Behöver inte tillägga något, väntar bara på Era svar.

ingrid

Nej, det måste dom inte, men det kan vara bra att ha om det inte finns en telefon i närheten. I den åldern används den nog mest för att skicka sms, och det blir dyrt. I så fall är det bäst med ett kontantkort så man har lite koll.

nej.. det tycker jag nog inte... jag hade inget behov av det när jag var 11 i alla fall... fast tiderna förändras... jag kan tänka mej att 11 åringar idag tycker att de behöver mobil (fast skaffa en billig modell i så fall och kontantkort)

En billig mobil med kontantkort. Kanske kan 11-åringen själv fylla på kortet med veckopengen.

Har sett 7-åringar med mobil. Tycker det verkar lite tidigt...

Jag skulle vilja att mitt barn hade en mobil om han behöver ringa hem eller larmcentral. Nuförtiden finns inte telefonkiosker i varje gatuhörn som när jag var liten. En 11-åring ska inte springa omkring fritt, men man vet aldrig vad som händer.

En 11-åring "måste" inte ha mobil, men det är ju bra om man kan få tag på sitt barn.

Jag har vänner som har mobiler till sina barn, de är mellan 8-13 år. Det är bara den äldste som har pengar på sitt kontantkort, den fylls på med 100kr i månaden. De yngre barnen har moblierna bara till att man kan få tag på dem och har inga pengar på sina kort. Men dom mobilerna utnyttjas så klart flitligt till att spela på.

javisst!! måste vi det....


skulle 11åringarnas svar bli....

"alla andra har ju ... och då blir jag mobbad...."




hört det förut...ang andra saker????




TUR att man inte har någon i den åldern.....


b

Tjatar som tillräckligt länge så får dom en, för" ALLA har ju utom jag" , brukar det låta

Måste inte, men när min dotter fyller elva kommer hon ha en.

Jag tycker att det kan vara en bra idé...
Bra att ha lite koll på var de är, när de kommer hem, mm. Samt att de kan larma om något farligt händer

Sedan är det ju detta med att de kostar en hel del. De behöver inte ha den nyaste modellen för flera tusen... finns ofta äldre modeller som kan köpas utan abonnemang. Dyrare varianter kan kanske önskas som julklapp? När man ser att de kan hantera en mobil vettigt! Ingen höjdare att köpt en för några tusen och se den fara i backen stup i ett!

Samtalskostnaden kan man ju lösa genom ett kontantkort som de själva får jobba ihop pengar till hemma eller använda veckopengen. Även om de inte har pengar så kan man ju fortfarande nå dom och de kan ringa 112 om något händer!

Nu gäller det pappersbarnbarnet och hans mamma sa just det - "så att jag kan få tag i honom!"
Kanske jag ska skaffa en åt honom men vilken så att han inte blir mobbad?

Men händer det verkligen så mycket mer nu? Och ska i så fall en 11-åring väntas larma? Vet inte jag men vi klarade oss ju utan mobil när vi var unga.

Bara undrar om det verkligen är för ungarnas skull eller om det egentligen är vi som är oroligare för att det ska hända nåt och vill ha mer koll nu för tiden?

Är lite inne på samma tankegång som dig men måste tillfoga att det är värre idag. Läste en artikel i gårdagens GP och det var inte roliga grejor - Bötnignen eller vad de nu kallade det, hemskt var det i alla fall.

ingrid

Mina barn (11 o 13år) har varsin mobiltelefon. Och det tycker jag är bra för som vi bor är det ganska långt till kompisar 3-15km. Och de är ju inte alltid som de vet vem de ska vara med eller vem som är hemma. Och dessutom är de ute mycket o leker inne i byn o då är det bra att kunna nå dem.
Den äldre betalar själv sina samtal (ca 100:-/mån) eftersom det blir mycket SMS o i mina ögon "onödiga samtal" men i mellanåt sätter jag in pengar åt henne eftersom jag även har krav på att hon ska kunna ringa hem.
Den yngre varken ringer eller SMS:ar speciellt mycket så hans mobil laddar jag i princip aldrig (han har gjort av med 150:- senaste året)
Men han har däremot en ganska ny modell med många spel som han spelar ofta. Mobilen har han själv tjänat i hop till. Annars har de fått varsin av våra "avlagda"
Jag tycker att det är mycket praktiskt att mina barn bär med sig sina mobiler när de inte är hemme eller vi är på stan. För att man kan nå dem och det behöver inte bli så mycket Tjafs" o tidsbestämmande hitodit.

Sedan frågan om vilken modell som du kunnde köpa............
det är svårt att säga, det beror mycket på vad kompisarna har för modell.
Mina barn vill i allafall att den ska ha många spel, möjlighet att kunna ta emot o skicka MMS o naturligtvis även att den har en kamera. Nu har ingen av dem "alla" dessa funktioner på sina mobiler men de önskar.........

JA idagens läge förväntas en 11åring kunna larma på hjälp.

