Jag är lite nyfiken på hur ni andra gör och hur ni har det.

Det har väl inte undgått någon att jag har en liten flat coated retriever som heter Keno (eftersom han kommer från Gotland.. )



Det är dessutom vår första hund. Ingen av oss har ens haft hund i familjen som barn. Eftersom vi hade så lite praktisk erfarenhet läste vi säkert 100 böcker och besökte kennlar till höger och vänster. Bjöd hem vänner/bekanta som har hund och frågade ut dom om varför dom valt den rasen dom valt, hur de sköter sin vardag, semester osv..

Vi hade bestämt en del "regler" som skulle gälla. Vi skulle båda göra samma saker (konsekvens är A och O i hunduppfostran). Några av dom reglerna var tex. Ingen hund i säng eller soffa. Han är just en hund och kan vara på golvet eller sin sovplats. Man vill ju inte att hunden ska grisa ner, och hur förklarar man att "nu är du ren, nu får du komma upp" och inte annars..

Nu blev det ju inte så.. Det är ju hur mysigt som helst att gosa. Men han får bara komma upp när han får tillåtelse! Och accepterar ett "nej".

Å så det där med sängen.. DÄR går gränsen! sa jag till min sambo, som tittade på mig med samma vädjande ögon som Keno brukar ha..

Nå ja, sa jag, har får komma upp och morgonkela men jag vill INTE har honom där hela natten. Och det funkar faktiskt! Men ett problem är att han ligger i sängen när inte vi är hemma.. Och jag vet inte hur vi ska få honom att inte göra det. Han har sin säng i vårt sovrum, och jag vill att han ska veta var han alltid kan gå och lägga sig och ha lugn och ro. Soffan behöver vi inte oroa oss för dagtid, eftersom vi stänger dörren till vardagsrummet när vi inte är hemma.

Just det. Vara hemma själv.. Man vill ju inte lämna dom små söta. Men vad ska man göra? Jobba måste man ju. 4 timmar MAX är han själv, sen kommer någon hem (oftast min sambo).


Hur har ni det? Hur länge får jycken/jyckarna vara själva? Var får dom vara?

Hur många och långa promenader blir det varje dag?

Varför blev det just DEN rasen (som du/ni) har?


Ju mer vi läste och träffade folk, så förstod vi att flat var "vår ras". Social, snäll, lättränad.. Vi är väldigt aktiva människor och en flat kan man ta med sig i skog och mark, på svamplockning och hajker. Dessutom är han lättdresserad och den är inga problem att ha honom lös.

Promenader.. Tja, han är ju ung än och man får inte övermotionera honom, men en lång promenad varje dag (ca 45 min - 1 timme, då han går lös) sen blir det kortare rastningar.

Tränar ni något med er hund?

Vi tränar vardagslydnad och lite mer "träningslydnad" samt apportering.

Nu måste jag gå ut med den söte!

Hur har ni det? Hur länge får jycken/jyckarna vara själva? Var får dom vara?

Jag kan bara säga att vovvarna och jag har det hur underbart som helst; jag är hemma alltid (förtidspensionerad)

Vovvarna är ensam endast då jag gå till affären,biblan,läkaren.... så där 1-2 timmar,annars passar mina barn vovvarna.


Vovvarna får vara överallt i vårat hem;allra helst är de precis i min närhet.


Hur många och långa promenader blir det varje dag?

Det blir många promenader under dagen en långpromenad och andra kortare promenader.

Jag älskar mina vovvar så mycket sååå.

Varför blev det just DEN rasen (som du/ni) har?

3 av mina hundar kom som omplaceringar:scfäfern,chihuahuan, English Toyterriern men blandisen köpte jag eftersom jag ville ha en liten hund efter att min dotters lille blandis dog 2000 och jag saknade den vovven så mycket.

