Under det senaste dagarna har jag tänkt en hel del över detta med vad är egentligen:världen-verkligheteten-Kosmos

Jag har i alla fall själv märkt hur kraftigt jag är fast i min egen värld;mina egna kännslor!

Det vill säga;jag ser precis allt just genom mina egna ögon och upplever allt genom mina egna upplevelse och är så klart är jag påverkad av mitt förflutna.

När jag är arg eller ledsen tycks det finnas mycket av just detta även runtomkring mig

När jag är lycklig och glad så finns även detta i massor runtomkring mig

Så för mig ser det faktiskt ut att min värld är den enda världen som existera

Och hur svårt är det inte att försöka förstå och har empati för "andras" världar ( jag till och med råkade skriva först antipati här ovan

Spännande tankar tycker jag!
Vad tycker ni andra!?

Totalt förvirrande. Jag känner alltet snurra när jag släpper nuet en stund

Jaadu Solis... det ser ut som du funderar mycket
För mig räcker det så bra att bara finnas till, tycker inte att vi ska behöva ha förklaringar till allt som sker eller varför allt är som det är.

"Tänk alla millioner år", av Barbro Lindgren, kom jag att tänka på nu. Det är en visa egentligen, insjungen av Claes Janson på en barnskiva.

Tänk alla millioner år som du inte var född.
Då fanns det gräs och träd och flugor,
men inte samma gräs som nu
och inte samma träd och inte samma flugor.

Tänk alla millioner år som du inte var född.
Då fanns det hus och djur och stigar,
men inte samma hus som nu
och inte samma djur och inte samma stigar.

Tänk alla millioner år som du inte var född.
Då fanns det människor som nu
och hav och stenar,
men inte samma människor som nu
men samma hav och samma stenar.

Nej jag beklagar - jag orkar inte.... Jag luktar nog hellre på blommorna...

/Stina

Det egocentrerade universum, ja. Det finns gott om skrifter om det - det är en av de vanligare ämnena inom filosofin. Det är inte lätt för en människa att förstå att alla andra också är en "jag" och också har ett universum som kretsar kring dem - men så är det för alla. Spännande ämne, det håller jag med om!
Jag får rekommendera boken "Sofies Värld" av Jostein Gardner. En ganska spännande resa genom filosofins värld.

*Hick!*
Precis på det sättet, funderar jag ofta.

Varför blev jag just jag?
Allt och alla är ju gjorda av celler...varför då bry sig om hur andra reagerar?

Tänk så liten, ovetande och korkad en människa (jag) kan vara.

Tycker solis gör sin tillvaro för svår, bara lev och njut av det som är trevligt, allt annat kan man sörja en sekund eller två.

ingrid

Instämmer

Jag håller med Silos, det är mycket intressant. Tyvärr blir jag ofta alltför rädd och allt blir konstigt när jag sniffar på ämnet, så jag brukar hålla mig borta.

Instämmer jag med

Kram

Tack gulle-dig

Sådana tankar kommer för det mesta efter en period av nedstämdhet, men sen slänger jag bort det hela och fortsätter med mitt liv:promenader med vovvarna,pyssel,dricker kaffe,gå till affären,gå till den spännande tvättstugan ,skriver brev,lagar mat........
Allt det vanliga som gör mitt liv värt att leva
Saken är den att jag vågar snart inte läsa min Bibel eftersom då kommer oron tillbaka och det borde jo vara tvärtemot

Jag kanske inte skall läsa överhuvudtaget eftesom jag läst alldeles för mycket om just sådana här saker och jag kommer ingenvart;men det bästa med det är att jag funnit livet så att säga genom att verkligen börja leva livet här och nu