Sedan om det händer så mycket mer nu?...............Det kan jag inte svara på, Men jag vet i allafall att det skulle ha besparat för våra föräldrar många sömnlösa nätter om vi kunnat ringa o tala om att t.ex. moppen pajat så att man måste leda den hem, missat bussen eller på annat sätt som vi har blivit försenade

Att vi klarade oss utan mobiltelefoner när vi var elva är inget argument. De på stenåldern klarade sig minsann utan elektriska spisar, men...och när våra föräldrar var i vår ålder klarade de sig utan datorer och internet, ändå sitter vi här...

Vår äldsta dotter fyller snart åtta och det skulle förvåna mig om hon inte har mobil inom ett år. Vi bor i en storstad och för ett rörligt liv med små tidsmarginaler och återkommande behov av att improvisera; klart att det är en fördel att kunna få tag på varandra fort och lätt.
Hon började prata om mobil redan för ett år sedan men då tyckte vi definitivt att det var för tidigt. Visst fanns det sjuåringar (dock en minoritet) med mobil. Men dessa små blev - där vi då bodde, en litet tuffare miljö än hon nu rör sig i - rätt frekvent rånade på sina telefoner av äldre barn.

Lilljänta fyller 8 om en månad och har haft en gammal avlagd Nokia 3210 i drygt ett halvår nu. Det behövs när man bor långt ut på landet om dom får punka på cykeln eller nåt, bra att kunna få tag i dom också om man ska iväg så man kanske inte är hemma om dom skulle komma hem.

Min 12-åriga dotter har en mobil och det är en otrolig trygghet för mig.
Ja det händer mer nu än för 20-30 år sedan, och brotten blir grövre och grövre.
Hon har en Nokia 3310 med kontantkort, visst vill hon ha en med färgskärm och kamera, men man får inte alltid som man vill.
Dessutom får dom inte ha kameramobiler i skolan här efter det att några killar fotat tjejerna i omklädningsrummet i gympan och skickat runt till varandra, de tas helt enkelt i beslag av personalen och måste hämtas av en förälder. Jättebra regel tycker jag.
Det finns alltså nackdelar men fördelarna och tryggheten överväger absolut!!

Jättebra Neta att inte ge efter för senaste modet och påtryckningar som att "alla andra har" Bra också att skolan har förbud mot kameramobiler.
Det behövs fler föräldrar och skolpersonal som har mod att säga ifrån

Är nog just det, att man som förälder vill kunna nå sitt barn, oavsett åldern.

3210 undrar om det inte är en sådan ålderdomlig sak jag har!

Säger som gammelnalle..... tur jag inte har barn i den åldern!
Eftersom jag inte själv anser att jag har behov av mobiltelefon har jag aldrig köpt någon men min ena dotter "prackade" på mig sin gamla, så jag skulle ha att ta med mig när jag var ute och långkörde åtminstone. Med mitt gamla bilskrälle tyckte hon jag behövde det. Ibland kommer jag ihåg att ladda den... ibland kommer jag t.o.m ihåg att ta den med också. Men ytterst sällan kommer jag ihåg att sätta på den, så ingen kan ringa upp mig. Men å andra sidan är det nog bara mina 2 döttrar som har mitt nummer...... Jag vet inte vad mina barn har för nummer på sina mobiler, använder vanliga telefonen. Är dom inte hemma så ringer jag igen senare.......
Känner inte att jag måste vara anträffbar jämt. Och inte dom heller.
Att ge barnen mobil när man bor ensligt som Reserv, det kan jag förstå, men annars?? näää! Fast jag tror mina äldsta barnbarn (9 och 10) har varsin - men jag har inte deras nummer.....................
Anki

Förr fanns det telefonkiosker i stort sett överallt.

Det är ont om dem nu.

Min 7-åring har en - enklaste modell men den fungerar att ringa på.

Hon använder den när hon ska hem från träningar m.m. då hon inte alltid kan få skjuts av en kompis.

Vi var lite tveksamma måste erkännas men tack vare telefonen så har hon lärt sig minst 10 viktiga hem- och mobilnummer. Hennes kompis kan inte ens sitt eget hemnummer.

Dessutom är det inte lika spännande längre så hon använder den för nödvändiga samtal men inte mer.

Kostnad: ca 40 kr/mån

/Mimmi

Det är helt sant som Ingo säger, att VI inte hade mobiler när vi var små är inget argument! Samhället ser helt annorlunda ut nu än när jag var liten. Det är nog lätt att säga att 11-åringar inte behöver nån mobil men när min dotter börjar ränna omkring själv kommer jag säkert att resonera annorlunda. Då kommer det dock INTE att vara nån lyxmodell med kamera och sånt, utan en enkel variant med kontantkort som är tänkt som nödtelefon, precis som jag använder min mobiltelefon idag.

7-8-9-10-11-åringar är väl förhoppningsvis inte så ofta ute och "ränner på stan" utan endera är dom hos kompisar där man ju oftast kan nå dom eller på någon aktivitet och då vet man ju var dom är och brukar ju ha skjuts ordnad om det behövs. Eller??
Anki

Det var ju lite min tanke också.