Jag tycker det låter som om du och din sambo är OK som hundägare
Själv har jag alltid varit hundtokig, lånade hundar som liten och skaffade den första egna efter 9 månaders äktenskap, första barnet kom 7 år senare. Andra kom när hunden var 11. Dom blev båda fostrade i Herrans tukt och förmaning av en liten lakelandterrier och är båda stora kattvänner idag, har 2 katter var så något gick snett......
Nästa år har jag alltså haft hund i 50 år, är alltså relativt erfaren hundägare. Min favoritras är bullterrier. Skaffade min första 1981 och när hon gick bort 1996 skaffade jag en ny tik som då var 13 månader. Svårt att hitta valpar av denna tack och lov ganska sällsynta ras. Bullterriern är den mentalt bästa ras jag kan tänka mig, min nu 10-åriga tik är älskad av alla ungar i omgivningen, hon låter sig klappas och kramas och står lugnt i en hög av ungar som har sett Tudor i Myror i brallan på TV, hon är alltså en Bjallanhund! När hon tycker det blir för mycket går hon stilla och lugnt hem. När hon var 7 så skulle hon bli dagmamma åt min sons 8 veckor gamle borderterrier, hon ställde snällt upp på hans vassa mjölktänder och hans ständiga lek när han inte sov. När han kom i slyngelåldern fostrade hon honom och nu när han är 3 år gammal så har dom en lekstund varje dag och har stor glädje av varandra. Hon är för det mesta lös, har aldrig varit i bråk, främmande hundar ignorerar hon om dom är bråkiga och kompisar hälsar hon glatt på både ute och i sitt eget hus, inget revirtänkande hos henne. Bordern bor numera permanent hos oss, dom går inte att skilja på.
Såvitt jag vet är Flatten en jakthund, hade grannar som hade 2 flattar att jaga med, mycket trevliga hundar, men som sagt föredrar jag bullisar framför allt annat. Border går naturligtvis också bra, han är fostrad av henne och umgås med både tikar och små och stora hanhundar lika fint, har aldrig råkat i bråk med någon. Småungarna säger att bullisen är snäll och bordern är busig, han är den mest lekfulle och hoppar gärna upp på dom och vill slicka dom i ansiktet, sånt ägnar sig inte en bastant bullterrierdam i sina bästa år åt.
Mina hundar är aldrig ensamma (dom har varann), men 4 timmar tycker jag är ungefär vad man kan begära att en hund ska vara ensam. Vi tränar inte alls med våra, en bullis är ingen agilitytyp, dom ifrågasätter varför ska detta vara bra egentligen, hon kommer när jag säger till, vet var hon bor och bryr sig inte om folk och fä hon inte känner. Bordern gör som bullisen, men har mer jakt i sig. Man får vara lite uppmärksam på löptikar i omgivningen men han sticker inte iväg. (peppar ta i trä).
Fortsätt du som du har börjat med Keno, ni verkar ha alla förutsättningar att bli ett "tjusigt ekipage)

O tack! Fast det var inte därför jag startade tråden.. För att få bekräftelse alltså..

Jag tycker bullterrier är SÅ fina! Dom har sån karaktär med den nosen!




Man behöver ju inte träna eller tävla alls med sin hund om man inte vill, men en flat skulle bli odräglig att ha i möblerade rum om den inte fick tillräcklig stimulans! Det är en apporterande fågelhund och vi hittade inte någon (seriös) uppfödare som inte krävde att man faktiskt aktiverar hunden genom olika jaktliknande övningar. Det finns ju dom som föder upp hundar bara för utställning, men vi tyckte att psyket på hunden är det viktigaste.

Just det, att hunden lägger sig i en möbel den inte får när den är ensam hemma förklarar Ingrid Tapper väldigt åskådligt i sin bok "Hur lär hunden" men just nu hittar jag inte stället.
Den går ner när någon människa kommer, då kommer den på att där får den inte vara! men förstår inte saken när den är ensam.

Hundar är underbara kompisar.

