men känner ungefär som amaria.

Jag har också en liknande docka. Den har jag haft många år, de var "naturtrogna" redan på den tiden. Har övat lite på den nu

Jag håller också med Amaira. Jag får obehagliga känslor av konflikten mellan enormt verklighetstroget, och livlöst och (som sagt) "fel"!
Det får mig att känna avsmak och olust. De ser onda ut, tycker jag!
Som en ond varelse som gömt sig i en bebis kropp...

Nej, vanliga dockor ogillar jag inte. Bara clowner - men det är en annan historia...

fantastiska men ändå ser de "döda" ut.

för mycket stephen king va????

Emelie har en docka som ser ut som riktig bebis... blinkar och blundar med "riktiga" ögonlock kluckar när hon äter ur flaskan och hon rapar ljudligt... kissar också i blöjan Mormor har fått sitta och mata ett antal ggr

Nix - jag gillar inte skräckfilmer... Eller King!
Bra gissning, dock.

Och här är en till som inte gillar "King". Han är så himla förutsägbar så jag tröttnat. Helt "fantasi-lös" vad gäller sluten på sina berättelser, de är alla exakt likadana, och går att förutspå från och med tredje sidan i boken.

Dessutom gillar jag inte hans pessimistiska livssyn ( som är i böckerna i alla fall, hur det är irl vet jag ju inte).

Men ... nu är jag nyfiken! Varför gillar du inte clowner Zarah?


Och med dockorna, så definierar jag min motvilja: De är ju inte alls "realistiska"!

Det finns små små detaljer som inte är "riktiga/rätt"!
I och med helhetsbilden som försöker göra sken av "riktighet", lyser "felen" igenom desto starkare.
Resultatet blir "obehag" för mig.

Hur är det med "gosedjur" då Det finns ju en uppsjö av hundar, katter, apor o.s.v. av vilka en del ser väldigt "riktiga" ut

För att göra en kort historia ännu kortare så är det ungefär samma sak med clowner. De ler bara med munnen.
De ger mig krypningar!

Skrämmande natrurtrogna. Men vackra som bara bebisar kan vara... när de sover...

Annlo, jag upplever habegäret tvärsom.
Jag blir irriterad av att människor ideligen ska ifrågasätta varför jag är nöjd med mina två killar: "Men en tjej vill du väl ha!!! " NEEEJ det vill jag INTE

Jag skulle aldrig ifrågasätta varför ngn skulle skaffa fler eller välja att inte skaffa barn alls. Jag har två friska killar varav den ene föddes jättesjuk.

Det enda "barnet" jag kan tänka mig, skulle kunna vara ett sådant där prydnadsbarn denna tråden började med

Jag kan inte minnas att jag sett något gosedjur som haft den här blandningen av nästan fullständigt exakt, men "brister" i någon väsentlig del, som dessutom är så gott som osynlig, och inte menat att vara (av tillverkaren alltså).
Att den är "liten" är ju som den ska vara, det är inget sånt jag menar.

Å andra sidan spelar det ju ingen större roll . Jag behöver inte omge mig med dem, jag behöver inte "tycka om" dem, och dem själva "skadas" ju inte på minsta vis - inte heller alla (flertalet) som gillar dem!

Jag förstår mycket väl vad som uppskattas med dem, och vad det är som gör dem så söta (i andras ögon)
Det är bara som jag inte tycker så.
Det är jag faktiskt van vid, "Kärringen mot strömmen" som jag uppfattar mig själv väldigt ofta - det är helt okej