Visst händer det kanske mer nu än på vår tid men en 11-åring ska väl egentligen inte hålla till där många brott och såna saker händer (nejdå, jag är inte naiv och tror inte att onda saker bara händer i storstan) och vara ute och ränna på stan vind för våg.

Visst fanns det telefonkiosker överallt men jag hade aldrig något telefonkort eller mynt till dem när jag var 11 år, hade ni det?

Jag skulle utan problem klara mig utan mobil nu om det skulle behövas även fast jag haft mobil i många år. Så akut är det oftast inte att få tag på folk så man inte kan ringa på en vanlig telefon.

Visst är det bra om olyckan är framme men hur ofta är de egentligen? Merparten av alla mobilsamtal går nog inte till 112 utan till meningslösa samtal som t.ex. Hej, hur är det. Det är bra. Jaha...blablablabla

Huvudfrågan var väl om en 11-åring MÅSTE ha mobil (och det tolkar jag som att det är NÖDVÄNDIGT) och nej, det tycker jag nog inte. Sen att det är smidigt för att samordna hämtning osv, lugnande (för oroliga föräldrar), bra OM det mot förmodan skulle hända något osv. är ju en helt annan sak.

Det är min åsikt i alla fall men det har säkert ändrats om 11 år när jag har så stora barn själv (om inte annat så kanske det är ännu värre då).

Håller med till 100%, det är ju lite lika för oss där skolvägen dessutom går en bit genom skogen, även om vi bor i ett samhälle.

Mina barnbarn ska ha en chip redan från födseln, så man kan hemma se på kartan, var de befinner sej.
Bra för rymmande gamlingar också, som fryser ihjäl i snön.
Blir säkert nåt för kriminalvården också..
Tekniken finns redan. Full bevakning av alla medborgare, rena Orwell 1984.

Jag ringer aldrig mina barn och kollar, men jag tycker det är skönt att de kan nå mej.

Hihi, det där gillar jag

Jag och min kompis/granne/barndomväninna brukar prata om att våra barn nog kommer att sätta såna på oss när vi blir äldre, för vi är obotliga "rymmare" båda två.
Dessutom verkar vi ha svårt för att "förstå" att vi blir äldre, och inte kan samma saker med samma bravur och elegans, som när vi var unga.
Med resultat att det är lätt att försätta sig i situationer där det inte är lika lätt att ta sig ur/bort från.

Vi skojar om, hur våra barn drar upp oss ur något stort dike och förmanar "Du får inte vara ute och springa i markerna när det är mörkt!"

"Nädå, inte igen..." svarar vi skamset, men snart är vi ute igen, och sedan får vi ringa på mobilen till sonen igen:

"Hjälp ... jag ligger i det här diket igen ... jag kommer inte upp ..."

Vi har konstaterat att mobilerna kommer att var en välsingelse för oss och så småningom även de här chipsen.

Medan vi fantiserar om de här scenariorna, skrattar vi så vi vrider oss .

Men, det är väl bara ett sätt att "vänja sig"/bearbeta det faktum att vi faktiskt blir äldre, och en dag till och med gamla.
Ska det ändå hända, kan man ju lika gärna ha roligt under tiden



Men, tråden handlade ju inte om gamla och chips, det är bara mina fingar som rymmer på tangenterna nu igen

Om mobiltelefonernas vara eller icke vara i samband med barn, tycker jag ...

... "ingenting"
De har kommit för att stanna, så är det ju "bara".

Lägre strålningsrisk och billigare - det kämpar jag gärna för.

Detta är en ganska söt idé, tycker jag...! Nu vill väl inte sju-åringar ha en nalle-mobil - men en mobil som bara kan ringa tre-fyra nummer - det tycker jag verkar utmärkt.

Jag man ju undra när och hur mobilen behöver användas innan inköp.
Att ett barn har mobil kan också ge upphov till otäcka situationer då barn rånas på sina mobiler - ja det händer här i en rättså lugn (?) (tycker vuxna)stockholmsförort.

Det där har t.o.m. hänt i annars ganska lugna Björklinge för några år sedan. En 11-årig pojke blev rånad och misshandlad av två 13-åriga mopedburna killar, dom tog både mobil och plånbok.
Han blev så rädd att han sprang upp i skogen och tryckte under en gran hela em, var totalt nerkyld när dom hittade honom.
Några andra barn sprang fram till en vuxen och berättade under tiden det hände men hon bara gick till sin bil och sa att de fick hämta en lärare jag trodde inte en vuxen människa kunde handla så. Hon har barn själv men skyllde på att hon inte vågade.

Hur som helst skedde detta en fredag och båda våra skolors rektorer tog tag i det direkt och åkte hem till de killar som gjort det på kvällen och pratade med föräldrarna. Polisanmälde så klart.

Sen har inget mer sådant hänt här, bara ett mord!
En bilaffär mellan en 18-åring och en pensionär urartade och den äldre blev ihjälslagen med en stekpanna. Familjen till 18-åringen bor kvar, vete 17 om jag gjort om det varit min unge.