Nu är jag nog inte rätt person att svara! Tessi ligger i möbler o dyl., men även ute i sin koja, med tjock skumgummikudde, med fårullspläd
ovanpå!
Men; vi låter henne nu --alltså-- vara i sofforna o i sängen---fast det var då rakt inte meningen från början!!

Förresten---Tessis tumör visade sej INTE vara dödande!!!

Du är en alldeles utmärkt person att svara!! Jag är nyfiken på hur ni gör, inte att veta vad som är rätt eller fel. Dessutom finns det inget rätt eller fel vad gäller husdjur i sängar och möbler. Det är väl konsekvens som gäller.

Du säger att Tessis tumör inte är dödande, med hur mår hon då??


Är det ingen annan som har lust att dela med sig..?

Jag hade en Berner Sennen för många år sedan. Han fick ligga både på sängar och i soffan. Fast han "frågade" alltid först om det var OK att han gick upp. Han ställde sig och lade hakan där han ville gå upp och kikade på oss. Så stod han ända tills vi sa att det var OK att han gick upp. Han låg aldrig i sängen innan vi bäddat och lagt på överkastet. När vi inte var hemma gick han dock upp ändå, han tyckte väl att vi teg och samtyckte



Att vi lät honom göra så berodde på att vi bodde så litet så vi hade helt enkelt inte plats för en säng åt honom (han var stor som en S:t Bernard nästan) och vi tyckte synd om honom - tyckte han kunde få ligga mjukt och skönt ibland. Gud så blödig man är!!! Men vällustsucken man hörde när han lade sig tillrätta var obetalbar.....

/Stina

Tibetansk Terrier är ju som bekant (för en del av er i alla fall) "min" ras. Dom passar mig som hand i handske - älskar bara deras utseende, självständighet, påhittighet och samtidigt älskvärda väsen. Dom har så mycket "innanför pannbenet" att man bara baxnar ibland. Det finns så mycket kvar av ursprunget, och man ser så ofta att Tibets fria vidder är del av deras egen natur samtidigt som dom är måna om sin flockledare.
Hmmm, ja, det har väl synts på bilder här på Odla att här huserar hundarna på både soffor, sängar och bord och fönsterbrädor..........
Mina hundar har ju också varandra när jag är borta, men 4 timmar tycker jag räcker. Jobbar jag mera så åker jag hem och rastar dom en stund då.
Har hela tomten instaketad som hundgård så hundarna är ofta ute och busar med varandra timmar i sträck - är vädret dåligt sitter dom ihopträngda utanför dörren och vill in, dom gillar inte att bli blöta om fötterna........ snö däremot älskar dom bara!! Finns väl i generna från sin tid i Tibet.
Kan inte tänka mig att leva utan dessa "ullbollar" som står mig så nära.
Anki

Mina båda hundar får vara var dom vill utom på borden!!! Bullisen vill ligga skönt, ligger oftast i nån soffa, bordern har sin favoritplats i köksfönstret, där sitter han och kollar ut mot gatan eller ligger och sover. Alla hundar jag har haft har legat i möblerna. Min första bullterrier brukade ligga på köksbordet varje förmiddag när jag kom hem från 4 timmars jobb, för då sken solen på bordet. Så fort hon såg mig komma på yttertrappan hoppade hon ner för hon visste att hon inte fick lov att ligga på bordet. Den friheten tog hon sig när hon var ensam hemma.

ja , samma här hundarna är en del av flocken och ligger var de vill, inte på bordet här heller dock -däremot är inkallning nåt att träna mycket på -det är jag som bestämmer var vi ska gå utomhus
Selma behöver inget koppel , men har det på ändå i befolkade områden , för syns skull
W.Kelpie är en mkt följsam hund , men andra raser kan behöva massor av träning på det

Flattar är också väligt följsamma. Har också bara honom kopplad "för syns skull" och på dom ställen man måste. Kyrkogårdar, i stan.. Överhuvudtaget där det finns människor som skulle kunna vara hundrädd. Spelar ju ingen roll om jag säger "Men han är så snäll..". Är man rädd så är man . Det respekterar jag. (Och det är jag helt övertygad att du också gör..)

Jag har ingen vana av att ha hund.
Jag ville bara säga att jag blir glad av att höra hur du tänker om att ha hunden kopplad.
Själv har jag nästan alltid varit hundrädd och det värsta jag vet är när hundägare säger: men han är ju så snäll!

(fast min hundädsla börjar gå över tack o lov!)

Jepp precis så -fast jag bor i en landsända med mest avbefolkade områden
Här hemma har hon tomten som revir -lämnar aldrig den , är alltid lös.
Gör tappra försök att behålla de 4 katterna inom samma område med varierande resultat .....

Erik sover var han vill o det är på alla möjliga platser bara jag är i närheten
i sängen sover vi alla fyra
erik morris smokie o jag de e riktigt mysigt

han e min lilla kompanjon o min personlige tränare så vi är nästan alltid tillsammans o ränner i skogen massor

max 4 timmar e han ensam o det är inte för ofta men han har ju katterna då som sällskap så helt ensam e han ju inte

alla mina vovvar har fått vara i soffan o sängen ,har aldrig haft lust eller hjärta till o säga nej då domhar velat vara me o gosa

diciplinen är vardagsdiciplin de funkar för oss vi har de bra
bilden tog jag just nyss på honom jag har sagt att jag vill inte ha en hund som man säger plats i hallen till
men där har han bestämt att ha en av sina favoritsovplatser
kanske för att det är vid dörren de händer saker o han har bra koll där osså kan ju int e jag smita utan att han märker det
fast de ser ju inte ut som om han har någon som helst koll va hihi

För att komma med ett slitet citat
"Det där var förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades!"

Det är oerhört skönt att veta att det finns folk som resonerar på det sättet. Jag själv är inte hundrädd, men min svärmor som har mycket dåliga minnen av en ouppfostrad hund, är livrädd för hundar, så jag har lärt mig att se situationer som hon skulle uppfatta som hotfulla.
Då är det trevligt att veta att hon aldrig skulle behöva gömma sig bakom mig, när du är i närheten.
Hänsyn och respekt är det finaste man kan ge sina medmänniskor.
Tack för det!

Edit; stavfel

Vi har också veknat mycket när det gäller principer.
Men vad fasen ... det är ju sååå mysigt
Vi har ju 2 golden så dom tar lite plats i sängen kan jag lova.
Nu ligger dom inte hela natten (det blir för varmt för dom) men går man upp på toa på natten så får man
återerövra sitt revir i sängen när man kommer tillbaka

Vi går 5-6 prommisar om dagen. Vissa korta, andra längre.
Just nu arbetar inte jag så dom är nästan aldrig ensamma.
Dom följer med mig på det mesta jag hittar på, vilket jag tycker är bra.
Dom får en bra social träning som man har glädje av i andra situationer.

Vi tränar också lite till "husbehov". Mest blir det apportering, men viltspår är också kul.
Sen försöker vi vara med på lite kurser för att lära lite mer och för att aktivera också.

Våran Blandis Kajsa, 8 mån börjar nog komma i lite av vad som kallas trotsåldern. Inte så farligt men det märks ibland, men än så länge kan man ha henne lös i skogen och på vägar där man vet att man är själv för det mesta, bor ju ute på landet.
Använder mest sele och långlina (15 m) på henne eftersom det är mycket lydnadsträning som gäller just nu.
Hon får vara överallt i huset utom i vårat sovrum, det får inte katterna heller, och nya soffan i vardagsrummet är också förbjudet område, det funkar jättebra, hon vet vilken fåtölj hon får ligga i.
Ensam hemma är hon nästan aldrig eftersom jag är arbetslös just nu, men ska börja ensamträna henne.